Hur 17 ska jag lyckas väcka en ung tonåring?

Med all respekt men det här har ingen annan effekt än placebo. Jag föraktar den inte utan tvärtom, fungerar det för dig så är det jättebra!

För att produktion av melatonin ska upphöra behövs en ljusstyrka på minst 2000lux, en vanlig bordslampa ligger på 300.  Ska man ha effekt för melatoninets skull så bör ljuset ligga i det blåa spektrat, alltså det som motsvarar gryningsljus. Det finns speciella gryningslampor som uppfyller dessa krav men de är rejält dyra ca 3000kr.

En tonårings hjärna fungerar inte lika dant som en vuxens, bla har de en förskjuten sömnrytm och anledningen att de har svårt att vakna är för att melatoninhalten är hög. Din har redan avstannat annars skulle du inte vakna av lampan.

Jag hoppas att du förstår någonting fastän det blev rörigt.

Läste tråden med intresse - jag har också DSPS vilket är rejält socialt hämmande, tanken finns nu att även ett av mina barn (som intefungerat likadant som TS son) också har det. 

Även om det inte är det TS son lider av så finns det intressant läsning här:

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=4041

DSPS är genetiskt betingat men det kan såklart finnas andra orsaker också. Tyvärr forskas det alltför lite för att man ska veta säkert.
Det är i alla fall mycket vanligt att flera i samma familj har det.

Var gjorde du utredningen och var det mycket jobb att få till den?
Anledningen till varför jag frågar är att det är svårt att hitta någon klinik i Sverige som tar detta på allvar och alla tips mottas tacksamt då jag funderar på om ett av mina barn behöver utredas.  

Helt ärligt så har jag inte papper på det och har inte gjort någon "officiell" utredning. Men i samband med läkarbesök av andra skäl så kom min sömnrubbning upp och jag fick berätta allt om den och om hur jag försökt förändra/bota den. Läkaren jag träffade hade egen erfarenhet och intresse av DSPS och tillsammans kom vi fram till att det är det jag "lider" av så i mitt fall handlade det om en ren slump att jag råkade träffa på någon som hade kunskap och kännedom.

Eftersom jag då inte upplevde att jag hade någon anledning att få någon officiell diagnos utan bara var glad att få veta att det faktiskt FANNS en sådan rubbning och att det inte var jag som var fullständigt galen gick vi inte vidare med någon utredning och tyvärr finns den här läkaren inte längre kvar i landet så vart jag och/eller sonen ska vända oss nu vet vi inte riktigt. 

*lägger till*:

Förlåt att vi kapat din tråd TS!

Vet inte om jag har något mer att tillföra kring DSPS men om du vill kan du ju inboxa mig "syskonen".

Själv är jag utredd på sömnklinik i Stockholm men tyvärr är de liksom de flesta mottagningar i Sverige specialiserade på apnéer. Anledningen varför jag frågade var för att det kanske, kanske finns någon klinik specialiserade på störningar i den cirkadianska rytmen.

Jag långtidsbehandlas med Circadin(melatonin) vilket bekräftar diagnosen, att det är melatoninbrist jag har. Det fungerar klockrent så länge jag kommer ihåg pillret. Har du testat det?

Nja, jag håller inte riktigt med.

Stora studier gjorda i Norge och Japan visar att ca 0,13% av befolkningen lider av DSPS. Det handlar alltså om tiotusentals i Sverige. Man vet att det är kraftigt underdiagnosticerat och dessutom vanligare i tonåren. Överlag skyller man mycket på "tonårsdepression" och tar inte deras besvär på allvar utan säger lite hurtfriskt att det går över.

Av det TS beskriver tycker jag att det finns all anledning att misstänka att det kan handla om rubbningar i dygnsrytmen.

Hur tycker sonen att ni ska lösa situationen?

Kapa på!

Japp, det blir en standardlösning för ALLA sömnrubbningar, vid tidigare försök att få hjälp har jag endast fått rådet att gå ned i vikt för att slippa min apné (som jag för övrigt ALDRIG har lidit av) och sedan skickats iväg.Härligt att det funkar för dig! Jag har inte provat det, jag drar på mig martyrkoftan och tiger och lider istället. Förmodligen ett resultat av så många års misstro från både omgivning och vårdgivare. Men tack för tipset!Framför allt tycker jag att det finns anledning att öppna ögonen för att det ju faktiskt KAN vara något annat än en "lat tonåring" som ska väckas med tortyrmetoder eller straffas till dåligt samvete för att han sover "för mycket".

Menar inget illa mot TS med de orden, det är mer min allmänna upplevelse om hur folk i gemen anser att man ska behandla oss som inte skuttar pigga ur sängen senast klockan 06.00 och rivstartar dagen med att utföra en massa nyttigheter. Och känslan av att vara udda och onormal blir inte enklare att bära med åren kan jag lova....

En sjuttonåring alltså? Borde kunna sköta sig själv och göra sin egen frukost. Lägg inte ner din energi och bli sur på något sånt onödigt. För mig är det självklart att man visar respekt mot övriga familjemedlemmar, dyker upp på planerade gemensamma middagar m.m och inte gör livet allmänt surt för de andra. Försover sig? Då får man skylla sig själv. Förhoppningsvis lär man sig också då att man missar i skolan och får ett kanske mindre smickrande rykte om sig själv hos lärarna. För ja, lärarna bryr ju sig såklart om en elev är sen hela tiden. Men det här borde ju vilken frisk människa som helst inse. Så dra inte fram den där "arga rösten", din lilla sjuttonåring borde inse själv när det är bäst att gå upp. I den åldern brukar man ändå inte lyssna särskilt mycket på sina föräldrar.

