Förbannad på okunniga envisa kvinnor!

Vi hann försöka bli gravid i drygt 6 månader innan jag gick och fick mina rikliga blödningar kollade. Har ett stort myom som ger rikliga blödningar och som troligen är det som hindrar graviditet, men det man vet ju inte. Är orolig att det sen visar sig vara något annat fel och man har spillt tid, jag är 32 och sambon 38.

Direkt när vi började försöka så var jag högst medveten om allas frågor om vi inte ska ha barn snart, vi har varit ihop 3 år nu. Ju längre tid som gick insåg jag hur okänslig denna fråga är. Jag ser ju själv vilket helvete det kan vara, man är på vippen till att inte palla med dagen och så ut ur det blå kommer frågan och man börjar tänka på det och oroa sig igen. Fast nu har jag bestämt mig att nästa gång någon frågar säger jag att jag först måste behandlas för myom och att det lär dröja. Jag skiter i om det får den som frågar att känna sig skyldig, det får dom ta!

Ursäkta mig lite här nu.
Jag har aldrig upplevt det du säger, att kvinnor hetsas att föda barn tidigt i livet. Snarare tvärt om.

Beror väl på hur umgängeskretsarna ser ut... 

Tänk så individuellt och olika det är!

Själv har jag bara blivit gravid två ggr (aldrig försökt, och har skyddat mig, men barnen har kommit ändå). Aldrig missfall eller abort. Har nu två underbara barn på 5 resp. 18 år! Är såå nöjd, barn är det bästa som finns!

Min närmaste väninna har 7 barn, och inga missfall, alltid blivit gravid på första försöket. Har en annan väninna som har 4 barn, aldrig missfall och aldrig behövt anstränga sig! Sina barn fick hon vid 35-45 år. Vissa är väldigt fertila väldigt länge, så det är inte så vanligt!

Lycka till - förstår om ni är desperata - för det är verkligen det bästa som finns med barn!!

Ts- håller med dig fullständigt! Har själv blivit arg på liknande saker flera ggr. Gällande information om sjunkande fertilitet så hade jag hört det där med åldern innan vi började försöka, samt att det kan bli problem om man haft klamydia, men INGENTING om att det kan finnas andra, VANLIGA problem som endometrios och PCO! DET tycker jag är konstigt att man inte får läsa om i tidningar så mkt eller ännu hellre lära sig om redan i skolan. Om man har ett fertilitetsproblem som inte är åldersrelaterat hinner man ju ändå bli "gammal" innan man fått utredning och rätt hjälp om man följer läkarnas instruktioner!

Själv gjorde jag inte det, eftersom jag var stressad just över åldern och sökte hjälp redan efter några månader (helt onormala utslag på äl-test som vi körde med från första början visade att ngt var vajsing) och fick utredning utan knussel trots att läkaren visste att det inte gått ett år. Han sa "bra att du kom hit så snabbt, för det här kommer aldrig gå den naturliga vägen" efter första undersökningen. Jag blev chockad såklart, men bra att få reda på det snabbt.

Gällande att sprida information så har jag också tänkt att jag vill bidra till mer kunskap, både för att hindra att fler väntar för länge men också för att slippa höra idiotiska kommentarer. Jag valde att vara öppen i bekantskapskretsen från första början och visst var det några som skruvade på sig, inte visste vad de skulle säga och sedan inte hörde av sig på år och dar. Men de flesta var stödjande. När vi sen lyckades bli gravida berättade jag även öppet på jobbet. Fick bara bra reaktioner där, men det är ju såklart lättare att ta det när vi hade lyckats och alltså inte var ledsna längre. Men jag har sagt till kollegor och bekanta som sagt okänsliga saker (på ett trevligt sätt hoppas jag).

