Har jag ocd?

jag jobbar inom psykiatrin och jag tycker absolut att du ska söka hjälp för detta och inte heller vara rädd för medicinering  i kombination med psykologisk behandling. rätt behandling kan ge dig (och familjen) betydligt ökad livskvalitet. Börja med att boka tid på vårdcentralen!

Det här låter ju precis som en adhd-hjärna - ELLER en hjärna som håller på att bli utbränd. En del upplever att det där kaoset, att man har svårt att komma igång och lätt väntar till sista sekund blir bättre av adhd-medicin. Av det skälet är det kanske värt att utreda. Hur är du med kaffe och energidrycker? Blir du pigg av det eller snarare lugn och samlad? En del med adhd får samma effent av koffein som av vissa adhd-mediciner. 

Har du nära släktingar med liknande problem, eller språkstörning, dyslexi eller nåhon form av autism? Någon som har svårt att få ihop livet? Npf är ärftligt, så har du familjemedlemmar som också verkar ha det ökar sannolikheten för att det även är så för dig. 

Om du har adhd är det inte omöjligt att rätt stöd och behandling för det kan få din stress att minska och att tvången då också gör det. Och det är ju lättare att jobba med kbt om det är lite mer lugn i huvudet. 

Jag har OCD och gör liknande som dig. Fattar det är väldigt jobbigt med barn i detta läge. Jag bor själv kan inte ens bjuda hem någon till min lgh för då skulle jag få panik. 

Apropå tvångstankar så har jag också haft en släng av det och har nog det. Jag kan också må dåligt av tanken att jag har något smuts på mig och  byte rnog kläder för ofta. T.ex om jag lagar mat och har hållit på med rå kyckling, så måste jag byta kläder efteråt även om jag vet att jag inte nuddade den råa kycklingen med tröjan. Men tanken att det kanske stängt upp någon droppe på ärmen gör att jag inte kan ha den på mig mer. Jag kan även duscha håret efter rejäla storkok för jag känner mig ofräsch av tanken att jag har typ stänk av rått kött på hårtopparna. Vet innerst inne att det är sjukt överdrivet och jag är mycket bättre nu för tiden än förr. Nu kan jag ändå ibland skita i vissa saker och hemma är det verkligen inte kliniskt rent. Det är som sagt annat smuts som ger mig lite tvångstankar som då andra människors bakterier, rått kött från matlagning eller om jag fixat i trädgården och får jord på kläderna. De kan jag inte ha på mig inne sen.

Å just det, skulle aldrig lägga mig i sängen med kläder jag haft ute. Jätteofräsht. Sätter mig knappt i soffan med det heller. Byter alltid om när jag kommer hem och har myskldäer som bara inomhusplagg.

Låter som mig. Jag städar alltid toaletterna efter besök, tvättar händerna gör vi alla så fort vi kommer hem. Byter strumpor om vi gått någon annanstans. Tvättar av fötterna om vi har duschat i badhuset och sen gått barfota där plus kastar strumporna som vi gått med på golvet i omklädningsrum, i tvättmaskinen. 

Jag skurar dock inte ihjäl mig på ytor som bara vi i familjen varit och rört om i, det tycker jag inte är ofräscht på något vis. 

Jag tycker detta är sunt förnuft. Självklart gör man rent toaletten t.ex om andra suttit på den som inte är familj.... Och barn vet man ju pissar lite utanför :D

Ja apropå ditt tidigare svar. Om jag har lagat kyckling så skurar jag hela köket rent och kastar alla sopor, tvättar alla ytor på bänken och är extrem noggrann. Rå kyckling är det läskigaste jag vet. 

När barnens kompisar är hemma hos oss så tar jag alltid bort våra "mysfiltar" som vi har på soffan som vi brukar använda på kvällen när vi behöver värma oss. Jag kan också ta bort vissa kuddar som vi brukar luta oss mot. En period lade jag alltid någon filt på soffan som jag sen tvättade. Men det var mer förr när barnen var mindre mest för att många barn då var snoriga också och barn kladdar ju runt lite mer. Jag har blivit bättre på det och tycker inte längre det är "ofräscht" (eller hur man ska säga) och har sen flera år tillbaka slutat lägga filt på soffan. Mysfiltar kan jag dock vika undan fortfarande.
Jag är dock noga med att jag inte vill att någon sitter i barnens sängar om sängarna är obäddade. Så då är jag noga med att ha överkast på. 

Har aldrig känt behovet av att skura golv efter besök och inte heller att någon annan än vi själva ska byta strumpor när vi kommer hem. 

Jag vet inte om dina barn är små eller vilken ålder de har men när barnen blir äldre så vägrar de ju till slut byta om och byta strumpor. Så tack vare det kanske man ska säga så var jag ju tvungen att släppa fobin lite där. Jag själv sätter mig dock aldrig med kläder i soffan som jag haft på mig när jag åkt buss eller tåg, men det gör barnen nu för tiden och även deras kompisar. Min äldsta dotter har träffat en pojkvän som sover hos oss nu väldigt ofta och då kan jag ju inte längre heller gå och göra rent toaletten varje gång han varit där.... det blir ju också då som att om hon inte tycker det är ofräscht så får jag fakstiskt inte heller tycka det. Lite så känner jag. 

Det är väldigt dubbelt hos mig. Jag är jättedålig på att städa annars hemma. Skulle behöva tvätta av skåpsluckor som du säger att du gör men det prioriterar jag aldrig t.ex. Däremot tvättar jag kläder för ofta och mitt eget hår. Jag har jättesvårt att stå emot att tvätta håret eller duscha. Ex om jag provat kläder i någon butik så känner jag mig sen skitig då de kläderna kanske varit provade av andra eller har kemikalier på sig som är nya, så jag måste alltid duscha av mig hemma sen efter en runda på stan och tvätta håret. Om jag har utsläppt hår på jobbet så har jag ett behov av att duscha av mig och tvätta håret då jag tycker att jag gått och rört vid det med otvättade händer då och då. om håret varit i knut känns det renare.

För övrigt skulle jag aldrig dricka från någon annans glas eller äta från någon annans gaffel om det inte var från mina barns. Har också lärt de att inte göra det. Det tycker jag dock är sunt förnuft. Varför bli förkyld i onödan typ.

Sen rör jag aldrig handtag och spolknapp på offentliga toaletter, sitter aldrig där och tar i allt med papper. Om det inte finns tvättar jag såklart alltid händerna efteråt. Tvättar ibland även händerna innan också eftersom man tar i toalettpappret som man sen ska torka sig med, och då är jag ännu noggrannare med att inte röra offenltiga handtagen när jag låser.  

Ibland blir jag trött på att jag är nojig också, precis som du. Jag har dock blivit bättre än förr. Det kanske inte märks här när jag förklarar men det har jag. Mycket för att jag också känt att det tar för mycket energi från en. 

När jag fick kbt hade jag katastroftankar som var ännu värre. Det var därför jag gick dit. Detta med städning osv var nog det minsta problemet då. De katastroftankarna jag haft kunde vara att jag alltid tänkte på det värsta farliga som kunde hände i alla möjliga sammanhang. Ganska orimliga sådana. 

En sak som hjälpt mig är att se hur andra gör. När jag ser hur mina syskon och mina vänner beter sig hemma så börjar jag inse att jag överdriver. Och har de överlevt utan att bry sig så mycket om allt detta som jag nojar mig över, ja då överlever jag med. 

Försök ställa om tankesättet och släpp det. Intala dig att skåpsluckorna är rena så kanske du käner sen att de är det.