Är i v 31 och inte längre så rädd för förlossningen alls.
Detta innebär att jag kommer genomgå en vaginal förlossning! Men jag kommer ångra mig när jag väl ligger där, för det är värsta onda.
Sätt vett i skallen på mig och få mig att inse att en vaginal förlossning är alldeles för vidrigt att gå igenom (vilket jag insåg förut men inte nu, vet inte vad som hänt) så jag kan börja slåss för snitt!
) Men det är klart lite urkvinnlighet kommer ju fram, man låter kroppen jobba och sköta sig själv och bara hänga med. Ofta fixar den ju det. Men det är häftigt att ha full koll och hänga med sin kropp.
men du konstigt nog tycker man ändå att det är värt det... Har gjort båda och mycket snabbare läkning efter vaginalt än snitt, ska jag ha igen så blir det lätt en vaginal förlossning utan tvekan, om det inte finns andra orsaker till snitt då!
Jag visst eju inte heller så förberedde mig i att kunna slappna av, spänna olika muskler i kroppen i sänder så jag hade kontroll när jag inte jade ont, tro t om det finns nån som genom gång i nån gravid tidning... skit samma, hade du tänkt använda tns apparaten så är det bra att låna den innan och öva. Att andas rätt, gå en hederlig profylax kurs hjälper mycket mer än man tror.
Lita på din kropp, om du lyssnar lyder den
1. Varför är vi så fanatiskt rädda för smärta?
2. Varför är vi så otroligt rädda för att släppa kontrollen för en stund?
Det finns mängder med smärtlindring för de som helst inte vill känna nånting under förlossningen. Det är bara att be om ett samtal med BM, så kan hon gå igenom allting med dej, dessutom har de utmärkta föräldrautbildningar, går du inte på nån sån?
Vad det gäller det där med att bli en neandertalare under förlossningen....so what, alla har vi en neandertalare inom oss, och det är under sådana här situationer som det är läge att släppa fram den, tro mej, det är inget farligt, inget pinsamt och inget som de på Förlossningen inte sett förut.
Om Åsa behöver bröla som en ko, eller ligger tyst som en mus under utdrivningen spelar ju ingen roll, alla är vi olika, och behöver du skrika så är det ju vad Åsa gör i en sån situation, du är fortfarande dig själv. Vad är problemet med att få se nya sidor av sej själv?
Personligen skrämmer ett kejsarsnitt mej 1000 ggr mer än en vaginal förlossning.
Vem vill FRIVILLIGT gå igenom en stor bukoperation om man har ett annat val??? En operation är aldrig riskfri det är mängder med komplikationer som kan uppstå, och detta är man villig att genomgå frivilligt, för att man är rädd för att det ska göra ont att föda barn?
Jag kan ärligt säga att om det skulle bli tal om KS för mej när tiden är inne kommer jag bli helt förkrossad. En normal vaginal förlossning är en fantasktisk upplevelse, med smärta och brölande och allt.
Alla som propagerar FÖR frivilligt KS är väldigt noga med att påpeka hur mycket som kan gå fel vid en vaginal förlossning, men "glömmer" vad en bukoperation faktiskt är, och vad det kan ge för men.
Med det här inlägget vill jag bara ge min syn på det hela, jag försöker INTE omvända KS-anhängarna, för det kan jag inte, lika lite som de kan omvända mej;)!
Förbered dej med information så ska du se att du kommer att vara chef på din egen förlossning!
TS: du kan väl gå psykoprofylaxkurs? Tror det är ett bra sätt att förbereda sig... Typ www.psykoprofylaxgruppen.com
Klart du skall föda vaginalt om du kan....
Jag var livrädd i 9 mån.. tro mog.. jag var ett psykfall och gick i samtal för min rädsla..
Men när allt började var det som om det försvann...
Jag vägrade tom bedövning....
Det gick skitbra....
Skulle göra om det när som helst....
Så jävla ont så jag trodde under min 6 tim att jag inte skulle orka mer...
Jag slog på en stol, skrek i lustgasmasken för att dämpa ljudet...
Men när on väl var ute vet jag att jag tänkte... is this it???
Var det inte värre?
Här har man gåttoch gruvat för nåt som förvisso gjorde skitont men jag lever ju och titta vad vi fick....
Jag lovar klarar en fegis som jag det då klarar du det....
Det är så speciellt.....
Jag tycker du redan har fått vett i huvudet som är inne på banan av vaginal förlossning...
Positivt tänkande...
Kram
Oj fel länk... www.profylaxgruppen.com
Jag kan bara tala för mig själv. Har haft snabba förlossningar och är inför min kommande fjärde också livrädd för krystandet. Ska få gå i samtal om detta. Det som gör fördjävulskt ont är när huvudet ska fram, detta gör så ont att jag har ångest. Allt dessförinnan tycker jag var hanterbar smärta. Vet inte om det hjälpte dig nå´t, men ibland har man som förstföderska bilden av att det gör skitont hela tiden. Mina upplevelser säger skitont och nästintill ohanterligt under några minuter, inte mer.
Du kommer att fixa detta!
visst gör det rent förbannat ont att föda barn, och jag nog att de timmarna jag hade pinvärkar var värst, och sen fick jag blockad nertill vid utdrivningen och bedövnings spray. Finns förlossnings berättelse i bloggen.
Och jag brölade och pep men samtidigt var det bland det absolut häftigaste jag varit med om, tog inte lång stund efter innan jag sa att det här kan jag göra om. Och jag kan längta efter att få föda barn igen nu när man vet hur det är. Vet förvisso inte om vi ska ha fler barn men vill ändå föda barn igen 
(lite knäppt kanske?)
det e fan häftigt att genomgå en vaginal förl... fan vad grym man känner sig efteråt
Förbered dig på att det gör för jä_la apont! Det hjälpte. Jag undrade när det skulle börja göra så där ont så att man ville dö, men det gjorde aldrig det. Jag hade förberett mig på att det skulle vara nära döden hela tiden, men det var det inte. Man får succesivt värre och värre värkar och hinner förbereda sig på smärtan. (I alla faa är det oftast så för förstföderskor att barnet inte kommer ut på 2 timmar, man har gott om tid på sig att vänja sig).
Det här med att tappa kontrollen elelr ej är en annan intressant fråga. Jag tyckte att jag hade kontroll över smärtan hela tiden, jag tänkte liksom hela tiden att jag inte skulle drabbas av panik och inte låta smärtan ta överhanden, det hjälpte också.
Läs på vad som händer efteråt med kroppen. Man är liksom inte fit for fight för en halvmil i joggingspåret. Se till att pappan är hemma sina tio dagar så att ni vänjer er vi att bli föräldrar tillsammans. Sedan känner man sig som en superdupermänniska efteråt också.