Har inte läst hela tråden men tänkte ändå att mitt tips kanske är lite unikt. 
Sjung "godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga glatt" tills han stiger upp.. kanske blir han sur men du får hålla minen det är ju en glad låt, o ack så störig :)
Lycka till! 

(om du inte kan låten:
">

 ) 

Hur redigerar man sitt inlägg?

Råkade få det där om åldern helt fel, ber om ursäkt. Står dock fast vid resten. Kanske lite annorlunda vid yngre år, men han/hon kanske behöver lära sig en läxa och inse vad en försovning innebär? (förhoppningsvis innebär det något, vissa skolor är dock väldigt slappa med sådant). Eller så har det med någon sjukdom/w/e att göra.

Det går inte att redigera...

Om jag vore du skulle jag läsa en gång till det du nyss skrev. Sen skulle jag skämmas som sjutton över hur liten förståelse jag visar mitt eget barn och hur mycket mina åsikter baseras på fördomar och okunskap!

Din inställning härstämmar från lutheranska eran när det sågs som dygd att vara uppe med tuppen, när lathet var en dödssynd. Då hade man heller ingen som helst förståelse för det som var annorlunda utan de brändes på bål.
Tonåringar får sin dygnsrytm förskjuten, det är biologiska mekanismer bakom och inget de gör för att jävlas eller av egen vilja. Barn med ADHD gör inte heller saker för att jävlas, ska de också få skylla sig själva och lära sig att de får onda ögat av lärare?

Och ganska många lärare känner till dessa bioliogiska mekanismer, jag har pratat med ganska många vid det här laget, så det är inget okänt fenomen. Att du lyckats undgå modern forskning och anser att de "får skylla sig själv" är en gåta. men det säger mest om dig och inget om TS son.
Fastän jag tycker att du är tragisk är det inget ovanligt, att man stoltserar med att man själv är morgonpigg och de som är morgontrötta är lata, dumma i huvudet osv osv. Det finns ingen hejd på hur mycket man fördömer.

Vem som är frisk eller inte kan man diskutera
Tycker du att det hjälper att vara ironisk, sarkastisk och översittare för att få fram ditt budskap?

Kanske dags för dig att inse att det finns människor som inte är morgonpigga?

Hur skulle du själv må om man väckte dig 3 på natten och förväntade dig att du ska kunna prestera fullt ut natt efter natt?
Det blev inte riktigt lika självklart nu va?

JAg har inte läst hela tråden men för mig är svaret självklart. Sluta väck honom!! Skaffa en väckarklocka så får han sköta det själv (om han inte har ngt funktionshinder som gör att han inte KAN det). Och berätta det för honom a´la Jesper Juul:
"Jag har tagit ett ansvar i från dig som jag vet att du bör ta själv. Jag har insett att det inte är min sak att väcka dig och att du är stor nog att klara det själv nu. Därför har jag köpt en väckarklocka till dig och från och med nu får du tillbaks det ansvaret."

Jag började sköta det själv då jag var 7. Dottern på 9 har skött sig sedan höstterminen började och sonen 7 år senaste månaden... Det är inte så kul att komma för sent varje dag att han fortsätter ligga och dra sig. Har han själv ansvaret kanske han tom kommer på att det går lättare om han lägger sig tidigare... (fast det kan ta några år..)

hej har fem barn och alla har egna sömnkurvor,,, bl a två tonårssöner med helt olika sovrutiner, tänk osv...
Har också stått och tjoat på fem barn, många morgnar... 

Alt 1. be någon annan vuxen komma och väcka honom en morgon. Någon han inte känner så bra...då kan problemet vara eliminerat för gott.... : ) Inte så brutalt som det låter, men väldigt effektivt.

Alt 2 låt honom ta konsekvenserna av att han inte stiger upp. Säg ingenting, han kommer att känna skam ändå och problemet självjusterar sig, förhoppningsvis.

Alt 3 Tjata inte alls. Är han normal även om han är trött på morgonen, kommer han att inse...

Lycka till.
 

Jobbar idag med "struliga ungdomar". Många av de som kommer till oss har ofta rubbad dyngsrytm som en del i problematiken, men ofta är detta snarare ett symptom.

Det vi jobbar med är styra upp rutiner och sätta ramar kring vad som är tillåtet. Vårt bästa redskap är tid och att vänta ut och att ge positiva belöningar när det fungerar. Dock pratar jag här om riktiga strulpellar/pellor som har stödpersonal kring sig 24/7.

Så, stirra dig inte blind på morgonrutinen!!
Hur ser dagen ut? Har han vettiga rutiner kring aktivitet (skola/sommarjobb) lunch, kvällsmat och mellanmål. Vad får han av er och vad är hans motprestationer. Hur ser kvällen ut? Om det inte finns några medicinska problem går det att rucka sömnklockan. Det tar en vecka eller två, men det går!
Sätt er ner och snacka om problemet med honom. Ofta har de mycket bra lösningar själva att komma med. Det man kan göra när dessa kommer fram är att koppla en bonus till dem om de funkar. Att ta bort mobiler/internet och annat gör man bara om det är ett problem (vilket jag inte uppfattar att det är).
Varför inte låta honom ansvara för frukost en dag i veckan och bjuda honom på en bioblijett i månaden om han fixar det, eller något annat?! Sätt upp mål för de andra dagarna när han "bara" ska vakna. Fixar han det hela månaden får han ta med en kompis/flickvän på bio. Straffa honom inte om han misslyckas, men var tydlig med att det inte blir någon bonus om han väljer (ja, det är ett val han gör) att inte kliva ur sängen och komma upp!
Ge honom en chans att växa genom ansvar, att gräla hjälper inte, men ett samtal där man pratar som jämlikar brukar kunna ge gott resultat.

Hoppas det löser sig!