• Anonym (Vcx)

    Var jag elak?

    Anonym (Betty) skrev 2024-12-26 15:14:17 följande:

    Han låter ganska lik min pojkvän som har otrygg undvikande anknytning. Googla på det om du inte känner igen det begreppet sedan tidigare och se om du känner igen dig. 

    Min pojkvän vill träffas regelbundet men det ska vara på hans villkor. Frågar jag om träff blir han besvärad. Frågan måste komma från honom. Speciella tillfällen som högtider etc, som de flesta planerar långt i förväg, sitter jag som på nålar för att avvakta hur han kan/vill ses tills väldigt nära inpå. Med andra kan han dock planera i god tid innan. 

    Nu i jul ledsnade jag faktiskt på hans beteende och ställde in hela julen med honom. Då "hämnades" jag och var surig. Ja eller så vill jag bara inte bli trampad på mera helt enkelt. Jag kanske inte orkar vänta och se vilka smulor jag får i slutändan. Jag hämnas inte, jag bara tappar lusten till slut. 

    När jag är ledsen kommer han inte till mig.

    Man får abslut inte ta upp nåt han har gjort fel. Har han gjort mig ledsen och besviken, ja då är det inte han som har gjort nåt fel. Utan det är det faktum att jag säger att han har gjort nåt tokigt som är problemet. Alltså själva kritiken är problemet. Att jag är sur och klagar är problemet. Hans faktiska beteende är inte problemet. 

    Ställer man honom mot väggen och frågar "men tycker du ens om mig eftserom du beter dig så här?". Ja då får man höra att det gör han visst. Jag försöker förklara att det är svårt att lita på honom när ord och handling inte går hand i hand alla gånger. Nej då är det återigen jag som är problemet som har problem med tillit. Som om att han ens har förtjänat tillit. Nä att inte bli trodd på är då plötsligt det värsta han vet. 


    De kanske är samma person? Skämt å sido. De verkar väldigt lika.

    En gång kunde han inte komma hem till mig pga vädret. Min väninnas man skrattade när han hörde det och sa: han är dum i huvudet. Dumpa fanskapet. Det finns män som skulle åka skidor från Kalix för att få träffa dig.
  • Anonym (Vcx)
    Anonym (Enannanman) skrev 2024-12-26 22:42:53 följande:
    Och är han narcissist, så får de jättejobbigt när du håller dig borta från dem. De tappar kontrollen över dig, och de hatar sånt.
    Han har ringt tre gånger igår kväll. Utöver de 2 gånger vi pratade och jag sa att jag inte hade lust att ses.
    Verkar panikslagen. Men jaha, liksom.
  • Anonym (Vcx)
    Anonym (E) skrev 2024-12-26 17:16:36 följande:

    Du vet vad du måste göra och det är mycket enklare än du tror. Du gör slut och sedan håller du dig borta från honom med ren självdisciplin tills du börjar se klart igen. 


    Och ja, jag skriver av egen erfarenhet. Det handlar bara om att bestämma sig och hålla fast vid sitt beslut.


    Det är inte lätt när man har gått med på att bli behandlad som skit alldeles för länge men självklart klarar du att göra det. Du är en vuxen kvinna och mor så du har kraften att gå, 

    Du har två val:

    1. Stanna hos honom och leva med ständiga besvikelser och förnedra dig som hans dörrmatta . ?Men han är ju jättefin och snäll också?  kanske du invänder. Nej, det är han inte. Snälla människor är det jämt, inte bara när det passar dem och deras egenintressen. 


    2. Gå och äntligen kunna andas ut och känna frid. Ja, du blir ensam igen men det kan aldrig vara värre än att stå ut med hans skit. När du väl har kommit ur dimman av manipulation och elakheter så kommer du att undra vad du såg i denna loser. 


    Jag tänker inte att läsa dina invändningar om de kommer för både du och jag vet att det är dåliga ursäkter och BS. 


    Bara gå. 


    Jag har screenprintat det här inlägget och sparat det i min telefon. Kommer läsa det varje gång jag tvivlar. Tack för din klokhet! Jag vet att du har 100% rätt. 

    Jag samlar styrka för att ta det sista steget. Hoppas på att kunna hitta modet att göra det rätta.
  • Anonym (Vcx)

    Han ger mig aldrig komplimanger. Säger aldrig att jag är söt. Pratar bara om sig själv.
    Jag har slutat ge honom komplimanger, "får" inte skriva att jag saknar honom, att han är fin, för det tycker han är jobbigt, han känner sig trängd då.
    Har sagt "jag älskar dig" men han säger det inte tillbaka.

