Snälla hjälp mig!

jag förstår hur du mår har själv pco däremot har maken inga fel tack gud, är 20 nu o vi har försökt sen jag var 18, har precis fått mens efter tredje puregon sprut behandling, o känner mig jätte deprimerad jag gjick ner 8kg från 63 till 55 inför första behandlingen fast de bad mig inte eftersom e inte direkt så överviktig men tydligen hjälpte det inte eftersom jag blev ej gravid fast äl, gjick upp ett par kilo igen o som dig känner mig helt besviken på mig själv. Gråter varje dag o hoppas på att gud en dag kanske tycker synd om mig o ger en bebbe till mig med.

Jag har inget o säga som kan hjälpa dig direkt förutom att jag vet hur du känner dig o jag hoppas varenda barnlös par får sitt efterlängtade barn en dag...
kram

Oj..skickar dig många VARMA kramar.
Usch vad det låter som om ni har det tufft. Tyvärr är det ju så att vissa människor har det svårare att få barn. Men kan du/ni tänka er adoptera ett barn?
När man kämpar för något och inte alls får någon som helst "belöning" ger vi upp och vi blir nästan sugna på hämnd, men hämnden går tyvärr allt som oftas ut över oss själva, vi straffar oss själva för den makten har vi som människa. Du straffar dig själv genom att slopa allt du kämpat för. Men du, kom ihåg att du en dag faktist har gått ner de kilona och det ska du alltid vara stolt över trots att du gått upp dem igen.
Jag vet inte hur gammal du är men jag har i allafall en kollega som är 47 år gammal och har försökt i 23 år, äntligen fick hon sin lilla gosse, ibland går det men ibland måste man söka andra alternativ, vad du/ ni gör bestämmer bara ni. Men du förtjänar inte att bli straffad, utan belönad för den du är. Du är min idol i allafall!

Förresten...jag har hört att man ska "släppa taget" om tanken att bli gravid, vissa kvinnokroppar slår ifrån sig fostret pga stress. Lättare sagt än gjort givetvis men har ni oxå hört detta?

hej har svår pco sen 96 är dock mycket äldre 42
har barn sen innan i mitt förra äktenskap
Jag och nuvarande man har sen juni 2005 haft 7 mf är nu gravid i v 29
har vägt så mycket som 185kg gått ner för egen maskin samt med hjälp av metformin meda 500mg/3ggr per dag
kan rekommendera metformin studier visar att det kan främja ägglossningar för oss med pco på nåt sätt stabiliserar det vår balans m blodsocler etc
Läkare/gyn kan informera på ett bättre sett
en del gyn anammar inte detta så mkt men de som är uppdaterade inom gyn använder detta som en metod lycka till

Tiden går så fort skrev 2007-10-21 23:45:42 följande:

Nä det med att slappna av är skitsnack är allt jag kan säga.

Hope jag önskar att du slapp känna som du gör (har ju varit där själv så jag vet exakt hur det känns)
Man är som paralyserad i sin situation så att ta tag i nödvändiga saker är inte alltid lätt.
Många varma kramar från mig.

Tack så jätte mycket för era svar.

Självklart har vi funderat på adoption och så, men det är alldeles för tidigt att ge upp tycker jag. Måste gå ner i vikt och göra iaf 2 ICSI till (har 2 gratis försök kvar)

Det där med att slappna av tror jag inte riktigt på. Har haft halv års perioder då jag verkligen inte tänkt på att bli gravid utan fokucerat på annat och inte *pip* blir jag gravid. Möjligt att det kan hjälpa LITE för folk som faktiskt inte har något fel på sig. Men jag får inte mindre PCOS och mer ÄL för att jag slappnar av.

Nr.1 just nu är att jag MÅSTE ner i vikt annars är det verkligen kört. Funderar på att börja VV i veckan men det är något sjukt som hindrar mig. En terapeut jag snackade med en stund (gick inte som patient utan vi diskuterade ett arbete) sa att rädslan för att återigen misslyckas och få uppleva den smärtan kan undermedvetet hindra mig från att gå ner i vikt, för går jag ner i vikt så görs ett nytt försök. Det kan mycket väl vara så.

Fler tankar?

Fy, du får en stor bamsekram av mig.
Jag har inte samma problem som du, men ville skriva ett par ord ändå.

Jag har en son som är 9 månader. Innan vi fick honom så försökte vi i 9 månader, som slutade i mf, månaden efter blev jag gravid med Svante.

Nu är verkstan igång igen. Vi har försökt i 7 månader nu. Fick missfall den 12 oktober så nu är vi på det igen.

Jag tänker mycket på människor som har svårt att få barn, som inte kan få barn. Här sitter man och är jättedeppig för det ta så lååång tid, men jag har kvitto på att jag kan bli gravid.
Men som sagt, jag klagar och klagar på att jag inte blir gravid, sen har vissa kvinnor och män nästan alla oddsen emot sig. Och jag måste säga att jag känner verkligen med er, allihopa.

Förmodligen så har jag lite svårt att bli gravid för jag är för tjock, men ändå kan man inte gå ner i vikt. Man är inte motiverad. Va e de??? Jag vill ha barn , kan man bli mer sporrad????!!

Ja, usch, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, vill bara skriva några värmande ord, och drar upp hela min historia. Du får absolut inte ta illa upp.

Någon skrev att man ska inte tänka så mycket på att man vill bli gravid. Släpper man tanken så har man lättare för att få detta + et.
Jo, kanske är det så. Sen vi började försöka för barn igen har man planerat upp framtiden. Men sen sa jag bara nej. Nu skiter jag i det. Och vips, så var man gravid.....

