Sambo med borderline?
Jag vet att det är populärt att sätta diagnoser på allt och alla nuförtiden, och detta är inte till för att jag vet att hon har borderline utan detta är för att jag tror att hon har borderline. Jag ska berätta varför.
Jag vet att det är populärt att sätta diagnoser på allt och alla nuförtiden, och detta är inte till för att jag vet att hon har borderline utan detta är för att jag tror att hon har borderline. Jag ska berätta varför.
Oavsett om hon har borderline eller inte så måste du ju fundera på om du vill ha det så här. Det låter väldigt jobbigt!
En diagnos kommer ju inte förändra något. Det är ju bara ett ord.
Vad skiljer narcissism från borderline i din sambos fall, TS?
Vad skiljer narcissism från borderline i din sambos fall, TS?
Vad skiljer narcissism från borderline i din sambos fall, TS?
Oavsett om hon har borderline eller inte så måste du ju fundera på om du vill ha det så här. Det låter väldigt jobbigt!
En diagnos kommer ju inte förändra något. Det är ju bara ett ord.
Hon har inte autism då?
Om hon har borderline eller ej är omöjligt att svara på baserat på det du skriver. I såna här trådar ser man oftast just diagnosen borderline när det handlar om kvinnor som är känslosamma. Det krävs en hel del för att få den diagnosen.
Du kan väl lite försiktigt uppmuntra henne att gå och prata med någon? Är ju väldigt vanligt att man gör idag, inga konstigheter.
Hon har inte autism då?
Borderline är inte ens en riktig diagnos.
Det är bara en slaskdiagnos som används för att sätta på personer med självskadebeteende.
En av de värsta sakerna med borderline enligt mig är att det är svårt att vara där för min man på samma sätt som han är för mig när livet är tufft.
Om han är sjuk eller ledsen så blir jag så illa berörd att han behöver trösta mig. Trots att det är han som skulle behöva mig istället för vice versa. Jag tar liksom över.
Kan jag inte sexa bort hans problem...så är jag bara en börda.
Omöjligt att säga utan att en ordentlig utredning görs. Visst låter det du beskriver som ganska typiska, om än generella och grova, drag för borderline. Men det är fullt möjligt att ha liknande personlighetsdrag eller beteenden utan att ha borderline. En utredning vore givetvis bra för att ha fakta på bordet. Om hon faktiskt har den störningen (ja, det beskrivs som just en störning på medicinskt språk och är inte tänkt att menas som nedsättande) finns det ju hjälp att få för att mildra symptomen, vilket främst är för hennes egen skull. Många med borderline mår fruktansvärt dåligt pga det.
Diagnos eller inte: oavsett vilket så blir du lika lidande av att leva ihop med en människa som har det beteendet. Bara du kan bestämma om det är värt det. Men att vara "fruktansvärt kär" i någon kvittar om relationen får en att må dåligt och tappa sig själv.