Är i v 31 och inte längre så rädd för förlossningen alls.
Detta innebär att jag kommer genomgå en vaginal förlossning! Men jag kommer ångra mig när jag väl ligger där, för det är värsta onda.
Sätt vett i skallen på mig och få mig att inse att en vaginal förlossning är alldeles för vidrigt att gå igenom (vilket jag insåg förut men inte nu, vet inte vad som hänt) så jag kan börja slåss för snitt!
Jag ska föda vaginalt för tredje gången. Jag har alldrig blivit snittad men tror att det gör ont efteråt. Jag tror man återhämtar sig snabbare efter en vaginal förlossning och så slipper man ett ärr. Har en kompis som opererat sin mage för hon var missnöjd med ärret efter snittet.
Kan tyvärr inte hjälpa dej då jag tycker att mina förlossningar varit det klart häftigaste jag varit med om och inte gjort vidrigt ont...
MEN om du tror att du kommer "flippa ur" under en vaginal förlossning så är du ju iaf i mina ögon förlossnings rädd?? Har ni nån form av Aurora mottagning lr dyligt som du kan ta kontakt med och prata igenom dina funderingar?? I så fall kanske dom kan hjälpa dej att få ett snitt om det är så du känner??
Hur du än gör så lycka till =)
Mvh Elin
Nja, jag tycker nog att du har förutfattade meningar! Vaginala förlossningar kan vara det mäktigaste och mest underbara man kan genomföra ... 
Jag tycker att du ska göra så som känns bäst för dig - vad det än må vara. Då blir det bäst.
Lycka till med bebben!
Eftersom du säger att du har bestämt dej för en vaginal förlossning så ser jag ingen anledning till att få dej på andra tankar.
Såhär går mina tankar:
- Klart jag klarar det, alla andra gör ju det.
- Nejmen folk säger att det är det värsta som finns, man vill bara dö.
- Men det måste ju inte bli så för mig!
- Vaddå, tror du att du är speciell eller?
Osv.
Hej!
Jag var också rädd för en vaginal förlossning. Men under graviditetens gång hände det något, även med mig och jag kände att jag absolut skulle klara det och att jag faktiskt ville föda vaginalt. Men efter komplikationer under graviditeten blev det till sist ändå ett planerat snitt. Då blev jag faktiskt lite besviken!
Så här tre månader efter förlossningen måste jag säga att jag hade valt den vaginala förlossningen om jag hade kunnat. Tro mig - ett snitt gör också ont!! Men du får ont under längre tid och allt blir så jobbigt och krångligt när du kommer hem med din lilla älskade baby. Du får inte lyfta och har jätteont. Jag kunde inte klara mig själv den första tiden.
Lycka till!!
Min förlossning var det häftigaste jag varit med om! Är gravid för andra ggr nu o längtar till nästa ggr.. :)
jag var inte heller rädd. trodde jag. vägrade gå på föräldragrupper, pratade aldrig om den, läste inte på något, tänkte aldrig på den osv. pratade inte med min kille ens.
förträngde det som komma skulle och om nån fråga svarade jag med ett leende att det va ingen fara det går nog lätt som en plätt, end of discussion. lät inte ens bm på mvc ta upp nåt om förlossningen. sa att jag är itne rädd, jag vet allt och det kommer gå bra. nog om det, inga frågor eller funderingar.
och jag flippade när det väl kom till kritan. mina två värsta dygn i hela mitt liv som jag fortfarande grinar när jag tänker på. önskar att det fanns ett svart hål istället, om man kunde trycka på en delete-knapp och radera hela minnet skulle jag.
om jag hade vågat ta tag i rädslan kankse jag hade kunnat kämpa mig till ett snitt och haft ett betydligt ljusare liv nu.
hur det är med dig vet jag inte. du kankse helt enkelt inte är rädd längre? kankse naturen, din kroppp och din själ kommit överrens? kanske ett snitt inte längre är aktuellet?
hur som helst försök gå till botten med vad det är du igentligen vill så du inte bara lägger locket på rädslan. för det funkar ju som bekant inte i längden.
hade bra och grattis till bebben i magen!