Har jag ocd?

Apropå tvångstankar så har jag också haft en släng av det och har nog det. Jag kan också må dåligt av tanken att jag har något smuts på mig och  byte rnog kläder för ofta. T.ex om jag lagar mat och har hållit på med rå kyckling, så måste jag byta kläder efteråt även om jag vet att jag inte nuddade den råa kycklingen med tröjan. Men tanken att det kanske stängt upp någon droppe på ärmen gör att jag inte kan ha den på mig mer. Jag kan även duscha håret efter rejäla storkok för jag känner mig ofräsch av tanken att jag har typ stänk av rått kött på hårtopparna. Vet innerst inne att det är sjukt överdrivet och jag är mycket bättre nu för tiden än förr. Nu kan jag ändå ibland skita i vissa saker och hemma är det verkligen inte kliniskt rent. Det är som sagt annat smuts som ger mig lite tvångstankar som då andra människors bakterier, rått kött från matlagning eller om jag fixat i trädgården och får jord på kläderna. De kan jag inte ha på mig inne sen.

 

Å just det, skulle aldrig lägga mig i sängen med kläder jag haft ute. Jätteofräsht. Sätter mig knappt i soffan med det heller. Byter alltid om när jag kommer hem och har myskldäer som bara inomhusplagg.

Mångs skriver sök hjälp, och ja det kan man göra. Jag gick på kbt förut för jag hade så kallade katastroftankar sa någon till mig. Och det är väl något i det att vara rädd för bakterier att de ska göra en sjuk eller nåt. 

Det kändes bra med kbt. Jag fick mig några tankeställare. Hur orimliga tankarna var osv. Det vet jag ju egentligen redan men det var skönt att någon sa det rakt ut. Och man skäms inte när man sitter och berättar. På det viset var det bra. Men det försvinner ju inte helt. Men ibland dyker hans kommentarer upp i mitt huvud vilket är som en påminnelse på att jag tänker katastroftankar nu. Så en bra kbt- ja varför inte.

Medicinering skulle jag aldrig gå med på. Låter ju helt sjukt att ta jmedicin för tvångstankar. Då måste man ju vara väldigt sjuk isåfall.

Ja och vet du att man kan bli väldigt sjuk. OCD är den tionde mest handikappande sjukdomen i världen och då räknas ALLA funktionsnedsättningar in. Det är alltså en väldigt svår sjukdom som är svår att bli av med. Medicin kan därför vara helt avgörande. Det är inget fel att medicin för att få bukt med detta, det hoppas jag du förstår.

Det låter som tvång. Provat kbt via nätet? 

Trött i huvudet och energi i kroppen - har du funderat på adhd någon gång? 

Är du kvinna? Ta en titt här och se om du känner igen dig: 


">

Du får säkert upp en massa andra förslag från Tuben sen också att titta vidare på. Finns bland annat en längre föreläsning från Attention. 

Mot ångest är träning ofta en effektiv behandling (lika effektivt som medicin). Prova att trötta ut kroppen ordentligt en gång varje dag, tex en intensiv kvart på motionscykel om du har svårt att komma iväg. Lyfta tyngder kan också vara skönt. 

När du gick kbt, fick du då lära dig metoder att hantera ångest som passade dig? Du verkar skifta lite i perioder vad du lägger din ångest vid. Det är viktigt att kunna hantera ångesten när den kommer så att man kan leva sig genom den istället för att ge vika för tvångstanken som kommer. 

Glöm det där med att skifta vad du lägger ångest vid - jag blandade ihop dig med en annan! 

Skulle också säga du har ocd. Vissa av sakerna är väl mer "sunt förnuft" medan andra är överdrivna. 
Jag skulle heller aldrig lägga mig i sängen med ytterkläder på. Knappt ens kläder alls. Iaf inte efter en jobbdag. Tvättar alltid händerna när jag kommer hem. Eller upp från tvättstugan tex. Sitter inte med mina gymkläder i soffan (gymmet är ju äckligt haha). Inte heller med de byxor jag använt på jobbet. Sitter mkt på golvet. Arbetar på förskola. Kollar alltid att spisen, kaffebryggaren osv är av några gånger innan jag går hemifrån. Vill att saker står rätt. Kan inte se en sned sak eller tavla hemma utan att rätta till. Inte lägga mig i en nybäddad säng oduschad. Hur sent det än är så duschar jag. Kollar alltid att bilens lysen är av och bilen låst ordentligt innan jag lämnar (står på gatan). Går även tbx ibland för att dubbelkolla. Men dessa saker begränsar mig inte så jag mår dåligt av det. Tittar just nu på en tavla som är sned, rättar till den sen.

Ja just att jag blir väldigt trött psykiskt. Får ingen ordning på mina tankar, det är ofta kaos i hjärnan trots att allt är under kontroll, tex om vi ska åka någonstans så får jag lätt kaos i hjärnan trots att vi är i fas. Ironiskt nog är det alltid jag som är sen och ställer till det för mig själv, då jag har så mycket rutiner för mig innan jag kan lämna hemmet. Fysisk energi har jag gott om, kan lätt storstäda hela huset samt köra ett hårt träningspass samma dag. Samtidigt kan jag också krascha och ha perioder jag har svårt att ta mig för enkla sysslor, som att städa av käket eller vika tvätt, men kan gärna ställa mig o skrubba rent hela duschen eller tokskrubba annat som inte räknas som "vardagsstädningen". Så ja, adhd kanske? Ibland känner jag igen mig i att jag hamnar i såkalladd manier och sen kraschar jag.

jag jobbar inom psykiatrin och jag tycker absolut att du ska söka hjälp för detta och inte heller vara rädd för medicinering  i kombination med psykologisk behandling. rätt behandling kan ge dig (och familjen) betydligt ökad livskvalitet. Börja med att boka tid på vårdcentralen!

Oavsett vad vårdpersonal skulle sätta för diagnos på det så verkar du må dåligt och känna dig begränsad av detta.

Ring VC och be om en psykologtid för att diskutera beteendet?

Eller testa att förändra en liten vana i taget, börja med den som känns mest irrationell när du tar ett steg tillbaks och tittar på beteendet. Hänger du maniskt upp strumporna överdrivet noga när du tvättar? Testa att hänga upp dem slarvigt och se hur det känns istället.

Jag tycker att vissa av de grejer du beskriver verkar rimliga, som att byta strumpor och tvätta händerna när man kommit från skola/förskola. Andra saker låter verkligen begränsande, som att du upplever att du städar hela din vakentid. Så tänk inte allt eller inget, tänk att du med tiden ska landa på en nivå där du trivs och din renlighet är "good enough". Själv eller med hjälp.

Har blivit marginellt bättre, skulle jag säga. Har gått i terapi i flera omgångar, men nu har jag väl gett upp/accepterat att det är som det är. M (ed det sagt, så finns ju folk som faktiskt blir bättre, så vill inte låta för negativ. Men det är starkt, så starkt. Svimmade i matbutiken för några år sedan. Vaknade upp på golvet och kände att jag var alldeles blöt runt huvudet av blod och ambulansen var på väg, men allt jag kunde tänka på var att jag låg på ett smutsigt  butiksgolv. Galet.

Jag har också ätstörningar. Äter i princip bara samma maträtter och mängder. Även samma med motion, har svårt att sluta. Det har också blivit som ett tvång. Men städning och hygien har nog varit det värsta för mig.