    Ett tag trodde jag verkligen att han hade ändrat sig. Jag ställde ett ultimatum och han började tillmötesgå det. Kom hem till mig. Gav råd och stöttning. Pratade. Öppnade sig. Var kärleksfull och fanns där. Ringde flera gånger om dagen. Smsade. Ville ses ofta.
    Det höll i sig i några månader. Sen poff återgick han till att vara arrogant, distanserad, kort i tonen. Slutade höra av sig, slutade delta i konversationer. 

    Har svårt att förstå detta berg och dalbanebeteende. Hur kan man gå från det ena till det andra bara sådär? Kärlek ska väl vara konstant? 

    Men antar att det är meningslöst att försöka förstå. Det passade väl just då när han var inne i en bra period som kändes bra för honom själv.

  • Anonym (Vcx)
    1omtänksam skrev 2024-12-27 13:50:11 följande:

    Hej Ts! 


    Du har redan fått många bra och kloka tips. Men här kommer några tankar och reflektioner från mig också. Kanske kan vara till hjälp. 
    Jag tänker att du rent logiskt vet om att du ska och bör lämna denna man. Men att du inte är emotionellt där än? Kan det vara så? 
    Det är oerhört svårt att lämna och det är lätt att bli medberoende. Men insikt är ett bra steg i rätt riktning och jag hoppas du hittar pepp och stöd här i tråden till att ta steget att lämna. 
    Jag har några frågor som kommer upp i mig när jag läser. 
    1. Vad drogs du till från första början? Hos honom? Var/är det kanske bra sex? Och egentligen kanske bara det? 
    2. Kom detta han gör mot dig (kontrollerande och manipulativ bla) nu stegvis? Eller kan du se nu i efterhand att han nog alltid varit såhär? 
    Narcissistisk personlighetsstörning? 
    Du skriver att han har en otrygg anknytning. Jag tänker att just det är ingenting som rättfärdigar att han beter sig som en egoistisk röv mot dig. Absolut inte! No way ts! Glöm aldrig det.  
    Jag har själv det (otrygg ambivalent anknytning) pga trauma i min barndom, och visst, ibland gör det det svårt för mig, det kan det göra, men aldrig att jag blir elak och manipulativ för det. Det är heller ingenting som har med anknytnibgsmönstret att göra. Jag tror snarare att han lider av narcissistisk personlighetsstörning. Att det är den som dominerar så att säga. Sen kan han ha otrygg anknytning också. På det. 
    Han kan inte förändra sig. 
    Bara du kan förändra dig själv.  
    Ts! Du förtjänar en likvärdig och en på riktigt kärleksfull relation. Där en ger ser varandra, hjälper och inspirerar och lyfter varandra (därmed inte sagt att alla relationer är toppen, det går såklart upp och ner för dom flesta, men jag tror du förstår hur jag menar) 
    Jag tänker att en relation som bara är helt på hans villkor - är ingen relation. Alls. Har inget med kärlek att göra. Istället handlar det om manipulation och kontroll. Det är därför du måste försöka lämna honom såfort du kan ts! 
    Egen personlig utveckling 

    Det du också kan göra, om du vill, är att "öva" på din egna personliga utveckling. Med det menar jag att du blir bättre på att sätta gränser för dig själv. Att du helt enkelt inte tillåter dig längre att bli behandlad illa.
    Nu vet jag inte om du redan gör det, men att ta hjälp av en terapeut kan vara bra. Det för att helt minimera risken att du återigen träffar på en annan kille som är av samma skrot och som vill kontrollera dig. Det är vanligt förekommande dessvärre att en träffar på samma typer igen. Och det ska du inte. Du ska uppleva kärlek som är på lika villkor. 
    Hoppas det går att förstå allt jag skriver om här ovan. Minns att det finns bra och kloka människor även här inne som lyssnar och som finns här. Hoppas du finner mod att lämna helt! 

    Önskar dig allt gott ts! ❤️ kram! 
    1. Han var jättefin, snäll, rolig och var superkär i mig. Och jag i honom.
    2. Det kom som en blixt från klar himmel. Allt hade varit jättebra, vår kärlek kändes så stark och han visade verkligen att han kände så. Sen började han må dåligt (ångest) han sa att det berodde på jobbet. Jag fanns där och stöttade. Men så plötsligt en dag sa han att ångesten inte alls berodde jobbet utan på vårt förhållande. Han ville ha en paus för han var inte en man som kunde bli kär. Han kände ingenting för mig. Det var bara "tomt". När jag tog upp allt han sagt och gjort; att han ville flytta ihop, att han hittat kärleken I mig, att han aldrig känt så någonsin för någon som han kände för mig och så vidare, då skrattade han hånfullt och antydde att jag hittat på det/inbillat mig.

