Stegrande ponny

Vi har inte möjlighet att behålla en ponny som inte kan ridas och slakta honom är det sista jag vill. Vi älskar vår ponny! Rida på ridskola är inget alternativ för 10-åringen, han red 3ggr i veckan på ridskola innan han fick sin ponny och det var för lite. Han vill tävla, är klar med klubbtävlingar för längesedan. Han har haft ponny på halvfoder i ett år innan, en busig liten herre, som tyvärr inte kunde tävlas av olika anledningar. Därför fick 10-åringen en egen ponny (som vi vuxna givetvis har ansvar för, mockar, longerar, tömkör m.m.)Vi behöver en hyfsat snäll ponny, lite bockande eller småbus är inga problem, som kan ridas av 6-åringen ibland men främst tävlas av 10-åringen. Inga orimliga krav tror jag. Det var en sådan ponny vi köpte trodde vi. Så blev han marknadsförd och så uppförde han sig de gånger vi var och provred. Visst var han pigg och stark och inte helt lättriden men därifrån till att ställa sig rakt upp är steget stort. Att ponnyn skulle ha ont var min första tanke och därför började vi nysta där. Ponnyn är kollad från nos till svans, inget som tyder på att något är fel. Är tvärtom ovanligt fräsch blev betyget. Om han hade ont tycker jag att han borde protestera på andra sätt också och framförallt stegra sig oftare. Ponnyn är mycket rädd om sina öron. Gissar att den blivit slagen där mer än en gång. (aldrig av oss) Ytterligare tecken på att den stegrat innan den kom till oss? Ponnyn älskar att bli riden, det syns på hela hans utstrålning. Han är pigg, har kondis som få och hoppar fantastiskt. Det är en drömponny på många vis förutom att han stegrar ibland. Måste väl tillägga att 10-åringen inte tyckte stegrandet var så farligt först, tills vi vuxna runt om började bli stressade av det. Är rädd för att sälja den som sällskapsponny. Stor risk att den inte sköts om ordentligt och risk för att den mår dåligt om den inte får arbeta. Jag kan ha fel. Råden jag söker efter här är: Tänker jag rätt som inte vill sätta barnen på ponnyn mer ? Vad finns det för alternativ för att göra sig av med ponnyn med hedern i behåll och rent samvete?

Ponnyn är inte röntgad men kollad av både veterinär, e- terapeut, och kollad i munnen. Sadeln är nyligen bytt, utprovad av professionell sadelutprovare. Får väl röntga också. Prövat olika bett, märker ingen skillnad merän att han verkar mer nöjd med gummibett. Tuggar och trivs liksom, därför har vi det nu. Anledningen till att vi inte försökt lämna tillbaka den tidigare är att det ofta går ett par veckor mellan gångerna och så tror man i sin enfald att det är det löst. Allra första gången han stegrade trodde vi att det var en tillfällighet och att det nog bara var för att ryttare o ponny inte känner varandra, sen att ponnyn hade ont och då har vi under dessa månader försökt lösa det på alla tänkbara sätt. Jag må vara dum men vi började med att leta orsaker hos oss själva och det tog ett tag innan vi fattade att detta troligen hänt förut. Just att han är så extremt rädd om öronen får mej att tro att han fått stryk där när han stegrar. Sen vill man inte riktigt tro att någon säljer en stegrande ponny till en dressyrintresserad tioåring. När ponnyn försöker stegra drivs han framåt och sonen försöker svänga MEN oftast bryr sig ponnyn inte om det och då lutar sig sonen fram och vrålar högt på honom. Då avbryter han oftast stegringen, men inte alltid. Sonen har grymt bra balans och sitter kvar fast ponnyn står rakt upp. Efter stegringen fortsätter han sen rida med spagettiben och tårarna sprutande. Som mamma är man ganska förtvivlad i det läget kan jag tala om. Snälla, innan du dömer, tänk efter om du skulle vilja att din tioåring utsattes för detta.

Tack för många och engagerade svar. Vi har verkligen letat och letat efter situationer som utlöser det hela och inte riktigt kommit fram till något merän att det kan hända när ponnyn och ryttaren har olika idéer om vad som ska ske. När då ryttaren står på sig och fortsätter kräva så ställer han sig rakt upp. Kan också tvärnita, tokspringa eller köra ner huvudet så att ryttaren kommer ur balans. Han är rätt påhittig när det gäller att komma undan. Det mesta kan vi stå ut med men inte stegringar. Det har varit otroligt jobbiga veckor där jag kämpat med många jobbiga känslor. Sonen har ihärdigt fortsatt arbeta med ponnyn och jag har emellanåt varit rädd så jag gråtit. Jag är inte på något sätt rädd för ponnyn, han är ljuvlig, utan rädd att han ska slå över och krossa sonen. Hade ju bestämt att aldrig sätta mitt barn på ponnyn igen men gör det ändå. Tur att det finns proffsiga tränare som kan hantera både mammor, barn och hästar. Har nu kontakt med förra ägaren som är ganska övertygad om att det är ett beteendeproblem. Vi har tillsammans kommit fram till att ponnyn helt enkelt inte trivs med den typ av arbete som den är satt att utföra här. Här är kraven högre och det passar inte honom. På förra stället reds han lite slappare, hoppade nån tävling då och då och hade det helt enkelt ganska skönt. Hos oss är det andra krav och förväntningar då sonen är tävlingsinriktad och en riktig arbetsmyra med ambitioner inom både hopp och dressyr. Vi var ganska tydliga med det när vi köpte honom men ändå blev det fel. Det är en underbar liten ponny som förtjänar kloka människor som tar hand om honom och ett arbete som han trivs med. Därför har de gamla ägarna fått hem honom till sig ett tag och ska se om de kan hjälpa till. Förhoppningsvis hittar vi gemensamt ett nytt hem till ponnyn hos någon som kan rida honom på ett sätt som passar honom.