Ni som anser att barn ska vara hemma med förälder (och inte gå på förskola)....

Jag tror dagis o att va hemma passar olika barn olika bra.

Men att få vara mkt med våra egna barn o försöka leva lite mer knapert ngr år är vad vi strävar efter i vår familj.

Åren går så fort...

man får vila när barnet sover.
man tar härliga promenader o umgås.. så mysigt ju tycker jag.

Sen vet jag att många inte kan eller har råd och respekterar det!
men om man kan är det väl guld värt!

Upp till var o en. och till varje familje situation.

Jag anser först å främst att man inte skall skaffa fler barn än man har ork till! Har man extra krävande barn redan å inte är 100 på att orka med ett till extra krävande så avstår man! och gör de bästa av situationen, inte bara tänker på sig själv utan man kan faktiskt offra (för den som känner så) några år enbart för barnet. vet man att det gäller bara några år så köper jag inte att allt är så trist å man är så slut..

Men inte vet man innan vilket sorts barn man får, TS skriver ju faktiskt att minstingen skriker mest hela tiden och känner man att man har ork innan så skaffar man givetvis barn om man vill. hade hon varit slut med endast sitt första barn har jag svårt att tro att hon skaffat fler barn bara för skaffandets skull.

hotten: Vår dotter är väldigt lugn och stillsam ENSAM. Men tillsammans med vår son blir hon oerhört påfrestande för både honom och oss. Men som Angel73 skriver - det kunde vi omöjligt veta inna.

Jag röstade på nr två. jag tycker manbör lägga upp det så att de inte är där så länge. att någon går ner till 75% tex (varför inte pappan)?

Finner dina tva alternativ extremt orattvisa, rostade pa alternativ 3.
Bara for att man ar hemma hela dagarna med barnen behover det ju inte betyda att man da ar en trott och sliten och irriterad mamma nar dagen narmar sig sitt slut! Visst finns det enstaka dagar da allt kanns tungt, men det tror jag aven en arbetande foralder kan skriva under pa, aven om de inte varit med barn(en) hela dagen. Mest ar jag faktiskt en glad mamma med mina barn, vi hittar pa roliga saker och aktiviteter pa dagarna och forsoker gestalta vara dagar impulsivt, olika saker hander mest varje dag. Jag ar hemmamamma av flera orsaker, framst for att jag alskar att vara med mina barn. darutover for att vi flyttade utomlands nar forsta barnet kom och barnomsorgen i detta land ar harresande dyrt att vi faktiskt inte skulle ha rad att ha barnen pa dagis varken halv- eller heltid. Och sa maste jag soka nytt jobb, har inte kommit sa langt annu...har forresten tva barn, son pa 2 ar och dotter pa 5 manader.

Dock ar ju viktigast att man sjalv gor det sa som kanns bast och fungerar (aven ekonomiskt) for en sjalv och ens familj, om det sedan betyder att man jobbar eller stannar hemma, eller hur!

Vilka otroligt konstiga alternativ!

Ja det tyckte jag med;)
Vi har löst det så här...
han jobbar dag jag jobbar natt, jag har jour på natten vilket innebär att jag sover på natten, ja det blir inte så mkt sömn,men nu när barnen är så pass stora ( den äldsta har börjat ettan och den minsta i förskoleklass) så kommer de hem vid 13,40.
så jag hinner ändå vila lite om jag haft en jobbig natt.
funkar fint för oss :)

har valt det tredje.. før det førsta alterativet kan inte vara san. ner barna er på førskolan måste man ju jobba och då blir man ju minst lika trøtt som tt vara hemma med barnet.. om inte mer trøtt.. jag har med min dotter på jobbet och skulle adlrig välja bort den møjligheten att vara i hop med henne lengre.. hadde lugnt kunnat bara vara hemma med henne om eknomin hadde vart bra!

Valde det sista eftersom jag skulle sträva mot mittemellan. Lagomlånga dagar med en lagomgrinig mamma

det första alternativet är det dummaste jag hört menar du att man ska ha barnen på förskola och ligga hemma själv så man orkar ta hand om dom på kvällen?varför skaffar man då barn?om man inte orkar med dom,mitt svar är det sista jag har valt att vara hemma med min son till han blir ialla fall 3,5.

