Otrohet kan man gå vidare?

Självklart vill jag inte leva i ovisshet, det är extremt tärande. Det är jobbigt att jag varit så naiv.

Ärligt talat har jag aldrig varit med om att någon till fullo förlåtit en otrohet. Många som accepterat och stannat i relationen, men det är inte samma sak som att på riktigt förlåta även om man kanske kallar det för det. I varenda fall jag sett så har det alltid hängt en blöt filt av bitterhet över relationen sen - och den som säger att hen förlåtit drar ändå alltid upp otroheten igen så fort det är något annat bråk. En sån grej förgiftar något som aldrig kan bli helt rent igen. Jag tror inte att någon av mina bedragna vänner någonsin hade stannat om det inte vore för att man tar hänsyn till barnen, inte klarar sig ensam ekonomiskt eller någon annan rädsla. En relation baserad på rädsla är ingen bra sådan. Och en person som redan har visat en gång att er relation inte var mer värd än att han kunde dela det mest intima även med någon annan har visat var han står och förtjänar inte mer av mig - så hade jag resonerat.

Han har uppenbarligen förstört er relation och det håller på att förstöra även dig. Dumpa och träffa en man som faktiskt älskar och respekterar dig mer än så.

Tycker att det är rimligt att han skippar julfest iår faktiskt, när du känner som du gör. Vet andra personer som gjort större uppoffringar för att kunna reparera sins relationer efter otrohet. 

Ja det kommer att göra ont hela livet.  Familjen splittrades.  

Men ca 5 år senare träffade jag en ny partner och vi är ett par än idag.  

Men ont gör det och livet tog en helt annan vändning. 

otrohet är ett fruktansvärt svek. 

Det är för mig omöjligt att förlåta.  

Om jag förstått det hela rätt, så gick det hela inte så långt som till samlag, eller har jag fel där?

Va det han som avstyrde detta eller?

Du kanske skulle fundera lite över hur du reagerar på detta?

På frågan om det är möjligt att komma över otrohet så måste jag be dig omformulera dig en aning.  Är det möjligt att ha en god fungerande relation efter otrohet, Visst kan man det.  Men att förlåta eller komma över är nog väldigt ovanligt.

Det hela beror på var i relationen man befinner sig. Om det händer i början av relationen så har man inte så mycket att förlora och därmed blir reinstatement för  att fortsätta relationen mindre än om man haft ett långt förhållande med hus barn och gemensam ekonomi.

Du har rätt att känna som du gör och det är bara du som kan avgöra om du kan fortsätta att satsa på förhållandet.  

Nej jag tror inte heller det går att förlåta till fullo. Det är sorgligt men sant att man ofta stannar för att det helt enkelt finns andra orsaker än att man "vill" vara kvar. Som barn, ekonomi och så. Det stämmer att även jag gör det. Hade jag "klarat" mig själv hade jag lämnat där och då. Nu får jag vänta tills jag har möjlighet. Vad och hur jag känner när det är möjligt för mig igen får lite avgöra hur det blir. 

Jag håller med. Kommer förmodligen göra det när jag har lite bättre möjligheter till det. 

Ja det är inget man kan föreställa sig innan det händer en själv. Har alltid tänkt att det fruktansvärt att vara med om det men kunde aldrig ana hur det faktiskt skulle kännas. 

Skönt att du ändå träffat en ny partner som du älskar nu. För just nu tror jag inte jag kommer våga lita på nån partner igen och det är ju orättvist mot de som inte har gjort en nåt. 

Nej, det är inte dumt av dig att känna så. Inte ens skulle det vara dumt om du började ställa kravet att han inte går...

Anledningen är att otrohet är ett riktigt stort svek och det tar otroligt mycket tid för att bygga upp en sådan tilltro. Den som tror att det bara är att förlåta förstår inte hur mycket skada han nu gjort..

Det är flera år där den otrogna nu ska möta dig halvvägs bara för att du ska kunna våga börja ens lita på hon/honom..

Vill du inte att han går får du säga det, så får han spendera kvällen hemma med dig istället och tycka det är skitdåligt. (inget problem om han nu ens bryr sig om relationen)