Hur 17 ska jag lyckas väcka en ung tonåring?

Det här handlar om jante, att man ska upp på morgonen därför annars är man en slöhög, ansvarslös och gud vet vad.

Jag fick nyligen diagnosen försenad sömnfas, det betyder att jag blir trött 4-5 timmar senare än normalt. Det i sin tur beror på att jag har brist på hormonet melatonin skulle man kunna säga, det utsöndras med flera timmars förskjutning från det som är normalt.

Det som händer med tonåringar generellt är att de får samma förskjutning fast inte lika kraftig. Det finns en hel del amerikansk forskning på detta, att just tonåringar vinner mycket på att börja i skolan en halvtimme senare.
Det tillhör utvecklingen och är normalt för tonåringen. Det brukar rätta till sig senare fast det gjorde det aldrig för mig utan det blev värre.

Det som händer på morgonen är att hjärnan sover tack vare det försenade melatoninet. Säg åt maken att väcka er vid 3.30-tiden och se hur ni reagarar själva med hjärnan fulla med melatonin. Man ställer sig inte direkt upp i givakt och börjar skutta runt, kvittra och äta frukost utan allt är seeeeeegare än segast för att hjärnan och organen i kroppen är inställda på sömn.

Att han skäms är förskräckligt därför det visar vilken otrolig brist på förståelse han möter. Att sitta och tänka ut den än taskigare "metoden" än den andra är bara elakt rent ut sagt.

Det går inte att göra något åt utan det är bara att vänta ut stormen men det går att göra det mer hanterligt med rutiner förutsatt att han är med på dem.
Jag tycker att det är en självklarhet att ni sätter er ner och diskuterar vad han vill och vad han är beredd att göra.
Men en sak ska ni inte förvänta er - att han somnar som ett lamm på kvällen därför att hans kropp är inställd på att vara aktiv.

Vanadiz: det finns ganska mycket forskning om sömnrubbningar men det är mest amerikansk eller japansk. Om förskjuten sömnfas forskas det näsatan uteslutande på tonåringar.

Som att leva i konstant jetlag har någon beskrivit det och det tror jag är en rätt bra beskrivning. Skulle vilja se alla de som tror att det handlar om ansvar lever så ett tag. Undrar om de tror samma efter det.

Inget DU gör kommer att spela någon som helst roll!

Det handlar om att HAN måste vilja, att HAN inser att det är ett problem och att HAN vill göra det lättare för sig själv.

Öppet fönster för att sänka temperaturen har syftet att sänka temperaturen i rummet. Det gör att man kyls inifrån via lungorna och det i sin tur gör att man sover bättre, man somnar alltså inte bättre. Är det kyligt i rummet och man är vaken blir det snarare tvärt om - man blir piggare. Det är därför han själv ska öppna fönstret det sista han gör innan han somnar. Jag kan inte den exakta biologiska mekanismen varför det är såhär eller vad som händer exakt, jag orkade aldrig plöja igenom den avhandlingen men det är ungefär det som händer.

Ljus kan fungera, speciellt de med gryningsfunktion. Det är lampor som simulerar soluppgång och skillnaden är inte speciellt markant, det är inte lika smärtsamt att vakna men fortfarande har jag vaknat vid ungefär samma tid. En bra lampa kostar ca 2000-3000 och det kan vara värt att testa men förvänta er inga underverk.

För mig gör ljud ingen som helst skillnad, jag är ju van att sova då hela världen redan är vaken så ljud är möjligen det som påverkar mig minst av allt men det är säkert olika.

Egentligen måste han komma fram till vad som funkar för honom och han måste ha en vilja av stål. Visst hjälper rutiner men det innebär att han inte kan slarva någongång någonsin. Varje rubbning gör nämligen att man måste börja om helt från början igen. Det är därför det blir så knasigt att sova ut på helgen men å andra sidan måste man sova ikapp någon gång. Det är verkligen moment 22. Säg vilken tonåring som skulle acceptera att ALDRIG vara uppe längre än till 23. Någonsin! Det kommer inte att fungera helt enkelt, inte förrän han blivit vuxen och då har förhoppningsvis problemet försvunnit.

