Min sambo ogillar min pappa utan vettig anledning

Verkar ju jättekonstigt att han inte kan säga vad han stör sig på när han tydligt visar att han ogillar din pappa. Jag hade tagit en diskussion och talat om att han får helt enkelt vara artig när din pappa kommer och att han får acceptera att ni kommer ha kontakt. När din pappa blir äldre kommer han ju förmodligen behöva hjälp med vissa saker och ni kommer ses mer.

Jag kan jämföra lite med hur det var med min mans pappa. Pappan lever inte längre.
När jag och min man träffats ett tag blev vi bjudna till pappan. Jag minns att jag pratade mycket, försökte vara intresserad av trädgården som jag såg att vi hade som gemensamt intresse mm Kände efter den kvällen att jag pratat på men inte fått så mycket gensvar eller intresse för min person. Tänkte inte direkt på det förrän min man berättade att hans pappa upplevde mig som tyst och blyg. Han själv hade ju knappt sagt ett ljud!

Sedan fortsatte det med konstiga saker. Han undvek att hälsa och prata när han och jag råkade mötas ensamma på stan. När jag berättade det för min man och han frågade sin pappa om det blev svaren att han inte kände igen mig. Han var inte dement. Min man trodde på honom men jag tänkte alltid att det berodde på att han inte ville prata eller hälsa.
Någon kallade mig en gång för hans svärdotter och då flinade han och sa att det är jag väl inte. 

Jag försökte vara personlig och berätta om en ganska jobbig privat sak angående mina egna föräldrar som uteslutit mig men han ville inte lyssna. Efter det gav jag upp. 
Alla pratade alltid om hur trevlig och vilken fin man han var men jag såg aldrig den sidan. Min mans brors fru hade en annan relation med sin svärfar, hon var nog favoriten. Pappan hade dessutom haft många förhållanden i sitt liv så han var ju bra inte rädd för kvinnor.

Det var inte så att jag konkurrerade ut en annan kvinna. Min man var närmare 35 när vi träffades och han hade aldrig haft ett längre förhållande utan levt som singel.

Känner att jag är inte personen som är gjord för att vara varken omtyckt dotter eller svärdotter. Som fru och mamma har jag haft mer tur tack och lov. 

När han gick bort var jag så bitter så jag ville egentligen inte stå med i dödsannons, på krans eller vara med på begravningen men för min mans skull gjorde jag förstås det även om jag nog tror att hans far helst velat att jag avstod. 
Kände mig oförklarligt illa omtyckt och förstod aldrig varför. 

Vad tråkigt att du blev taskigt behandlad av honom. Men jag är helt hundra på att min pappa inte har betett sig på det här sättet mot min sambo. Det enda är väl att han inte är så bra på att fråga saker och intressera sig något djupare i andras liv. Det är däremot inte för att han är en taskig person utan mer att han inte har så bra social skills, så har han alltid varit och jag har själv irriterat mig på det många gånger. Det är ju skittrist att känna att ens svärföräldrar inte intresserar sig nåt speciellt för en och inte frågar mer än ytliga saker, som hur det går på jobbet. Min sambo kanske tror att han är allmänt ointresserad av just honom.

Hur förklarar din sambo sitt beteende?

Låter det så på ts beskrivning tycker du? Känns ju lite som att hon hade tänk på såna saker innan hon tänker på att han är tystlåten och har en tendens att prata lite mycket om sitt fritidsintresse som förklaring ...

Då är din sambos beteende helt oacceptabelt.  Jag hade ärligt talat lämnat honom om han inte skärper till sig. I sista änden är det ju bara du som kan avgöra, men ... ja.

Kan ju absolut vara en förklaring  - men definitivt inte en ursäkt. Han får ju söka hjälp om han behöver det; det ska inte gå ut över dig och din pappa!

Jag tänker att Svärdottern nog upplevde samma sak som din pappa blir utsatt för - att hon blev illa omtyckt utan ngn begriplig anledning.

Här har du problemet.

Människor säger en sak, men det du alltid skall kolla efter är beteendet. Ord är bara ord, likt fantasi. Saknar mening om det bara sägs utan att klaffa med verkligheten.

