• Anonym (Coltrane)

    Kan det va positivt att ha sex utanför ett förhållande?

    Mycket tveksam rubrik, så låt mig förklara innan ni sågar mig vid fotknölarna...
    Lever i ett, stort sett, sexlöst särboförhållande. Min partner är inte längre intresserat av sex känns det som, vill hellre se tv och somna i soffan typ.
    För mig är det väldigt påfrestande, jag har ett ganska stort behov. På sin höjd blir det nåt snabbt någon enstak söndag morgon. Har säklart diskuterat detta med särbon, men vi kommer ingenstans. Samtidigt har vi det bra på många andra sätt, men detta påverkar förhållandet väldigt negativt för mig.
    Såklart har tanken att ha sex med någon annan dykt upp ihuvudet, inte konkret, men mer som ett tankeexperiment. Men har väldigt svårt att se det någonsin skulle kunna fungera. Mitt samvete skulle ta kål på mig. Samtidigt finns det en tanke som säger att det kanske hade varit bra. Då hade det problemet försvunnit ur mitt nuvarande förhållande. Men det hade ju krävd en gemensam överenskommelse, vilket nog är lika sannolikt som att jag skulle fira jul på Jupiter nästa år. Så nyfiken på om någon faktiskt har upplevd något positivt med en sådan lösning, från båda parters håll.

  • Svar på tråden Kan det va positivt att ha sex utanför ett förhållande?
  • Anonym (Många..)
    Anonym (Vidar) skrev 2025-01-12 23:39:49 följande:

    Nej, permanent har en betydelse, det är inget man kan tolka som man vill. Och definitivt inte skriva det och tro att någon annan ska förstå att du tolkar det annat än vad det betyder. 


    Och i det här och tusentals andra fall av minskad/förlorad sexlust finns det ingenting som säger att det inte förändras när andra faktorer ändras. Nu vet man inte vad som är orsaken i det här fallet, men du nämner ju själv flera möjligheter. 
    Bortsett att du blandar ihop saker och kallar det ena temporärt och det andra permanent. Depression är ett sjukdomstillstånd t.ex. Som kan vara av olika grader. Som kan vara temporärt, återkommande eller permanent. 
    Man tappar ofta lusten att göra något över huvud taget, sex inkluderat. Om det är så ligger oftast fokus på olusten att göra det som känns viktigare än sex hos den som är drabbad. Runt var tredje svensk drabbas av depression i någon grad under en period. Att som partner inse att den andre är deprimerad och försöka hjälpa ur det perspektivet, har mycket större chans att hjälpa sexlivet än att konfrontera kring just det, det kommer endast lägga mer i depressionsvågskålen. 
    (Det ironiska här är att 95% som diagnosticeras förskrivs antidepp, SSRI etc., som hämmar sexlust och eller potens) 


    Klart att jag förstår att det inte är trevligt med sexlöst partnerskap, har aldrig skrivit något annat. Jag vänder mot att man hittar på orsaker när man inte har en aning och sedan ger råd baserat på det. Eller har ett ensidigt egenperspektiv på sakfrågan. 


     


    För mig är det detsamma som permanent. För om partnern inte har en vilja att prata om det eller ens söka hjälp för det så är han mao nöjd som det är. Jag kan ju inte vänta tio år för att se om det kanske går över av sig självt?

    Om det går en lång period 1-2 år och partnern bara ignorerar, inte vill prata om det eller söka hjälp för det. Då har jag svårt att se en anledning till att sexlivet av ett rent mirakel kommer ändras i framtiden.  
  • Anonym (Vidar)
    Anonym (Många..) skrev 2025-01-13 10:11:02 följande:
    För mig är det detsamma som permanent. För om partnern inte har en vilja att prata om det eller ens söka hjälp för det så är han mao nöjd som det är. Jag kan ju inte vänta tio år för att se om det kanske går över av sig självt?

    Om det går en lång period 1-2 år och partnern bara ignorerar, inte vill prata om det eller söka hjälp för det. Då har jag svårt att se en anledning till att sexlivet av ett rent mirakel kommer ändras i framtiden.  

    svenska.se/saol/


    Hela syftet med ett gemensamt språk försvinner om alla skulle ha personliga tolkningar av alla ord. 

  • Anonym (Många..)
    Anonym (Vidar) skrev 2025-01-13 16:02:11 följande:

    svenska.se/saol/


    Hela syftet med ett gemensamt språk försvinner om alla skulle ha personliga tolkningar av alla ord. 


    Med stor potential att bli ett permanent tillstånd då. Bättre?

    För mig skulle det potentiella tillståndet ses som en stor sannolikhet för fortsatt sexlöshet i förhållandet. Jag skulle inte fortsätta år ut och in med förhoppning om förändring i alla fall.
  • Anonym (Vidar)
    Anonym (Många..) skrev 2025-01-13 16:16:05 följande:
    Med stor potential att bli ett permanent tillstånd då. Bättre?