    Går hos en psykolog faktiskt. Hon tycker att han har något fel i huvudet.
  • Anonym (Vcx)
    1omtänksam skrev 2024-12-27 13:50:11 följande:

    Hej Ts! 


    Du har redan fått många bra och kloka tips. Men här kommer några tankar och reflektioner från mig också. Kanske kan vara till hjälp. 
    Jag tänker att du rent logiskt vet om att du ska och bör lämna denna man. Men att du inte är emotionellt där än? Kan det vara så? 
    Det är oerhört svårt att lämna och det är lätt att bli medberoende. Men insikt är ett bra steg i rätt riktning och jag hoppas du hittar pepp och stöd här i tråden till att ta steget att lämna. 
    Jag har några frågor som kommer upp i mig när jag läser. 
    1. Vad drogs du till från första början? Hos honom? Var/är det kanske bra sex? Och egentligen kanske bara det? 
    2. Kom detta han gör mot dig (kontrollerande och manipulativ bla) nu stegvis? Eller kan du se nu i efterhand att han nog alltid varit såhär? 
    Narcissistisk personlighetsstörning? 
    Du skriver att han har en otrygg anknytning. Jag tänker att just det är ingenting som rättfärdigar att han beter sig som en egoistisk röv mot dig. Absolut inte! No way ts! Glöm aldrig det.  
    Jag har själv det (otrygg ambivalent anknytning) pga trauma i min barndom, och visst, ibland gör det det svårt för mig, det kan det göra, men aldrig att jag blir elak och manipulativ för det. Det är heller ingenting som har med anknytnibgsmönstret att göra. Jag tror snarare att han lider av narcissistisk personlighetsstörning. Att det är den som dominerar så att säga. Sen kan han ha otrygg anknytning också. På det. 
    Han kan inte förändra sig. 
    Bara du kan förändra dig själv.  
    Ts! Du förtjänar en likvärdig och en på riktigt kärleksfull relation. Där en ger ser varandra, hjälper och inspirerar och lyfter varandra (därmed inte sagt att alla relationer är toppen, det går såklart upp och ner för dom flesta, men jag tror du förstår hur jag menar) 
    Jag tänker att en relation som bara är helt på hans villkor - är ingen relation. Alls. Har inget med kärlek att göra. Istället handlar det om manipulation och kontroll. Det är därför du måste försöka lämna honom såfort du kan ts! 
    Egen personlig utveckling 

    Det du också kan göra, om du vill, är att "öva" på din egna personliga utveckling. Med det menar jag att du blir bättre på att sätta gränser för dig själv. Att du helt enkelt inte tillåter dig längre att bli behandlad illa.
    Nu vet jag inte om du redan gör det, men att ta hjälp av en terapeut kan vara bra. Det för att helt minimera risken att du återigen träffar på en annan kille som är av samma skrot och som vill kontrollera dig. Det är vanligt förekommande dessvärre att en träffar på samma typer igen. Och det ska du inte. Du ska uppleva kärlek som är på lika villkor. 
    Hoppas det går att förstå allt jag skriver om här ovan. Minns att det finns bra och kloka människor även här inne som lyssnar och som finns här. Hoppas du finner mod att lämna helt! 

    Önskar dig allt gott ts! ❤️ kram! 
    1. Han var jättefin, snäll, rolig och var superkär i mig. Och jag i honom.
    2. Det kom som en blixt från klar himmel. Allt hade varit jättebra, vår kärlek kändes så stark och han visade verkligen att han kände så. Sen började han må dåligt (ångest) han sa att det berodde på jobbet. Jag fanns där och stöttade. Men så plötsligt en dag sa han att ångesten inte alls berodde jobbet utan på vårt förhållande. Han ville ha en paus för han var inte en man som kunde bli kär. Han kände ingenting för mig. Det var bara "tomt". När jag tog upp allt han sagt och gjort; att han ville flytta ihop, att han hittat kärleken I mig, att han aldrig känt så någonsin för någon som han kände för mig och så vidare, då skrattade han hånfullt och antydde att jag hittat på det/inbillat mig.

