36 år, ofrivilligt barnlös, önskar några i samma situation att "prata" med

Det är jobbigt och det är viktigt med stöd. Jag måste hoppa i bingen nu och orkar inte skriva ett långt svar för jag är så trött men här kan du få lite information och kika runt lite . under ivfbloggar.blogspot.com/

sköt om dig!

Hej är ofrivilligt barnlös prata gärna. Men inte denna tid på dygnet ska igentligen sova. Hör av dig till mig i inkorgen om du vill veta lite mer om mig och min sambos sitvation.

Kram på dig

Har ni fått reda på varför ni inte får till det eller tillhör ni dessutom gruppen oförklarligt barnlösa än så länge?

Jag bor själv inte i Stockholmsområdet, men har förstått att man inte har med IVF i vårdgarantin där och att köerna är uppåt 1,5 år.

I Västra götalands län som jag tillhör, är gränsen för att få påbörja hormonbehandling för IVF dessutom 38 år, om det är samma i Sthlm vet jag inte, men om det är så skulle jag råda er att kontakta en privat klinik på en gång då du (precis som jag) snabbt börjar närma dig åldersgränsen för att få börja med IVF inom landstingets regi överhuvudtaget.

Sedan i juli gäller vårdgarantin för IVF även i Stockholm, inte så dumt.

Ansluter gärna till tråden. Jag och min man är också ofrivilligt barnlösa, och ska efter att ha skjutit på det bra länge, påbörja utredning i oktober.

Vi håller tummarna varje månad, men trots att vi prickar ÄL så vill det sig inte. Jag försöker hålla modet uppe för att inte deppa ihop totalt, men idag gick det bara inte när min kollega avslutade dagen med att de väntar barn i januari. Jag gratulerade så gott jag kunde och försökte verka glad, men han såg nog på mig att jag blev ledsen. När jag lämnat jobbet kunde jag inte annat än gråta.

Nämen va bra! Hoppas de får extra resurser för att bearbeta köerna också då så det rör på sig lite.

Vi tillhörde själva gruppen oförklarligt barnlösa ända tills vi äntligen fick göra vårt första IVF försök där det visade sig att ingen befruktning sker trots att vi är så himla normala. Så jag vet precis hur frustrerande det är att försöka år efter år och få höra att allt är så himla normalt och att det "borde gå".

Gjorde mitt första Ivf försök i april, slutade i MF bara tre veckor efter jag sett plusset. Vi på Carl von Linné kliniken i Uppsala. Vi kämpade i nästan två år innan jag sökte hjälp och utredning. Vi går hos en underbar läkare i Katrineholm. Jag hamnade efter ett tag i depression och har varit sjukskriven maj-aug. Har även funnit problemet och har i somras även opererat bort min ena äggledare. Känslorna är många och oron stark, men vi är igång för försök 2. Börjar spraya imorgon (18/9).

Varma Kramar till er där ute!

Hej Anci73 och ni andra.
Jag och min sambo är också ofrivilligt barnlösa. Vi har gjort ett privat försök via Sophiahemmet i stockholm nu på försommaren. Det slutade tyvärr med MA i v 13.
Vi står i kö till Huddinge och förhoppningsvis kommer vi fram i kön innan årsskiftet. Det känns långt dit och som att tiden bara går och går och chanserna blir sämre. Jag är 36 år gammal, har haft mycket problem med mina äggstockar med cystor och operationer. Dessutom har jag endometrios, även om jag inte har fysiskt ont av den.
När vi började vår utredning så visade det sig att jag har ett förhöjt FSH-värde och för högt östradiol-värde. Jag var också väldigt svårstimulerad under hormonbehandlingen och fick bara ut två äggblåsor.

Just idag är jag inne i en tokdipp, eftersom jag precis läst en artikel om hur chanserna att bli gravid droppar dramatiskt när man fyllt 36. Och jag hade inga bra chanser innan...
Vi kämpade så för att bli gravida och så blev vi snuvade... Har också läst alldeles för många historier där det blivit en graviditet på första försöket med ivf, men som slutat i missfall och sen har det inte lyckats igen. :0/

Hjärtans fröjd: Åh. Jag vet precis hur det känns. Precis efter mitt missfall fick jag TVÅ gravvobesked från folk jag jobbar med. En med samma BF som jag hade. Man vill verkligen bara gråta efter det.

Hej allihopa
Jag kan tyvärr också hoppa in här. Jag är 36 år och jag och min man har kämpat med att få barn i flera år nu. Tyvärr har det bara resulterat i 3 ma. Vi kan bli gravida på egen hand, men sista gången gick det så trögt att vi betalade för att få en insemination på en privat klinik. Även det slutade i ma. Nu genomgår vi missfallsutredning och kommer sannolikt få svar om ca en månad.  Tyvärr så är det vanligt att man inte får något svar på varför man drabbas av upprepade mf, men det känns ändå skönt att äntligen bli utredd.

Känner igen mig i mycket av det ni skriver om dippar och sorgen när alla andra blir gravida på löpande band.

Skickar en kram till er alla

Hej Anci!

Hur har det gått för er sedan du skrev inlägget i september? Jag fyllde 37 år i december och en vecka innan det fick vi tid hos fertilitetsenheten i Huddinge. Det kändes jättebra och slutet på januari ska jag börja med nässpray inför vårt första IVF-försök. Det har varit en lång process att komma så här långt, jag beställde tid för en utredning i juni -09, fick tid i oktober och remissen skrevs ut i november -09. Det var inget fel på någon av oss. Kön har varit olika lång, i somras sa de att vi skulle få komma i november, men när jag ringde i höstas var tiden framflyttad till februari. I samma veva pratade en kompis om insemination, något som vår gynekolog inte nämnde. Vi gjorde då en insemination på Linnékliniken i Uppsala, men det gav inga resultat. Har ni provat det? På Linnékliniken kostade det 2500 kr, men på Andrologen i Stockholm (Sophiahemmet) kostar det bara 500 kr, så det hade jag kunnat göra fler gånger om vi bara vetat att det var ett alternativ.

I Stockholm är förresten åldersgränsen för IVF 40 år, tack och lov! Har ni funderat på att göra IVF privat?

Hej!
Jag hoppar på den här tråden om det är ok.
Jag och min sambo gjorde utreding i maj och fick svar i augusti att min man hade får och slöa spermier. Vi fick en remiss genom vårdgarantin och har varit på infomöte i örebro i november. Så nu ä det dax att börja medsprutor har om någon vecka.
kram

Hoppar också in här; 37 och ofrivilligt barnlös i flera år. 5 IVF i Sverige, först på Huddinge, sedan CvL och Falun, (därtill 3 FET och inseminationer) men inget plus. Nu ÄD i Riga, fortfarande inget plus. Det suger, vissa dagar mer än andra, men samtidigt går livet vidare och jag försöker tänka på annat också, så att man när man sitter på ålderdomshemmet och klappar katten även skall ha lite glada minnen från åren mellan 30 och 40....