Varför han beter sig så mot din pappa är därför att:
1. Det är så han är van att hantera sin egen situation, han vet inte hur det är att ha en bra pappa. 
2. Att se dig få kärlek, medan hans pappa föraktar honom kan riva upp extremt jobbiga känslor hos honom. 
Jag ser detta hos min sambo vars föräldrar uppfostrat honom mycket hårdare än mina. Hans far har skitit i honom i princip. Hans syskon med. Däremot tar han ut sina aggressioner på min mor som är raka motsatsen. Det blir sådana kontraster på våra familjemedlemmar och han känner sig kvävd och kontrollerad. Han får panik. Dessutom har han sagt att det gör ont i honom när hans far inte bryr sig och han vet inte vem han skall prata om med det. Jag tyckte ändå det var fint att han sa det till mig. 
3. Försök tala om hans beteende och fråga om han tycker något är jobbigt med att träffa din far. Väcker det några känslor hos honom som han har svårt att hantera? 
4. Berätta att du finns där om han vill prata om något jobbigt, eftersom han tydligt visar agg och flyktbeteende. 

Sista alternativet;
5. Han är kontrollerande, en narcissist eller psykopat och klarar inte av att fler män än honom gillar dig. Kan han prata med andra män som gillar dig? Asså bröder, kollegor, vänner osv? Eller visar han agg mot dessa män också?.

Din pappa är snäll men något självupptagen och pratar på om sina egna intressen utan att kolla eller förstå om andra är intresserade. Jag tycker det låter som han har autistiska drag. Han är väl för gammal för ändra på sig nu.

Om han pratar för länge om sina fritidsintressen kan du väl försöka styra in samtalet på något annat.

Din sambo tycks vara väldigt intolerant och tål inte sådana personer. Men han borde skärpa till sig när det gäller hans svärfar. För din skull. Har du tydligt förklarat för honom hur sårad och ledsen du blir?

Alternativt är det den egna uppväxten som påverkar din sambo, så då får ni diskutera det. Om det påverkar hans beteende mot din far, så har sambon verkligen inte kommit över det.

Han har inte riktigt gett någon bra förklaring än och jag har inte vågat fråga heller med risk för att jag ska bli sårad. Inte kul att höra att ens förälder är ogillad om man inte har problem med föräldern själv. 

Det kan kanske var en förklaring då. Ledsamt i så fall. Tyvärr tror jag inte att han skulle öppna upp sig så mycket om hur dåligt hans pappa har fått honom att må även om jag bad om det. När jag har försökt ta upp det tidigare har han bara viftat bort att det skulle ha varit såå hemskt. Själv skulle jag må väldigt dåligt av att bland annat ha fått höra en massa glåpord skrikandes ifrån min pappa när man inte presterat på topp t.ex. 

Nja jag upplever inte att han ogillar andra män i min närhet. Min bonuspappa gillar han lika mycket som min mamma och han är den jag vuxit upp med mest, så han är verkligen en bonuspappa. Min morbror älskar han i princip. Han har också varit och är en viktig man i mitt liv. Både min bonuspappa och min morbror är däremot väldigt öppna, inbjudande och kommunikativa hmmm?

Din sambo kanske ha dåligt självförtroende och blir lätt obekväm, han klarar inte av att hantera närvaro och situationer med vissa personlighetstyper på ett bra sätt

Idag är det Fars dag. Har ni bjudit in din far till er eller hälsat på honom? Jag hoppas han inte fått sitta ensam.

Blev du gripen av den här frågan?

Ja du är någonting på spåren. 

Men om din pappa är lite mer sluten? Så kanske det sänder ut vibbar av att han är dryg enligt din pojkvän? 

Men då kan du utesluta att det handlar om alla män i alla fall. Då är frågan bara vad som skiljer din pappa från övriga män han gillar! Kanske det du skrev, och eventuellt trauma eller svartsjuka.

Sårad är du ju redan.

Vore det inte bättre att prata om det och försöka förstå varandra och hitta en lösning? 

Men är det inte lika sårande att se hur han undviker din far? För att inte tala om hur sårad din far måste känna sig.

Jag ser två (el tre) alternativ:

1) Du struntar i orsaken och kräver att han slutar uppföra sig som en knöl utan gör som en vanlig vettig människa, svarar när din far ringer och deltar i samtal med din far istf att fly.

Det kan vara att han ogillar sådana som din far (tystlåten eller pratar på om sina intressen), men skulle han öppet mobba en arbetskamrat som var sådan? För det din sambo ägnar sig åt är faktiskt en form av mobbning.

2) Du envisas och kräver en förklaring eller att din sambo pratar med en terapeut, eftersom han tydligen har sådana problem med din far. Din far är inte problemet här, alla har sina egenheter och fel. Men din sambo är faktiskt oförskämd mot din far.

Det tredje alternativet är att fortsätta som förut, kanske fasa ut din far från ert liv för "husfridens skull" medan din far blir allt äldre och skröpligare. Och en dag är han död och då kommer du att drabbas av samvetskval för att du inte stod upp för honom.