    Går hos en psykolog faktiskt. Hon tycker att han har något fel i huvudet.
  • Anonym (Vcx)
    Anonym (Samma man?) skrev 2024-12-27 14:34:05 följande:

    Vänta nu lite Ts, kan du skriva första bokstaven i hans namn och i vilken stad ni bor i?

    Detta var det obehagligaste på länge?.jag har träffat/träffar ibland också en man som är på renaste PRICKEN av han som du beskriver.

    Jag får inte skriva att jag saknar honom eller ge han något i form av komplimang i text just för att han känner sig trängd, jag. Han pratar enbart om sig själv fastän det kan ha gått 4 veckor sen vi sågs sist utan en enda tanke på att var intresserad tillbaka. Han säger sig också mått dåligt pga jobbet men sedan efter bara några dagar så är det jag som är felet för jag ställer rimliga krav pga jag bara undrar vart vi står. Han firar också jul med sina barn och ex. På kvällen vart han hos en kompis. Vi hördes inte heller mycket under julen och han vill liksom inte boka in mig i några planer pga att han säger OCKSÅ att han vill vara lite själv nu efter alla firanden och människor omkring. 
    Jag är medveten om att han ger mig brödsmulor och att jag är värd mer men just nu så är relationen mellan oss mer sexuell. Men man är ju ändå ingen robot och har gränser.

    Men exakt allt det du skriver om din kille, exakt ALLT stämmer in på mig och min situation och hur han är som person. Exakt allt i detalj.
    Snälla skriv bokstav och stad.


    D. Bor i Stockholm. 
  • Anonym (Vcx)
    Anonym (Samma man?) skrev 2024-12-27 14:34:05 följande:

    Vänta nu lite Ts, kan du skriva första bokstaven i hans namn och i vilken stad ni bor i?

    Detta var det obehagligaste på länge?.jag har träffat/träffar ibland också en man som är på renaste PRICKEN av han som du beskriver.

    Jag får inte skriva att jag saknar honom eller ge han något i form av komplimang i text just för att han känner sig trängd, jag. Han pratar enbart om sig själv fastän det kan ha gått 4 veckor sen vi sågs sist utan en enda tanke på att var intresserad tillbaka. Han säger sig också mått dåligt pga jobbet men sedan efter bara några dagar så är det jag som är felet för jag ställer rimliga krav pga jag bara undrar vart vi står. Han firar också jul med sina barn och ex. På kvällen vart han hos en kompis. Vi hördes inte heller mycket under julen och han vill liksom inte boka in mig i några planer pga att han säger OCKSÅ att han vill vara lite själv nu efter alla firanden och människor omkring. 
    Jag är medveten om att han ger mig brödsmulor och att jag är värd mer men just nu så är relationen mellan oss mer sexuell. Men man är ju ändå ingen robot och har gränser.

    Men exakt allt det du skriver om din kille, exakt ALLT stämmer in på mig och min situation och hur han är som person. Exakt allt i detalj.
    Snälla skriv bokstav och stad.


    Var bor din? Hur många barn har han? Tänk om det är samma!!
  • Anonym (Vcx)
    Anonym (Samma man?) skrev 2024-12-27 15:47:54 följande:

    Okej då var det inte samma. Den person jag tänkte på börjar på C och bor i en mindre stad.


    Ah ok. Men de kanske är tvillingar som separerades vid födseln. Flört Delar samma skitnödiga personlighet. 
    Vi borde stötta varandra i att dumpa. Varför är det så svårt när han är en skit? Jag brukade vara en lugn, självständig, tuff kvinna. Han har gjort mig till ett ångestfyllt våp som tvivlar på min egen inre röst. Och jag hatar det. Ändå förmår jag inte emotionellt. Hoppas typ på att han ska ta steget så att jag blir fri.
  • Anonym (Vcx)
    Anonym (Samma man?) skrev 2024-12-27 15:50:25 följande:

    När du skriver att ni inte hördes på några dagar kring jul, hur många dagar gick det eller kan det gå, er mellan utan kontakt?
    Är du också den som skriver först oftast?


    3 dagar. Tills jag ringde. 
    Det kan gå en vecka ibland utan ett pip. 
    Eller så ringer han och det hörs att han gör det för att han måste. Som en plikt snarare än att han längtar efter att få prata med mig. 
    Sen kommer han in i en "bra" period och kan ringa 3 ggr på samma dag. Men gud förbjude att jag gör samma sak, då är det betungande och han känner sig inträngande i ett hörn.
Svar på tråden Var jag elak?