    För mig skulle det potentiella tillståndet ses som en stor sannolikhet för fortsatt sexlöshet i förhållandet. Jag skulle inte fortsätta år ut och in med förhoppning om förändring i alla fall.

    Fast det mest sannolika är att det är över en period. 


    Och att du lägger hela skulden på den som gått in i en sådan period och vägrar se över din egen roll och vad du kan göra för att lösa orsaken till att lusten försvunnit. 


    Det är klart att det enklaste är att dra vidare och fortsätta sitt mönster. Och skuldbelägga partners istället för att visa förståelse och vilja att hjälpa. 


    Frågan är ju vad nästa partner har/får för problem du anser de ska lösa ör din skull? Eller om någon ö.h.t. vill leva med någon så självupptagen?

  • Anonym (Nej)
    Anonym (Vidar) skrev 2025-01-13 16:37:56 följande:

    Fast det mest sannolika är att det är över en period. 


    Och att du lägger hela skulden på den som gått in i en sådan period och vägrar se över din egen roll och vad du kan göra för att lösa orsaken till att lusten försvunnit. 


    Det är klart att det enklaste är att dra vidare och fortsätta sitt mönster. Och skuldbelägga partners istället för att visa förståelse och vilja att hjälpa. 


    Frågan är ju vad nästa partner har/får för problem du anser de ska lösa ör din skull? Eller om någon ö.h.t. vill leva med någon så självupptagen?


    Jag håller med dig om att den som fortfarande är sexintresserad också har ett ansvar för situationen. Ts har dock tagit sitt ansvar genom att försöka kommunicera om problemet utan att skuldbelägga. Särbon å sin sida har i flera år blockerat försöken till diskussion. Om läget har varit så pass låst i flera år, trots ts ärliga försök, är nog chansen för att sexlivet ska återuppstå mycket liten.

    Jag undrar också var du tycker att gränsen går för hur länge man ska stå ut i ett sexlöst förhållande där den som inte vill ha sex vägrar att diskutera problemet.
  • Anonym (Många..)
    Anonym (Vidar) skrev 2025-01-13 16:37:56 följande:

    Fast det mest sannolika är att det är över en period. 


    Och att du lägger hela skulden på den som gått in i en sådan period och vägrar se över din egen roll och vad du kan göra för att lösa orsaken till att lusten försvunnit. 


    Det är klart att det enklaste är att dra vidare och fortsätta sitt mönster. Och skuldbelägga partners istället för att visa förståelse och vilja att hjälpa. 


    Frågan är ju vad nästa partner har/får för problem du anser de ska lösa ör din skull? Eller om någon ö.h.t. vill leva med någon så självupptagen?


    Eh?
    Jag skrev ju faktiskt (om personen vägrar samtala eller söka hjälp för sitt problem). Jag antar att man är två när man kommuniverar? Om jag vill kommunicera/diskutera men inte min partner. Är jag den som är självisk då?

    Om t.ex min man har problem med sexlusten p.g.a att jag betett mig illa så kommer det väl inte lösa sig själv om han inte vill tala om det för mig?

    Jag för min del anser att partnern som bara vill leva vidare och vara surig på mig är den som i så fall felar. Kommunikation är a och o i ett förhållande, och om den brister, så kommer förhållandet förr eller senare göra det ändå.
  • New  Dawn
    Jag ser att du startat en ny tråd... 
    Först när man försöker förstå den andre kan man lösa prolem. Frågan är om du givit upp tankarna, på att lösa er situation. Nu verkar det vara flykt som är aktuell, men ha kvar din sambo då du är rädd för ensamhet. 

    Iband kan man så klart inte förstå den andre . Ibland står man för långt från varandra. Allt går inte att lösa, men att verkligen visa att man vill förstå är ändå grundläggande. 

    Jag undrar varför hon blev så upprörd av ditt brev, och det du säger? Vad var det hon reagerade mest på? Hur tror du hon kände efter att ha läst? Varför "exploderar" hon? 

    Jag reagerar på att du skrev att det inte ska handla om vems fel det är, och ja, skuldbeläggning är inte bra, däremot kanske man måste lösa andra problem i relationen.
    Det är mycket troligt att hormonbehandling och cancer påverkar, men det som är intressant är hur hon  känner, och hur hon skulle vilja ha det.
    Självklart är även din vilja, dina känslor och behov viktiga, men det låter som att du redan förklarat det. 
    Även om brev i bland är bra, så kan det bli för mycket "monolog" . Möjligheten att ställa frågor och följdfrågor försvinner? Det känns som om du skulle behövt ställa fler följdfrågor. 