Visst är det många som inte har koll alls. Men det som stör mig mest är nog de som tror att det "bara är att adoptera". Det är ju inte så bara idag, speciellt inte om man har väntat rätt länge med barn. De ser bara en massa barnhemsbarn på tv och tror att det bara är att hämta hem ett om man vill. Vi får inte adoptera längre för min man fick cancer förra året, och även om han är fri just nu så får han inget friskintyg innan han har varit cancerfri i 10 år, och då är vi för gamla.

Jag håller med om att utbildningen måste bli bättre här. Under alla år i skolan hörde man bara massor om att "en spermie räcker" (vilket inte är sant ens) och tusen olika sätt att skydda sig från graviditet. Men ingenting om att det kan vara svårt att bli gravid oavsett ålder och om de olika orsakerna till att det blir så.

Jag förstår precis hur du känner TS.

Ibland känner man för att slita sitt hår när man möts av total okunskap.

Något som retar mig något enormt är inställningen att man måste vänta med att skaffa barn tills man har ett jobb som föräldrapenningen kan baseras på. Gör man inte det så anses man vara en parasit, ett socialfall som lever på andras skattepengar???

Inkomstbaserad föräldrapenning finansieras inte av skattemedel då eller??

fertiliteten ska ju minska med åren.finns ju de som ändå har lyckan att de fungerar efter 40.men okunskapen är stor som du säger ts.

Fertiliteten minskar i stort sett ner till noll redan 10 år innan mensen upphör. Detta enligt ett program på tv, tyvärr mins jag inte vilken kanal.

Men herregud vilken hets och press mot kvinnor! Jag har längtat efter barn sedan jag var ett barn själv. Livet kommer emellan - allt kan man inte styra över. Och när det äntligen blev "min tur" att få försöka uppfylla min högsta önskan så går det inte pga min mans kromosomer. Och läkarna säger till mig att du är fortfarande ung, ingen fara, ivf kommer gå jättebra! Jag fyller 32, enligt vad jag läst och hört minskar fertiliteten efter 25. Hjälper denna vetskap mig? Hell no! Den gör mig bara nervös och stressad och helt förstörd! Och ökar stressen chansen att gå barn?! Jag tror inte det. Så tagga ner, om någon säger att "det är bara att adoptera" så kanske det är ett försök att dölja sin oro över att allt i livet kan man inte kontrollera - ex när man ska träffa en bra partner och sådant. Vad vet ni om alla människor omkring er? Vad de varit med om? Övergrepp, otrohet, svek??? Ingenting.

Jag har hört att fertiliteten minskar lite vid 35, och att den minskar dramatiskt vid 40.
43 är det nästan omöjligt att få barn. Att bli gravid kan man många bli, men det slutar oftast missfall. (Detta har läkare sagt till mej när jag fick missfall)(
Jag är 34 år och läkaren sa att det finns fortfarande mycket goda chanser. (Jag har 2 barn)
Så det där med att fertiliteten skulle dala vid 25 tror jag är lite överdrivet. Men sen är det säkert väldigt olika från person till person.

... och mig skrämmer det att vi nästan bara pratar om kvinnor i detta sammanhang... Det måste vara en av världshistoriens största myt att män är megafertila livet ut. Av alla par som har svårt för att bli gravida så ligger ca 40% av felen hos mannen. Och mannens fertilitet sjunker också efter 40, vilket de flesta män inte verkar känna till. Dåliga simmare, dålig fart på dem, inga alls kanske är ett chockartat konstaterande. Att kvinnors fertilitet sjunker är ingen nyhet, jag förvånas såklart också över dem som inte tar särskilt allvarligt på det men män ska nog tyvärr inte sitta alltför lugnt i båten heller .

Fertiliteten minskar sakta men säkert hela tiden och det börjar redan vid 25. För varje litet år som går så blir den sämre för att oftast vara slut någon gång mellan 40 och 45. Det är sällan så att den plötsligt droppar drastiskt om man inte drabbas av ett förtidigt klimakterie.

