Superhero skrev 2008-03-21 10:37:15 följande:
jag var inte heller rädd. trodde jag. vägrade gå på föräldragrupper, pratade aldrig om den, läste inte på något, tänkte aldrig på den osv. pratade inte med min kille ens. förträngde det som komma skulle och om nån fråga svarade jag med ett leende att det va ingen fara det går nog lätt som en plätt, end of discussion. lät inte ens bm på mvc ta upp nåt om förlossningen. sa att jag är itne rädd, jag vet allt och det kommer gå bra. nog om det, inga frågor eller funderingar. och jag flippade när det väl kom till kritan. mina två värsta dygn i hela mitt liv som jag fortfarande grinar när jag tänker på. önskar att det fanns ett svart hål istället, om man kunde trycka på en delete-knapp och radera hela minnet skulle jag. om jag hade vågat ta tag i rädslan kankse jag hade kunnat kämpa mig till ett snitt och haft ett betydligt ljusare liv nu.hur det är med dig vet jag inte. du kankse helt enkelt inte är rädd längre? kankse naturen, din kroppp och din själ kommit överrens? kanske ett snitt inte längre är aktuellet?hur som helst försök gå till botten med vad det är du igentligen vill så du inte bara lägger locket på rädslan. för det funkar ju som bekant inte i längden. hade bra och grattis till bebben i magen!
Vad jag egentligen inte vill?
Typ... Krysta.
Men ett snitt är INTE aktuellt. Jag MÅSTE kunna lyfta och sådär efteråt, eftersom jag har några trappor hem som jag måste lyfta upp bebisen i. Snitt känns värre.
Jag kan se en förlossning på TV nu och knappt bry mig, för fick jag panikattack. Mysko som fan.