Madick skrev 2012-06-21 12:34:31 följande:
Du har alltså haft EN barfotahäst? Jag har som sagt haft flera och en av de läskigaste saker som finns är just på vintern när det är halt. Utöver den stora risken att hästen fläker sig så går den och spänner sig på ett ohälsosamt sätt om den känner halka. Red du inte när det var halt? Då skulle hästen alltså spänna sig och balansera upp både dig och sig själv på det hala underlaget.
En korrekt skodd häst har kontakt med strålen i marken. Självklart kan det inte bli samma sak som barfota, men samtidigt måste man väga in användningen av hästen mot den ngt försämrade hovmekanismen, vad är det mest värt för MIG som hästägare, hur mycket "lider" hästen av det jag väljer?
Att välja barfotahäst kan leda till att hästen får stå inne hela dagar pga ishalka, att den bara rids inomhus, att du inte kan vara med på de roligaste tävlingarna då de går på gräs och det har regnat, att du står med en häst med korsförlamning pga att den spänt sig så illa i halkan att när du sen tar ut den på en ridtur på snötäckt fält så överanstränger den sig (DET har jag varit med om, inte kul).
Samma debatt som att ha täcker eller inte, benskydd eller inte, klippa eller inte, fri tillgång på hö eller inte.
Återigen om hovsprickan, det är ett alltför vitt begrepp och jag väljer att få alla möjligheter presenterade för mig angående just den hästens spricka innan jag beslutar mig.
Nej, jag har haft tre. alla tre var skodda innan dom kom till mig, köpte dom allihopa för slaktpris då dom var utdömda pga "obotliga skador". Alla tre såldes när jag började studera, helt friska. När veterinären som besiktigade inför försäljningen fick höra ena hästens historia sa hon bara att det var ett litet mirakel att hästen fortfarande levde och dessutom dansade igenom hela besiktningen utan en enda anmärkning.
tävlingar bekymrar inte mig. Har valt att inte syssla med sådant då jag bara skulle bli förbannad om jag inte vinner.. haha. Ägnar mig hellre åt att lättare rehabilitering och träning av hästar som inte haft det så bra.
Mina hästar gick inte och spände sig, sen som jag skrev innan -alla är individer, precis som människor. Finns människor som glatt skuttar barfota på grusgångar medan det finns dom som bara går i gräs de få gånger dom vågar ta sig strumpor och skor. Sen tror jag det beror på hur mycket hästen får röra sig på olika underlag också! Har man tex en häst som står på box som sedan ska röra sig på det hala två gånger om dan till och från hagen -klart den tycker det är jobbigt att hantera det då, den får ju inte så mycket erfarenhet av det och lär sig helt enkelt inte hur den ska hantera det.
Sen hade jag mina hästar uppstallade på en såpass bra anläggning att tex padocken inte blev isig, och till och från den så gick jag med hästarna, den sträckan kunde vara rejält isig. Hände några gånger att jag dratta omkull och hästarna glodde på mig som om jag var störd haha.. Blev lite av en rutin att gå ner till padocken då den ena hästen var lite svår med sadlingen i början, hon behövde den lilla promenaden för att inte protestera när man spände sista på sadelgjorden. Red bara ut på ena hästen, då dom andra två vart lite för knäppa ute och då ville jag inte rida ut själv, och dom andra på anläggningen var mest gamla dressyrtanter som höll sig i ridhuset varenda ridpass (vissa red inte ens i padocken på sommaren!!) så hade ju inget sällskap där inte. Men den jag red ut på var det inga som helst problem med. Enda gången jag blev rädd för att han skulle halka omkull var när han en gång blev "ung på nytt" och började bocka runt som en galning, kände ju att benen gled lite under honom men när han väl slutade och och jag flög av för att kolla benen på honom tyckte han nog mest jag var fjantig, han hade ju bara försökt skoja till det lite ;) Enda "skadan" han fick av det bockrejset var att ett halvgammalt sår på ena benet gick upp, var ju bara att tvätta av så var det klart :)
Eftersom mina alla mina tre hästar var skadade sen innan var det självklart för mig, när jag läst på lite, att dom skulle slippa skorna. På en veterinär höll ögonen på att ploppa ur huvudet när han upptäckte att två av hästarna var frisk från sina inflammationer och spänningar, som främst satt i ben och även på ena hästen i ryggen. Ena hästen hade kissing spines och det var därför han skulle avlivats egentligen, men med lite kärlek och försiktig träning fungerar han idag utmärkt som skogsmullehäst och han är dessutom perfekt läromästare och bor idag på ridskola, där han snäll som han är får fungera som "teorihäst" (dom använder honom när dom går igenom longering, tömkörning, löshoppning, hästens delar osv) och så får rutinerade elever hyra honom och rida ut om dom vill, och så rider personalen honom. han har det toppen och hade inte jag hjälpt honom hade han varit död idag. Har dessutom en deal med dom att jag är den som ska köpa honom när han inte längre trivs på ridskolan.
