Är i v 31 och inte längre så rädd för förlossningen alls.
Detta innebär att jag kommer genomgå en vaginal förlossning! Men jag kommer ångra mig när jag väl ligger där, för det är värsta onda.
Sätt vett i skallen på mig och få mig att inse att en vaginal förlossning är alldeles för vidrigt att gå igenom (vilket jag insåg förut men inte nu, vet inte vad som hänt) så jag kan börja slåss för snitt!
hahaa tycker det är kanon att du ska göra vaginalt, ångrar du dig när du ligger där så är det ju försent...och det är nog många som ångrar sig just under värkarna, men efteråt är du säkert nöjd med ditt val hur det nu än blir
Du kommer inte ångra dig.
Tänk det är bara 1 ynka dag i ditt liv, som för övrigt kommer bli din bästa!
Men jag ser mig själv som en ganska klen människa. Ganska liten, smal, blek SOM FAN, törs ingenting, är inte särskilt stark... Jag orkar knappt klämma ut min egen sk*t. Så hur få ut en bebis?
Jag lovar att du kommer att få oanade krafter!!!!! Man har ju inget val så att säga......=0)
Lycka till! Du fixar det!!!
Det översta skrev ts,alltså!
Det är som pest eller kolera, tycker jag tror jag. Jag är planerat snittad och jag tog smärtstillande i 1,5 dygn efter snittet. Sedan hade jag inte längre ont i magen. Jag var ordentligt förkyld, hade ont i halsen och hade en jäkla hosta. När jag var tvungen att hosta första gången efter snittet trodde jag att jag skulle gå av eller skrika av smärta eller nåt.. döm om min förvåning då det inte alls gjorde ont?!?! Det var rejäla hostningar!! Jag brukade/brukar säga att det som gjorde mest ont med snittet var halsontet. 
Att skita tror jag var lika som för en vaginalt nyförlöst, alltså en nyförlöst som INTE har ont där barnet kom ut. (Undrar om de finns.)
Motsvarande barnets vikt kan man kånka på hur mycket som helst. Efter en månad finns inga restriktioner. Det är förståss inte direkt praktiskt. Har man inga barn sedan innan är det nog för de allra flesta inga problem.
Det där med pest eller kolera kommer senare. Det är trist att inte känna sig helt fit for fight i magmusklerna på många månader. Tror det tog 5 månader innan jag kände mig riktigt stark som vanligt i magen igen.
Om jag kan bli gravid igen - blir det snitt (om jag får)? Tveklöst! Jag är livrädd att det händer barnet något. Tänk om jag panikar eller inte orkar eller om de bestämmer sig för att dra ut barnet med sugklocka och skadar det.. osv osv osv osv osv... jag är ärligt ledsen för att jag inte känner något som helst förtroende för vår förlossningsvård.
Lycka till med din förlossning!!
Ähm, inser nu att jag kanske inte var särskilt psykologisk med den senare delen av mitt inlägg. Jag skrev ner det av bara farten.
Hmm, shit, ber så mycket om ursäkt!!
Klart du fixar det!!
det skulle bara finnad ett barn i varje fam om det var så henskt att föda
jag väntar mitt 3e barn och jag är inte ett dugg rädd...o det behöver inte du heller vara.
tänk GIRLPOWER!!
du kommer att hitta din inre kraft o då klarar man vad som helst!!
BM är proffsiga o de kan stötta o peppa dej igenom förlossningen!!
lycka till 
Varför skulle inte du fixa det när största delen av svenska tjejer som föder barn gör det?
Finns väl ingen statistik som jag kan redovisa här och nu, men hur många svenska tjejer väljer att föda vaginalt och hur många väljer snitt?
Sen hur många snitt det blir i slutändan beror ju inte på tjejens val utan omständigheter som gör att det måste bli snitt (medicinska såna oftast).
Personligen är jag övertygad om att ju mindre man påverkar sin förlossning genom div smärtlindrings metoder mm dessto bättre går det (inte alltid, jag vet det med för det finns fysiologiska hinder och trots allt även psyologiska). Kan man gilla läget, ugnen ska ut, förbereda sig osv så gör dom flesta om det både en och två gånger efter att man väl fått ut den första. Även om dom vrålat aldrig mer några år tidigare 
Men måste man bli borta, djurisk, ha minnesluckor osv?
Jag vill vara Åsa, även när jag föder, inte värsta neandertalaren.
A och o är att inte tappa kontrollen över förlossningen. Som sagt det är ju den bästa dagen i ens liv Det är ju ite som att vara sjuk, för man får ju betalt för sitt slit.
Lycka till det kommer att gå jättebra skadu se