Konstiga alternativ!
Jag måste undra varför man skaffar barn om man inte vill umgås med dem. Varför ska alla lämna sina barn på förskola för att kunna vara en "bättre" förälder. Jag har ett barn 1 1/2 år, han har fått en förlossningsskada, sitter inte själv då balans och motorik är skadad. Vi ska ha ett barn till den 1/12 och det kommer att bli tufft då min äldsta inte är så mobil men jag tycker att det ska bli så kul.
Då kommer nästa sak, vi skulle ha börjat skola in sonen på förskola i augusti men kände varför det när det bara gäller 3 månader som han ska gå. Nu tycker alla så synd om mig, och säger att jag inte ska ha dåligt samvete om jag måste sätta min son på dagis 15 timmar i veckan när nästa kommer. Det är inte så att någon tycker att det är det bästa för min son utan det är synd om mig som mamma. Jag älskar att vara hemma med min son. Visst saknar jag mitt jobb och ibland är jag super trött på min son men det är en sådan gåva att kunna få vara hemma och uppleva alla framsteg som han gör.
Jag fattar bara inte detta med förskola. Ska också säga att jag är uppväxt på förskola och jag gillar det verkligen och båda mina barn ska gå på förskola när vår föräldraledighet är slut.

Var ju ganska ledande alternativ?
Vad sägs om att vara hemma med sina barn - gå på öppna förskolan - komma hem vara pigg och glad och umgås som familj?
Sen att man är trött och irriterad vissa dagar hör väl bara till det allmänna måendet!

Jag skulle jättegärna varit hemma minst 1 år till och myst med 1 barn, sen var jag inte hur mycket dubbeljobb det blir med fler!
Så det låter jag vara osagt :)
Men nu har vi inte den ekonomiska möjligheten att göra det så han får gå på förskola ändå...

Jag tycker att alla ska göra det som känns bäst för familjen. Känner du att du får mer energi av att komma hemifrån så tycker jag att det låter som det bästa för er.

Det som är viktigast (enligt mig) är ändå att man (ja jag vet, "man" ) har så mycket energi som möjligt för sina barn den tid som spenderas hemma.

Vad sägs om att läsa den här lilla biten av TS :

"NU pluggar jag heltid, är hemifrån 7.30-17.30 och kommer hem som en HELT NY MÄNNISKA! Jag VILL, för att inte tala om ORKAR, sätta mig ner på hallgolvet när jag kommer hem på kvällen innan jag ens har fått av mig skorna, för att sätta mig och läsa för mina barn, och jag orkar så mycket, har SÅ mycket energi över!"

Jag valde #3 alternativen.

Jag ÄLSKAR att vara hemmamamma. Det är min kallelse och present från Gud - att sköta familjen och hemmet - och jag gör det så glatt!

Vi går dagligen på ÖF (min son är 3,5 år gammal) och det är så underbart!

Min man o jag har varit ihop sedan -96 och gift sen -99 och älskar varandra lika mkt nu som i början.

Ja... jag är en lycklig hemmafru och hemmamamma

Jag gillar att vara hemma med min son..visst är man trött ibland men inte sååå trött...:)

Det är inte lätt att vara hemma med barn, det kan jag hålla med om. Men det är fasiken jobbigare att arbeta hela dagen och sen komma hem och vara en bra mamma. Jag tycker det är avskyvärt att jobba nu eftersom jag träffar dotterna drygt 3-4 timmar och under den tiden ska man hinna göra mat, laga mat, leka lite och samtidigt hinna varva ner från jobbet. Hade hellre varit en hemmamamma och just nu känns det inte alls bra för min del att sätta henne på dagis.

Förstår precis vad du menar TS! =)
Och fattar dina alternativ med tihi.

Jag tycker självklartatt det bästa är nr3 - alltså BALANS mellan nr1 och nr2.
Halvtid jobb/studier o halvtid med barnen skulle passa mej o min familj perfekt! =)

Och jag tycker det är världens grymt jobbigaste jobb att jobba hemma med barnen, längtar ut o få vara JAG med o gå till jobbet/skolan o koppla av o ladda batterierna för det som är viktigast i livet - barnen, familjen o alla relationer =)
Det är också det absolut HÄRLIGASTE!!!

Jag har båda barnen hemma med mig. Sonen är 26 månader, dottern 6. Den stora kille går med oss på babycafé och öppen förskola så där får han vad han behöver: stimulans, kontakt med gruppen osv. Samtidigt så visst är jag trött ibland men det är fantastiskt att kunna följa sitt barnsutveckling i varje minut under första 3 levnadsår och ha samtidigt absolut största inflytande på dess personlighet. Att ladda en liten människa med massa kärlek, trygghet och självförtroende slår allt! Jag har underbart kontakt med båda barnen!