Rent krasst begär du det omöjliga, att han ska komma upp fastän hans kropp inte fungerar så. Det är egentligen lika orimligt som att man skulle begära att du ska börja kliva upp vid 2.30 och sedan förväntas hålla de tiderna bara genom några enkla knep. Det säger sig självt hur knasigt det skulle vara...
Så få med honom i båten, experimentera med vad som fungerar för honom men framförallt fundera över hur viktigt det är att komma upp "i tid". (Jag menar inte rent praktiskt som skolan utan inställningen)

Enda trösten jag har egentligen är att det just nu pågår ett forkningsprojekt i Uppsala om tonåringar med förskjuten sömnfas, ljusterapi och KBT och så sent som för en månad sedan sökte hon deltagare. Bor ni i närheten kanske det skulle vara intressant?
www.fou.nu/is/ckfuu/ansokan/193871

Jag håller verkligen tummarna för att det kommer att bli bättre och att han inser att han måste försöka hålla vettiga rutiner. Törs nämligen inte säga bra för det dröjer säkert några år dit.

Med all respekt men det här har ingen annan effekt än placebo. Jag föraktar den inte utan tvärtom, fungerar det för dig så är det jättebra!

För att produktion av melatonin ska upphöra behövs en ljusstyrka på minst 2000lux, en vanlig bordslampa ligger på 300.  Ska man ha effekt för melatoninets skull så bör ljuset ligga i det blåa spektrat, alltså det som motsvarar gryningsljus. Det finns speciella gryningslampor som uppfyller dessa krav men de är rejält dyra ca 3000kr.

En tonårings hjärna fungerar inte lika dant som en vuxens, bla har de en förskjuten sömnrytm och anledningen att de har svårt att vakna är för att melatoninhalten är hög. Din har redan avstannat annars skulle du inte vakna av lampan.

Jag hoppas att du förstår någonting fastän det blev rörigt.

DSPS är genetiskt betingat men det kan såklart finnas andra orsaker också. Tyvärr forskas det alltför lite för att man ska veta säkert.
Det är i alla fall mycket vanligt att flera i samma familj har det.

Var gjorde du utredningen och var det mycket jobb att få till den?
Anledningen till varför jag frågar är att det är svårt att hitta någon klinik i Sverige som tar detta på allvar och alla tips mottas tacksamt då jag funderar på om ett av mina barn behöver utredas.  

Själv är jag utredd på sömnklinik i Stockholm men tyvärr är de liksom de flesta mottagningar i Sverige specialiserade på apnéer. Anledningen varför jag frågade var för att det kanske, kanske finns någon klinik specialiserade på störningar i den cirkadianska rytmen.

Jag långtidsbehandlas med Circadin(melatonin) vilket bekräftar diagnosen, att det är melatoninbrist jag har. Det fungerar klockrent så länge jag kommer ihåg pillret. Har du testat det?

Nja, jag håller inte riktigt med.

Stora studier gjorda i Norge och Japan visar att ca 0,13% av befolkningen lider av DSPS. Det handlar alltså om tiotusentals i Sverige. Man vet att det är kraftigt underdiagnosticerat och dessutom vanligare i tonåren. Överlag skyller man mycket på "tonårsdepression" och tar inte deras besvär på allvar utan säger lite hurtfriskt att det går över.

Av det TS beskriver tycker jag att det finns all anledning att misstänka att det kan handla om rubbningar i dygnsrytmen.

Om jag vore du skulle jag läsa en gång till det du nyss skrev. Sen skulle jag skämmas som sjutton över hur liten förståelse jag visar mitt eget barn och hur mycket mina åsikter baseras på fördomar och okunskap!

Din inställning härstämmar från lutheranska eran när det sågs som dygd att vara uppe med tuppen, när lathet var en dödssynd. Då hade man heller ingen som helst förståelse för det som var annorlunda utan de brändes på bål.
Tonåringar får sin dygnsrytm förskjuten, det är biologiska mekanismer bakom och inget de gör för att jävlas eller av egen vilja. Barn med ADHD gör inte heller saker för att jävlas, ska de också få skylla sig själva och lära sig att de får onda ögat av lärare?

Och ganska många lärare känner till dessa bioliogiska mekanismer, jag har pratat med ganska många vid det här laget, så det är inget okänt fenomen. Att du lyckats undgå modern forskning och anser att de "får skylla sig själv" är en gåta. men det säger mest om dig och inget om TS son.
Fastän jag tycker att du är tragisk är det inget ovanligt, att man stoltserar med att man själv är morgonpigg och de som är morgontrötta är lata, dumma i huvudet osv osv. Det finns ingen hejd på hur mycket man fördömer.

Vem som är frisk eller inte kan man diskutera
Tycker du att det hjälper att vara ironisk, sarkastisk och översittare för att få fram ditt budskap?

Kanske dags för dig att inse att det finns människor som inte är morgonpigga?

Hur skulle du själv må om man väckte dig 3 på natten och förväntade dig att du ska kunna prestera fullt ut natt efter natt?
Det blev inte riktigt lika självklart nu va?