Jag säger inte att hästarna är friska enbart för att dom fått slippa skorna. Bättre mat (RÄTT mat), kärlek, omsorg, rätt vård och träning spelar självklart också in. Men hästens hälsa speglas ändå i hovarna och dom hade toppenfina hovar alla tre. Som jag skrivit innan så får hästen bättre blodcirkulation och massa mer när den är barfota och den kan använda sina fiffiga hovfunktioner fullt ut, jag tror det var det lilla som räckte utöver det andra för att mina hästar skulle bli friska. Kan garantera att dom inte hade levt idag om dom hade blivit tvingade till portionsutfodringar 3-4 ggr/dag, skor på fötterna och max 7 h i hagen/dag. Ena hästen stod visserligen i box, det fanns bara en lösdrift på stallet och där stod mina andra två tillsammans med två andra och dom två andra gillade inte min stackars kille.. så han fick stå på box, men var uppe varje dag vid 6:00 och släppte ut honom och så fick han alltid ridas och skötas sist så han fick stå så länge som möjligt i hagen. Alla tre fri tillgång till grovfoder, något annat är grovfoder och gräs (och morötter ;)) fick dom inte att äta.
Så ja, jag har haft barfotahäst. Utan några som helst bekymmer. Har innan haft en ponny som var skodd (innan jag visste bättre) och tyckte det var jobbigt, tappskor hela tiden och ömmande som en dåre när skorna tappades. Idag (när ponnyn tyvärr är avlivad, på grund av brutet ben) vet jag bättre och inser ju att ett av problemen var att hästen mådde helt enkelt inte bra av någon anledning. Annars hade han ju haft bättre hovkavlité till exempel.
Kanske ska berätta varför jag frågade om hovsprickan också haha.. Jo för hovväggen är ju inte gjord för att bära så mycket vikt och när hästen är skodd bär hästen all vikt på den, och den får alltså en extrem belastning. Då göra många hovslagare så att dom "borrar ihop" sprickan med olika beslag osv, vilket ju är helt fel -belastningen finns ju fortfarande där och sprickan kan bli dubbelt så mycket värre när det sedan anses att den är färdigläkt. Det man kan göra då är ju såklart att ta bort det som orsakar extra belastning på sprickan (skon) och fixa till hovarna så att det på sprickan inte kommer så mycket belastning så den kan få läka ifred. Det var bara därför jag undrade, men tycker ändå dina svar var bra, har fått höra massa skräckversioner hur folk vill lösa hovsprickor nämligen..
Och som jag skrev innan. Mig övertalar ingen om att skodda hovar är bättre än barfota. Ja, avel har förstört för vissa hästraser och jag tycker det är fel. Jag tycker att man ska satsa mer på hållbara hästar och inte enbart gå efter föräldrarnas resultat på tävlingsbanorna när man avlar -men vissa människor vill ju bara ha pengar och det drabbar ju tyvärr bara hästarna..
Och nu tänker jag sluta diskutera i denna tråden. Folk får tycka vad dom vill och jag svarade bara med min åsikt på det som TS undrade över. Duger inte det, nej fine -detta är Sverige, ett fritt land, gör vad fan ni vill med era hästar, så länge det är inom ramen för vad lagen tillåter. Jag sköter mina hästar på mitt sätt och ni sköter era på ert sätt.
