Förbannad på okunniga envisa kvinnor!
Det va längesedan jag blev förbannad över okunskapen som tyvärr fortfarande finns ang. fertilitet och barnlöshet. Men idag blev jag det när jag åt lunch på jobbet med några kollegor. Tjej 1 32 år och singel, tjej 2 vet inte riktigt hur gammal hon va men runt 35 tror jag, gift och skilld 2 ggr och 2 barn med de olika männen.
Vi började prata förhållanden och tjej 1 kommer in på att folk ofta frågar om hon inte har bråttom, biologiska klockan osv. "nä jag har inte bråttom, jag e bara 32. Konstigt att folk inte vet hur det funkar!" Varpå jag säger att "det ska du inte va så säker på" o förklarar att fertiliteten försämras redan efter 25 hos kvinnor o efter 30 ännu mer och att åren går fort" Varpå hon säger att "det e först efter 40!" och jag försöker säga emot och förklarar bla att om man skulle få problem så kan man inte få hjälp, vid tex IVF hur länge som helst. Som hon bara viftar bort och blir sur.
Tjej 2 berättar att hon har fundert på hur det blir om hon träffar ännu en ny man och han vill ha barn. Att hon isf skulle få lite bråttom pga åldern, men det ville hon inte ha för det hade hon redan haft med de två före detta. Men då hade hon kommit fram till att " det e ju bara o adoptera då, så det e lugnt" varpå jag försökte förklara att det e inte så bara, det finns åldersgränser där med och väntetiden e 4 år" Men de lyssnade inte!
Jag höll på att koka över av ilska! För att de skulle ha kunnat fatta ordentligt så hade jag behövt berätta om vår historia som började för drygt 5 år sen, 27 år gammal, 10 IVF senare, inga barn o precis ställt oss i adoptionskö. Om vi inte får några biologiska barn kommer det att ta nästan 10 år för oss att förhoppningsvis få 1 barn. Visst om singeltjejen träffar en kille idag, i samma ålder, och börjar nu så kan hon oxå hinna. Men jag ville inte berätta om vår historia, jag känner knappt de här tjejerna och det ska väl inte behövas. Jag tror ändå inte att de hade fattat. De hade väl bara sagt äsch det händer inte mig, det kanske det inte gör heller men tänk OM. Jag hoppas nästan att tjej 1 inte kan få några barn, då kan jag säga "vad va det jag sa!"
Hur ska man få kvinnor att fatta! Visst e det så att för de allra, allra flesta så e det inga problem och man ska inte måla fan på väggen. Men kan de inte visa lite ödmjukhet inför det? Kunde de inte tänkt ett steg längre att kanske ha lyssnat på mig, de hade ju ingen aning. Om de hade tänkt efter lite så hade de kanske kunnat räkna ut att jag kanske visste, jag hade berättat att jag o min man hade varit ihop i 11 år, att jag va 33 och de visste att jag inte har några barn.
Å va skönt o få skriva av sig! Sorry att det blev så långt, men jag va tvungen!
