Jag fick härom dagen höra av min kompis att hennes bvc läkare hade sagt att man nu förtiden stoppade flickor som för väntas bli över 1.80 (hon förstod det som att det var med hormoner vid två års ålder)
Varför??
Hur??
Får man välja det själv som förälder eller gör dom det utan man vet om det??
Någon som vet??
Jag hade inte heller hört talas om det innan det sades på min dotters BVC besök...
Men vem har sagt att alla kommer bli så långa som man "förutspår"?? Till min mamma sa läkarna att jag skulle bli 1.89 men här är jag idag på 1.74...hur ska man kunna veta?? Vill ju inte behandla sitt barn "utifallatt"...
Burnisen: Precis! Till mig sa läkarna 177 men jag blev 184.
Det är väldigt lätt att säga "det är ju så fint att vara lång" etc om man inte är lika lång själv. Men ärligt talat kan det vara jäkligt jobbigt särskilt om man är 13år och börjar sjuan och är längre än princip alla killarna i nian..
Ja jag kan tänka mig att överväga hormoner OM min dotter mår lika dåligt som jag gjorde över min längd när hon går i mellanstadiet/högstadiet. Nu blev jag aldrig mobbad för min längd men alla visste ju vem jag var vilket jag upplevde som mycket jobbigt då när jag helst bara ville smälta in.
Idag har jag inga problem med min längd men några cm kortare skulle ju inte varit fel typ 177cm skulle vara perfekt då skulle jag inte vara ovanligt lång som jag är nu 
Burnisen: Det har du helt rätt i faktiskt!
Men jag skulle bara bli 170cm men blev 183cm. Jag hamnade sent i puberteten och slutade inte växa förren gymnasiet. Detta är ärftliga faktorer som även vägs in vid en bedömning. Läkare går inte bara efter en BVC-tabell.
Men man vet ju faktiskt aldrig, min dotter skulle ju lika väl kunna stanna av i växten när hon går på mellanstadiet. Men de ärftliga faktorerna och hennes tillväxt hittills talar emot det.
Därför är det bra att de tar upp det på allvar först när de närmar sig 12år, då har man ett större hum om hur tillväxten har varit.
Jag tror att med årliga kontroller i skola/BVC så har de nog bra koll på hur tillväxten ser ut. Skulle något vara oroande så får man nog veta det.
Än så länge har min dotter vuxit som hon ska, även om hon är lång. Men hon har inte växt onormalt mycket, utan följer sin kurva (som var utanför kartan redan när hon föddes *ler*)
Så därför är jag inte orolig för att hon ska få fysiska problem pga. sin längd.
Mrs 78 (m.fl.). Jag vill tipsa om barnmärket Lingon och Blåbär (finns på nätet och hemförsäljning kolla deras hemsida) som har body i stora storlekar, upp till storlek 100 tror jag och de är stora i sina storlekar så det motsvarar säkert en 104.
Även andra barnkläder såklart som passar långa barn.
Kärnhuset: Tack snälla! Blir nog att beställa ett par bodysar därifrån till sonen!
Jag blev erbjuden att stoppas med hormoner när jag var 9-10år, mina föräldrar tyckte att jag skulle göra det men jag fick själv välja och valde att avstå. Är 183cm lång idag...(och jag har skostorlek 38½ btw)
Blackluna: O fy vad orättvist att du fick så små fötter!! 
Jag har stl 40-41 beroende på modell. Jag kan inte ha de flesta damskorna eftersom tillverkarna verkar tro att alla kvinnor har smala fötter...
Jag har stl.40 och jag är "bara" 167 cm...*ler*
Min dotter är 5 år och 118,5 cm. Hon är längst bland alla kompisar och har börjat använda stl 122/128. Hon är ju inte extremt lång men vid 2,5 års kontrollen sa de att hon kanske blir bortåt 180cm. Fast det tror jag faktiskt inte... Både jag och min Mor växte ganska snabbt tills vi var ca 12 år och sedan slutade vi växa pga puberteten. Hon blev 170 och jag bara 163.. (fast jag har en kort Far, 169cm)Det finns långa personer i min Mors släkt men ingen är över 2 meter. Om min dotter är ovanligt lång i 12 års åldern (typ över 170) och inte kommit i puberteten kan jag tänka mig att diskutera hormonbehandling, men bara om hon själv vill.
jag blev erbjuden hormoner när jag var femton, jag är 187 nu. (26 år) var alltid längst i klassen under min uppväxt. jag valde då att inte ta några hormoner och är glad för det även om det finns praktiska problem ibland (mest med kläder)
Det som betyder mest är hur omgivningen beter sig. jag har hela mitt liv fått höra att det är vackert att vara lång och att jag ska sträcka på mig, sådant är viktigt när man ändå är "statistiskt avvikande" och om man har en familj som redan från dag ett talar om för en att man ska vara stolt över att vara lång så tror jag att man kommer att bära med sig det genom livet, och kanske främst genom skolåren då det behövs extra mycket.