Sambo med borderline?
Jag vet att det är populärt att sätta diagnoser på allt och alla nuförtiden, och detta är inte till för att jag vet att hon har borderline utan detta är för att jag tror att hon har borderline. Jag ska berätta varför.
Jag vet att det är populärt att sätta diagnoser på allt och alla nuförtiden, och detta är inte till för att jag vet att hon har borderline utan detta är för att jag tror att hon har borderline. Jag ska berätta varför.
Hon kanske mår ännu sämre ja, men TS bör inte stanna i en destruktiv relation för det.
Det räcker att TS mår tillräckligt dåligt, och / eller inte längre vill vara i relationen, för att det ska vara rimligt att lämna.
Hon kanske mår ännu sämre ja, men TS bör inte stanna i en destruktiv relation för det.
Det räcker att TS mår tillräckligt dåligt, och / eller inte längre vill vara i relationen, för att det ska vara rimligt att lämna.
Det är det bara du som kan svara på.
Både män och kvinnor som har borderline har de facto svårt att lyckas med relationer, både vad gäller vänner och partner.
Ofta vid borderline (numera kallat emotionellt instabil personlighetsstörning, EIPS) ser man:
- Uttalad och ofta ogrundad misstänksamhet
- Kontrollerande av partnern
- STARK rädsla för att bli lämnad av sin partner eller vän
- Väldigt ofta starkt destruktivt beteende, blir ofta rentav farliga när partnern lämnar (hot, våld, övergrepp, göra sin partner till åtlöje, ringer partnerns jobb för att förstöra för denne)
- Stark hämndlystnad
- Häftiga humörsvängningar
- De skapar ofta drama, både i relationen med partnern, men även bland eventuella vänner
- Med mera, med mera..
Jag jobbar inom specialistpsykiatri, så jag har mött många med denna diagnos. Det jag skrivit ovanför har jag både sett, upplevt och fått till mig av deras egna utsagor...
Har även fått uppleva detta privat...
Stor varningsskylt alltså. Att leva med en sådan människa, är som att leva i en känslomässig tortyrkammare. Man blir totalt nerbruten. Jag har tack och lov inte själv varit med om det, men vet andra som har. Sen kanske inte alla har lika starka drag, eller beter sig lika illa. Men det kan bli jobbigt oavsett.
Jag skulle inte ens orka med en sådan vän. Jag hade en vän med sådana drag och jag fick säga upp kontakten tillslut. Ändå tror jag inte hon hade Borderline, men åt det hållet.
I kärlek och vänskap ska man må bra, inte dåligt. Sen har alla sämre sidor, alla kan hamna i livskriser och alla relationer går upp och ner. Men det är något annat.
Hon kanske mår ännu sämre ja, men TS bör inte stanna i en destruktiv relation för det.
Det räcker att TS mår tillräckligt dåligt, och / eller inte längre vill vara i relationen, för att det ska vara rimligt att lämna.
Jag vet att det är populärt att sätta diagnoser på allt och alla nuförtiden, och detta är inte till för att jag vet att hon har borderline utan detta är för att jag tror att hon har borderline. Jag ska berätta varför.
Jag har borderline, min storasyster har borderline och min mamma har det garanterat (fast utan diagnos) min pappa när han levde och vi växte upp...alltså fyfasen att han orkade. Jag tror hans hjärna var i nåt slags "brandsläckarmode" där han alltid kunde se vem som behövde han mest. Vilket var syrran.
Den som bråkar mest får pappas uppmärksamhet. Det var svårt att tävla med syrran i det, hjälper inte att skrika och gråta när någon annan skär sig själv. Eftersom hon var beredd att dra det längst fick hon bestämma. Hade en massa regler hemma efter jag hamnat i puberteten, eftersom syrran mådde dåligt över att jag är smal var jag tvungen att ha hoodie/kofta och alldeles för stora mjukbyxor även mitt i sommaren annars kunde hon skära sig.
Jag hade en enda kompis (en jämnårig pojke) och han (stackarn) fick ta all min borderline jag fick hålla tillbaks hemma.
Stor varningsskylt alltså. Att leva med en sådan människa, är som att leva i en känslomässig tortyrkammare. Man blir totalt nerbruten. Jag har tack och lov inte själv varit med om det, men vet andra som har. Sen kanske inte alla har lika starka drag, eller beter sig lika illa. Men det kan bli jobbigt oavsett.
Jag skulle inte ens orka med en sådan vän. Jag hade en vän med sådana drag och jag fick säga upp kontakten tillslut. Ändå tror jag inte hon hade Borderline, men åt det hållet. Hon
I kärlek och vänskap ska man må bra, inte dåligt. Sen har alla sämre sidor, alla kan hamna i livskriser och alla relationer går upp och ner. Men det är något annat.