Snälla hjälp mig!
Vi har försökt bli gravida i över 5 år nu. Det tär så in i helvetes mycket på både oss som par och individuellt. Jag har skrikit, gråtit, svurit, skrattat, gett upp, varit likgiltig, fått hopp och faktiskt oxå skrattat åt hela skiten. Ni som oxå kämpat ett tag förstår säkert vad jag pratar om?! Hoppas jag.
Jag har PCO och alldeles för mycket av det manliga könshormonet androstendion. Vilket leder till att jag kanske har 1 äl per år typ. Min sambo har lite för lite spermier och de som finns är inte av lysande kvalité direkt. Alltså har vi oddsen lite emot oss.
Förra våren genomgick vi ett ICSI-försök som misslyckades. Jag var sååå säker på att vi lyckats men testade negativt på testdagen och 3 dagar senare kom mensen. Detta krossade oss och ett tag såg det ut som att vi inte ens skulle klara ta oss igenom detta tillsammans. Detta resulterade i att jag gick upp alla kg jag gått ner inför försöket och nu står jag här - fet och barnlös.
Jag vill inget hellre än att bli mamma och jag vet att enda chansen till att ens få försöka bli det är att gå ner i vikt, så varför i helvete gör jag inte det? Vad är det för fel på mig?
Vet inte vad jag ville med detta inlägget. Kanske bli peppad att ta itu med min vikt? Kanske bara få skriva av mig? Kanske få höra ett vänligt ord? Kanske få prata med någon som förstår vad jag (vi) går igenom? Välj själva..
Jag tar absolut inte illa upp för att du berättar din historia, varför skulle jag göra det? Förstår allt för väl att det är svårt när man inte lyckas.