Min sambo ogillar min pappa utan vettig anledning
Jag kan jämföra lite med hur det var med min mans pappa. Pappan lever inte längre.
När jag och min man träffats ett tag blev vi bjudna till pappan. Jag minns att jag pratade mycket, försökte vara intresserad av trädgården som jag såg att vi hade som gemensamt intresse mm Kände efter den kvällen att jag pratat på men inte fått så mycket gensvar eller intresse för min person. Tänkte inte direkt på det förrän min man berättade att hans pappa upplevde mig som tyst och blyg. Han själv hade ju knappt sagt ett ljud!
Sedan fortsatte det med konstiga saker. Han undvek att hälsa och prata när han och jag råkade mötas ensamma på stan. När jag berättade det för min man och han frågade sin pappa om det blev svaren att han inte kände igen mig. Han var inte dement. Min man trodde på honom men jag tänkte alltid att det berodde på att han inte ville prata eller hälsa.
Någon kallade mig en gång för hans svärdotter och då flinade han och sa att det är jag väl inte.
Jag försökte vara personlig och berätta om en ganska jobbig privat sak angående mina egna föräldrar som uteslutit mig men han ville inte lyssna. Efter det gav jag upp.
Alla pratade alltid om hur trevlig och vilken fin man han var men jag såg aldrig den sidan. Min mans brors fru hade en annan relation med sin svärfar, hon var nog favoriten. Pappan hade dessutom haft många förhållanden i sitt liv så han var ju bra inte rädd för kvinnor.
Det var inte så att jag konkurrerade ut en annan kvinna. Min man var närmare 35 när vi träffades och han hade aldrig haft ett längre förhållande utan levt som singel.
Känner att jag är inte personen som är gjord för att vara varken omtyckt dotter eller svärdotter. Som fru och mamma har jag haft mer tur tack och lov.
När han gick bort var jag så bitter så jag ville egentligen inte stå med i dödsannons, på krans eller vara med på begravningen men för min mans skull gjorde jag förstås det även om jag nog tror att hans far helst velat att jag avstod.
Kände mig oförklarligt illa omtyckt och förstod aldrig varför.