Kan jag forma min dotter?

Läs Lady Dahmers blogg. Jag tror ni är inne på samma spår och hon förklarar så jäkla bra.

till viss del. man för ju självklart över sina värderingar på barnen. om du skulle reagera med att bli upprörd och snabbt byta kläder om din dotter kommer hem lerig, så visar du henne att man inte ska vara lerig. till exempel.

men man får samtidigt inte glömma att barn inte är blanka blad - de föds med en grundpersonlighet. din dotter kan ju faktiskt själv ogilla att bli lerig, fastän du inte visat att det är något negativt. hon kanske är blyg, i grundpersonligheten.  

Jag tror på att ge barnen så många möjligheter som möjligt, att låta dem prova på allt och själv vara öppen i sinnet så att säga. Jag gillar själv idrott och är lärare i svenska och SO så det är också sådant som ligger mig varmt om hjärtat vilket självklart påverkar min fostran, men samtidigt har jag två pojkar som är totalt olika. Den äldsta är inte särskilt motoriskt lagd och ointresserad av av bollar och klättring och att hoppa i lera och vattenpölar.....och det vill jag respektera. Jag vill stärka det faktum att han struntar i vad andra gör och helst tittar på fjärilar och försöker klura ut vad det står på skyltar etc. Lillebror rullar gärna runt i vattenpölar, klättrar och kastar och sparkar boll. De har olika personligheter och som jag känner nu så är det enda jag verkligen vill forma är deras självkänsla.....och det är ju inte en liten uppgift .

Alltså jag var själv värsta pojkflickan som barn och stämmer otroligt bra in på din beskrivning av en tuff tjej med lera överallt som spöade killarna i fotboll.

Jag har två döttar men den ena är så liten så det vet jag inte vad det blir för sort men den äldsta är 7 år och riktigt tjej-tjejig och har alltid varit en princesstjej som varit ganska försiktig och älskat pyssel och typiska tjejgrejor och har noll och ingen tävlingsinstinkt och tro mig det är inte så att jag försökt odla fram den sidan av henne utan snarare tvärtom.

Men hon är tuff också, hon har aldrig varit feg när det kommer till att prata inför folk, aldrig varit blyg och väldigt trygg i sig själv och vad hon tycker om och inte, vad hon vill och inte. Där slår hon lillebrorsan som är 5 med hästlängder. Däremot fick vi fara till lekparken på hennes nya skola när hon började 6-års och träningsklättra för hon vågade inte riktigt prova allt så det är sånt som hon är väldigt försiktig med.

Jag har ibland väldigt svårt att relatera till allt det där tjej-tjejiga men har med åren insett att det är så hon är och jag hoppas och tror att hon ändå aldrig kommer känna sig begränsad som tjej och då spelar det ju mindre roll hur hon klär sig.

Så ja jag tror att man kan styra lite men att personligheten i grunden är klart mer avgörande.

Min systers kompis var ute efter just sporten med sin dotter och höll på o pusha, problemet var ju att dotter inte hade någon talang för detta så det blev pannkaka av allt. Däremot är hon nu en höjdare på balett men tuff ändå

Du kan ju uppmuntra, men även barn har personligheter. Vill de nåt annat så låt dem göra annat, att tvinga på dem intressen etc lär ju bara leda till dålig självkänsla.