    Ang din tanke om sex utanför relation säger jag "är inte sex viktigt i en relation"? 
    Mod är det som behövs för att ställa sig upp och tala. Mod är också det som behövs för att sitta ned och lyssna.
  • Anonym (Vidar)
    Anonym (Nej) skrev 2025-01-13 17:19:45 följande:
    Jag håller med dig om att den som fortfarande är sexintresserad också har ett ansvar för situationen. Ts har dock tagit sitt ansvar genom att försöka kommunicera om problemet utan att skuldbelägga. Särbon å sin sida har i flera år blockerat försöken till diskussion. Om läget har varit så pass låst i flera år, trots ts ärliga försök, är nog chansen för att sexlivet ska återuppstå mycket liten.

    Jag undrar också var du tycker att gränsen går för hur länge man ska stå ut i ett sexlöst förhållande där den som inte vill ha sex vägrar att diskutera problemet.

    Igen då. Det finns oftast en orsak till minskad sexlust. Det är den som bör adresseras. Man tar givetvis inte bort sitt "ansvar" genom att angripa det du kallar "problemet" på ett skuldbeläggande vis. Om man nu har ett ansvar är det ju att försöka få sin partner att må bra och att se sin egen eventuella del i det. 
    Att samtidigt skuldbelägga någon för en åkomma eller känsla de sannolikt inte vill ha som att det var en medveten handling mot en själv och att denne borde visa förståelse hur just du drabbas av dennes handlingar är så egoistiskt och inskränkt att jag baxnar. 


    Förklara gärna hur det ska vara enkelriktat här? Varför ska någon visa förståelse för dig när du inte kan göra detsamma tillbaks? Varför ska någon annan försöka lägga sin energi på något du anser är ett problem för dig framför något som är viktigare för denne? Jag tror att det är just detta som är knuten ofta. 


    Det finns ingen generell lösning på individuella problem. Och det finns multipla bakomliggande orsaker bakom sex, ja eller nej, och hela skalan däremellan. 
    Därmed finns det heller ingen gräns för något enskilt fall som du ska kunna extrapolera till en regel som passar i din svartvita värld. 


    Om du vill lägga allt på din partner och dra istället för att göra en ansats att åtgärda situationen är det bara att göra det. Men det är fortfarande ett uselt råd till andra när man inte vet något kring en enskild situation. Det enda man vet är att det är avsändarens uppfattning av en situation. 


     

  • Anonym (On point)

    Det är egentligen mycket enkelt

    Man har sex för att man har lust. Har man inte lust blir det inget sex.  Om den andra parten ändå vill ha sex måste hen tänka som så. Måste jag ha sex så får jag byta partner.
    Om jag är nöjd med allt annat i relationen så får jag nöja mig med att inte ha sex. 

    Som jag tidigare sagt så är sex inte en förutsättning för att relationen ska fungera.
    Vad som däremot är en förutsättning är att partnern accepterar detta och inte skuldbelägger den utan lust. Att återfå lusten till en partner är möjligt men osäkert. Däremot kan lusten komma åter med en ny partner, Det beror helt på varför lusten försvann och om man kunnat jobba med grundorsaken.

  • Anonym (Nej)
    Anonym (Vidar) skrev 2025-01-13 18:24:45 följande:

    Igen då. Det finns oftast en orsak till minskad sexlust. Det är den som bör adresseras. Man tar givetvis inte bort sitt "ansvar" genom att angripa det du kallar "problemet" på ett skuldbeläggande vis. Om man nu har ett ansvar är det ju att försöka få sin partner att må bra och att se sin egen eventuella del i det. 
    Att samtidigt skuldbelägga någon för en åkomma eller känsla de sannolikt inte vill ha som att det var en medveten handling mot en själv och att denne borde visa förståelse hur just du drabbas av dennes handlingar är så egoistiskt och inskränkt att jag baxnar. 


    Förklara gärna hur det ska vara enkelriktat här? Varför ska någon visa förståelse för dig när du inte kan göra detsamma tillbaks? Varför ska någon annan försöka lägga sin energi på något du anser är ett problem för dig framför något som är viktigare för denne? Jag tror att det är just detta som är knuten ofta. 


    Det finns ingen generell lösning på individuella problem. Och det finns multipla bakomliggande orsaker bakom sex, ja eller nej, och hela skalan däremellan. 
    Därmed finns det heller ingen gräns för något enskilt fall som du ska kunna extrapolera till en regel som passar i din svartvita värld. 


    Om du vill lägga allt på din partner och dra istället för att göra en ansats att åtgärda situationen är det bara att göra det. Men det är fortfarande ett uselt råd till andra när man inte vet något kring en enskild situation. Det enda man vet är att det är avsändarens uppfattning av en situation. 


     


    Har du läst mitt inlägg överhuvudtaget? Jag skriver ju tydligt att även den som saknar sex har ansvar för situationen, och har påpekat att ts varit noga med att han inte vilja skuldbelägga sambon.

    Jag tror tyvärr inte längre att det är någon mening med att diskutera med någon som bara vill misstolka vartenda inlägg jag skriver.
Svar på tråden Kan det va positivt att ha sex utanför ett förhållande?