Har man börjat känna så, så har man ju gett upp hoppet. Och det ska man aldrig göra.

En vännina sa till mig att hon visste ett par här nere där jag bor som försökte jättelänge att få barn, på alla sätt och vis. Men det gick inte så dom adopterade ett barn. Några månader efter blev hon gravid. Tur eller? För det tror jag.
Det går ju inte över på en dag från att jag vill jättegärna ha barn till nej, nu skiter vi i det.

Har du inte läst om tjejen inne, tror jag det var iaf. Hon hade oxo problem att få barn så hon gav ju upp allt hopp. Och fick trillingar på "vanlig" väg.

Nej, nu springer tankarna bort. Jag är inte den bästa kandidaten till att skriva nåt till dig, men vill att du ska veta att jag känner verkligen med dig. Det är skit. fast jag har ett barn så känns det lika hopplöst denna gången som första.

Var ska ni göra nu? Hur går ni nu vidare?

Kram på er!

Tack för ditt svar sabinaa. Har hört många historier om de som gett upp tanken på barn och sedan plötsligt blivit gravida. Jag tror dock att har man ett fel så har man, man blir inte frisk eller bättre genom att inte tänka på det. Däremot tror jag att det absolut underlättar om man är avslappnad.

Jag tar absolut inte illa upp för att du berättar din historia, varför skulle jag göra det? Förstår allt för väl att det är svårt när man inte lyckas.

Just nu finns det inte mycket mer att göra än att gå ner i vikt. När jag väl kommit ner till rätt vikt så blir det ett nytt ICSI.

Okej, hur många kilo har du kvar då? Det är skit detta med vikten. Jag vet. Jag har 30 kilo för mycket och har tränat 2-3 ggr i veckan i 7 månader nu och inte gått ner ett smack!!
För mycket godis på helgerna förmodar jag + lite muskler får man hoppas.
Men jag har slutat väga mig nu och det går faktiskt ganska bra. Man känner sig inte så pressad av vågen.
Jag går ju till en dietsit. Har du provat det? Får du hjälp av sjukvården? Om du nu måste gå ner i vikt för att få hjälp, så borde väl dom hjälpa dig på nåt sätt tycker man ju.

Kram på dig och ta hand om dig nu. Jag håller tummarna för dig och din man.

Hejsan
Jag och min man har också försökt få barn nu i 5 år. Och i våras blev jag gravid med tvillingar men fick tyvärr missfall i v9. Så jag tog kontakt med kvinnokliniken och bokade tid för att få hjälp, men dom sa att jag först måste gå ner 20 kg. Så jag tänkte att vi kanske ska hjälpa och peppa varandra. Man skulle kunna skriva en lista och varje vecka skriver man in hur mycket man väger.Det kan kanske göra att man blir peppad och verkligen försöker göra så mycket man bara kan, och kanske man inte då fuska lika mycket med vad man äter.

Vad tycker ni??

Ville bara skicka några peppande kramar! Jag hade svårt att få barn - IVF.. Förstår vad du går igenom. Man vill ju ha barn NU!! INte om ett tag NU. Behöva vänta för viktens skull, ja då skulle man ju bli ännu mer ledsen. Hoppas verkligen att det löser sig för dig. Ta ett litet steg i taget så att du ser framsteg. Kram!!//SIN74

sabinaa: Jag har 25kg som jag måste ner innan ICSI. Får ingen hjälp till att gå ner i vikt.

Marie78: Jag har gärna en peppningspartner eller 100 i detta arbetet

SIN74: Tack för dina peppande kramar. Dom behövs!

Hej,

Ja, inte nog med att det inte blir den önskade graviditeten utan dessutom har du fått övervikt att slåss emot. Jag kan presentera ett litet enkelt recept, om du gillar kyckling. Antingen köper du frysta kycklingben eller kycklinglår, lägger de i ugnsfast form, häller på en burk med, cocosmjölk, om du inte gillar kokosmjölk tar du en burk ananas och häller spat över och skär ananasringarna i små bitar. Sedan finns det en, i mitt tycke väldigt god chilisås och det är den thailändska på flaska. Det skvätter du ut över kycklingen sådär en 6-8 matskedar. Ingen salt! Jag saltar aldrig mat, har aldrig gjort, så det kan bli svårt att låta bli men försök i såfall med lite salt.
I ugnen ska detta stå 175 -180 grader, otinat en timma + 35-45 minuter, tinat c:a 50 minuter. Ös gärna kycklingen under tiden. När det är klart MÅSTE du ta bort skinnet, där sitter alldeles för mycket onödigt.

Till kycklingen kan du servera grönsallad, eller bara äta kycklingen som den är. Med kycklingfiléer kan du göra likadant och då antingen koka upp en buljongtärning och hälla spat över dem eller Cocosmjölk. Men det förutsätter att du gillar kokosmjölk.

Har du möjlighet att gå en promenad varje dag, gör det! Jag gick ner 14 kilo på att promenera, i rask takt, INTE SPRINGA; INTE JOGGA, enbart gå raskt. Promenadens längd var c:a 2,5 km och i början tog den 45 minter idag c:a 25. Taskigt väder? Byt kläder!

Jag hoppas att du kan göra något av det här tipset. Om inte ställ gärna fler frågor till mig på min blogg. www.ramonafransson.se 

Mvh
Ramona Fransson