Fertlitet är väldigt komplext. Det är många delar som ska fungera och varje liten del kan ha potentiella fel. Väldigt få människor är 100% sterila eller 100% fertila. Spermierna kanske är 90% bra, äggkvaliten 65% bra, hormonbalansen 85% bra och livmoderslemhinnan 76% bra (om man räknar med att 100% är det perfekta). Ju lägre de här siffrorna blir inom de olika kategorierna ju sämre blir chanserna. Men det är ju också ett lotteri. Säg att siffrorna talar för att just du kommer att lyckas på ca 16,5% av försöken. Då blir det som att slå en tärning varje månad, du kan få en sexa redan första månaden men det kan också ta 3 år eller aldrig bli en sexa för det finns en osynlig defekt på tärningen som ingen har sett.

För mig tog chanserna slut vid 35 då jag är en av de som drabbas av förtidigt klimakterie. För bara 3-4 år sedan hade jag superfina ägg men då hade vi andra problem med att bli gravida.

Bling1975 skrev 2011-05-04 15:42:11 följande:

Så sant, så sant!

Det va inte igår Bling! Vi har sett och hörts i olika sammanhang här genom åren. Men jag har inte varit så aktiv på ett bra tag så jag har precis uppdaterat mig lite. Oh my!  Ni har ju verkligen varit runt i hela världen!
Hur kommer det sig att ni åker ända till NY för att göra DI? Vi har tänkt åka till Danmark och testa det alternativet, men har inte haft råd än.

KurreBurre: Om du hade nämnt nått om eran resa så hade nog nån av de andra kvinnorna get dig en sån där härlig fantastisk kommentar typ: "Har ni provat att slappna av?"

Bling1975: Tack för en bra informativ kommentar men en undran. 100% infertil innebär det att man inte lyckas på behndlingar heller?Jag menar att kan man vara 100% infertil även om man har lyckats med IVF?
Eller menar man att man inte lyckas av egen kraft?

Det är väl bra att detta uppmärksammats så pass mycket i media den senaste tiden då. För ärligt talat så kan man inte veta allt om allt och alla! Den allmänna uppfattningen är väl att "det bara är att köra igång". Redan i skolan får man ju höra om hur viktigt det är med spiral, dubbla kondomer och p-piller vid varje sextillfälle, för annars blir man gravid. Jag själv hade ingen aning om att så pass många hade svårt att bli gravida - framförallt inte så pass många unga. Det var något jag fick lärdom om här på Familjeliv och sedermera i SVT och på TV3. Har man inte gått igenom det själv, eller känner någon som går igenom det, så är det inte alls konstigt att man tror att sådant där flyter på naturligt - "som sig bör". Viktigare tycker jag är att sätta sig in i varför antalet ofrivilligt barnlösa (framförallt unga då) ökar. Ändrade levnadsvanor? Utsläpp? Mindre rörlighet och aktivitet?

Det ligger mycket i det du säger. man kan liksom inte bara skaffa barn med vem som helst bara för att vara säker på att få barn - åtminstone ser jag så på saken. Livet bjuder dessutom på olika överraskningar, det blir inte alltid som man planerat. 

 Kurreburre, du vet inte vad de innerst inne kände och tänkte. De kanske vet mer än du tror. De vet ju å andra sidan inte vad du känner, tänker och vet. Det du tolkar som nonchalans kanske är ett sätt att vara aktsam om ömtåliga saker i deras privata inre.Nej, de kanske inte har någon aning men är du säker på att det de säger speglar hela sanningen......

Jag blir också irriterad på folk när de tror att de har all tid i världen på sig att få barn.Det kan funka men det är inte säkert. Det som dock irriterar mig mest är folk som inte kan söka professionell hjälp när det inte funkar att bli gravid. Har läst och hört om flera som försökt få barn i 5-10 år utan att lyckas och utan att söka hjälp. Det kan ju vara något fel som är relativt lätt att fixa. I min värld är varje år med ofrivillig barnlöshet ett helvete och vad gör då att man inte söker hjälp? Någon konstig stolthet?