Hur länge blev ni sjukskrivna för utmattning?

Förlåt läste slarvigt. Nej men nu funkar det ju inte så vad menar de att du ska göra? Du kan ju inte jobba. Och du har vart hemma  en vecka utan intyg. Det låter jättejobbigt. Förstår att du blir orolig. 

Kan du prova jobba i en dag och sedan gå hem igen om det inte funkar, sedan ringa dem igen och berätta detta? 

När det inte funkade att jobba alls fr mig stod jag innanför dörren med panikångest och grät. Men ofta har de velat att man ska prova. 

Usch så jobbigt för dig 

Blev stressjukskriven i början av mars ett år.

Jag hade panikattacker (så fort jag hörde en telefonsignal, någon knackade på dörren, om jag ens tänkte på att passa en tid eller om jag försökte handla mjölk på närbutiken) med hjärtrusningar non-stop två veckor, så det var inte svårt att bli sjukskriven heltid i en månad. De tog beslut om en månad åt gången.

Det tog fem veckor innan jag ens kunde fylla i F-kassans ersättningsformulär och då fick jag ha supporten i luren 40 minuter och bröt ihop två gånger på vägen.

Det tog fyra månader att komma tillbaka, jag gick direkt till 50% för 2 h var inte vettigt med pendlingen, sen 75%, sen 100% i juni och så semester. Semestern räddade alltihop och sen var jag någorlunda normal igen.

Det var åtta år sen och dit ska jag aldrig igen. Bytte jobb året efter.

Utmattningssyndrom är en diagnos som bara finns i Sverige och jag vet ingen annan diagnos som det finns så många olika uppfattning och attityd till hos läkare Men.det finns ju riktlinjer även för detta som de ska följa. Och nej sjukskrivning på heltid är inte ett förstahandsval. Finns mycket evidens för att det kan vara direkt kontraproduktivt att sjukskriva på heltid i flera veckor eftersom man snabbt tappar rutiner och kontakt med arbetsplatsen. Rehabiliteringen kan bli mycket längre för det blir svårare att ta sig tillbaka. Rekommendationerna är ev en kortare sjukskrivning på heltid 2-3 veckor max, sedan börja trappa upp till jobba 25% osv. Att vila sig frisk är inte lösningen men man behöver lära sig ställa om och hantera sin energi och vardag och åtgärda orsaker till utmattningen. Man ska erbjudas hjälp hos psykolog, kurator t ex. Och finns rehabkoordinator kan de hjälpa till i kontakt med arbetsgivare. 

Men för att landa kan man behöva det i några veckor åtminstone till att börja med. När man får panikångest av att ens tänka på att gå utanför dörren. När man inte har energi att gå ur sängen, knappt för att ta en macka. Mackan blir maten, för man inte orkar laga mat. Man har kanske sömnproblem och somnar 04-05 på morgonen. Humörsvängningar och kanske skäller man ut omgivningen av den panik man har. Att ens fokusera på en film går inte. 

Kroppen är fylld av stresshormoner. man kan behöva göra ingenting i några veckor. Få tag i sina rutiner igen. Lugna sig. Gå ner i varv. Men absolut med en psykolog som stöttning. 

Man ska få behandling ja men det är inte samma som att vara heltidssjukskriven. Vid utmattningssyndrom kan ju dock finnas andra diagnoser som behöver utredas som t ex depression eller somatiska sjukdomar och då kan sjukskrivningen behöva se annorlunda ut. 

Måmga får diagnosen utmattning när det egentligen finns andra bakomliggande orsaker. Utmattning är en så kallad slaskdiagnos. Skandalöst att läkare ens får sätta den så slentrianmässigt. Men de måste sätta en diagnos efter x antal läkarbesök. Därför blir det ofta just utmattning när de inte hittar annat. 

Min släkting sjukskrevs för utmattning. Vet tyvärr inte i hur långa perioder i början. Men totalt blev det typ 7 år, de sista åren bara på deltid, successivt mindre och mindre. Det var både jobbet och privatlivet som orsakade utmattningen. Så hon kunde aldrig få paus genom att antingen gå hem eller gå till jobbet. Det var för hård press överallt. 

Ja absolut. Klart man inte bara ska vara sjukskriven.

Men tills man vet vad det är kunde ju läkaren ha sjukskrivit henne i några veckor iallafall, än gå på så hårt. 

Sen har ju inte läkarna all tid i världen heller tyvärr så man förstår ju på så vis att de inte kan / hinner grotta ner sig fullständigt i varenda person. Men visst ska de ju kolla saker och ting för det, ta prover osv.

Men sedan finns ju psykologen, fysioterapeut, arbetsterapeut och så vidare som också kan hjälpa till från sitt håll. 

Det beror ju också på hur långt patienten har pressat sig själv. En del ligger ju och sover nästan dygnet runt. Jag hörde en på radio som varken hittade hem eller kunde se sin egen spegelbild. Då är man riktigt, riktigt sjuk och att jobba är så klart inte möjligt. Men för de som kan se vartåt det barkar och söker hjälp i tid kan ju deltidssjukskrivning funka. I båda fallen behöver man ju också säkerställa att det inte är hemmet som är orsaken till problemen.