Tycker också du skall luska lite i hästens bakgrund, fd tränare, fd stallplatser, bloggar osv. Ibland kan man få fram mycket om en häst bara genom att googla på namnet.
Min stora häst var lite sådan som du beskriver er ponny, dock satt problemen i munnen dock krävdes det att flera experter tittat på henne då veterinären bara raspat lite lätt och var nöjd med resultatet men efter lite envishet visade det sig dels att det var ganska stora problem i munnen på henne samt att hon tidigare gått på ridskola med sina problem inspänd hårt med en jättekort martingal med karbinhakar från ringarna till bettet, ägaren som haft henne före mig var egentligen livrädd för henne.
Hur som helst fortsatte ju problematiken eftersom det var ett invant betende och hästen fortfarande var rädd, men kortfattat så var det minst sagt ett jäkla jobb att få bort betende eftersom det satt så djupt rotat , tror det tog ett par år innan betendet slutade helt i någon situation.
Det som fungerade bäst var att skolrida, hela tiden, bla jobbade vi massor med tempoväxlingar även vid uteritt, trav-5 steg galopp, trav-skritt osv osv SKITRÅKIGT tyckte jag som tonåring som ju också ville "busrida" men det fungerade, hon fortsatte alltså sin "stegringskarriär" med att stegra så fort något var tråkigt eller hon fick för mycket utrymme för egna idér, höll man henne sysselsatt, gjorde mycket när man red så hon hela tiden var alert så fungerade det bra. Kan tillägga att jag ägde hästen i 13 år och efter några år var hon hur stabil som helst och stegrandet försvann helt.
Tycker förövrigt Siamesia gett jättebra råd.
Ang barnen och ponnyn blir jag lite tveksam, känns inte riktigt schysst att de skall bli så rädda för ponnyn, ridning skall ju bara vara kul när man är så ung, inte vara tårar, rädsla och besvikelse.