• Anonym (Borderline?)

    Sambo med borderline?

    Jag vet att det är populärt att sätta diagnoser på allt och alla nuförtiden, och detta är inte till för att jag vet att hon har borderline utan detta är för att jag tror att hon har borderline. Jag ska berätta varför.


    1. Hon är hela tiden på och av. När hon är på är hon otroligt kelsjuk och vill hela tiden mysa i soffan med mig, men när hon är av är hon totalt avvisande och nästan hatisk mot mig.
    2. Hon kan gå från ena humöret till det andra på mindre än en dag. Ena dagen kan hon vara världens gulligaste och andra dagen är hon världens elakaste människa.
    3. Hon verkar tappa känslor otroligt snabbt. När vi dejtade var hon väldigt aktiv under att träffas i över en vecka, sen hände någonting litet och hon ghostade mig, för att senare vilja komma tillbaka.
    4. Hon har väldigt ofta haft destruktiva relationer, enligt henne.
    Vi har varit tillsammans i två år och nu är vi sambos sedan ett halvår. Jag vet inte om jag orkar fortsätta med henne med tanke på allt detta.
  • Svar på tråden Sambo med borderline?
  • Mrs Moneybags

    Oavsett om hon har borderline eller inte så måste du ju fundera på om du vill ha det så här. Det låter väldigt jobbigt!

    En diagnos kommer ju inte förändra något. Det är ju bara ett ord. 

  • Anonym (Kluster B)

    Vad skiljer narcissism från borderline i din sambos fall, TS?

  • Anonym (K)
    Anonym (Kluster B) skrev 2024-11-04 08:30:37 följande:

    Vad skiljer narcissism från borderline i din sambos fall, TS?


    Narcissism delar många drag med eips.
  • Anonym (Borderline?)
    Anonym (Kluster B) skrev 2024-11-04 08:30:37 följande:

    Vad skiljer narcissism från borderline i din sambos fall, TS?


    Jag är ingen psykolog så jag vet inte.

    Det här är en jobbig sits för jag är verkligen kär i henne. Men hennes uppochner-beteende gör mug trött.
  • Anonym (Z)
    Anonym (Borderline?) skrev 2024-11-04 12:05:05 följande:
    Jag är ingen psykolog så jag vet inte.

    Det här är en jobbig sits för jag är verkligen kär i henne. Men hennes uppochner-beteende gör mug trött.
    Hur tänker du dig en framtid med henne? Är ni i startgroparna att bilda familj och så vidare så kanske man får tänka sig tanken att ha henne som mamma med det humöret hon har och fundera på om det är en hälsosam uppväxt. 

    Om ni bara bor ihop utan planer på barn kanske det spelar mindre roll att hon är upp och ner, även om de flesta skulle bli väldigt trötta på det efter ett tag. 
  • Anonym (Borderline?)
    Anonym (Z) skrev 2024-11-04 15:13:17 följande:
    Hur tänker du dig en framtid med henne? Är ni i startgroparna att bilda familj och så vidare så kanske man får tänka sig tanken att ha henne som mamma med det humöret hon har och fundera på om det är en hälsosam uppväxt. 

    Om ni bara bor ihop utan planer på barn kanske det spelar mindre roll att hon är upp och ner, även om de flesta skulle bli väldigt trötta på det efter ett tag. 
    Just nu vet jag faktiskt inte alls vad jag ska göra. Hon och jag har alltid småtjafs om småsaker, som disk och städning. Problemet är bara att hon blir oproportionerligt arg över såna saker,vilket stör mig enormt.

    Men oavsett så är hon kvinnan jag älskar och ända sedan dagen vi träffades har jag varit störtkär i henne. Kan berätta att hon och jag träffades på jobbet. Vi jobbade tillsammans i många år innan vi började umgås privat. För min del var det kärlek vid första ögonkastet medan hon gick från att bara attraheras av mig till att bli storkär successivt. När det väl blev vi var det väldigt turbulent. Hon var tillsammans med en man hon hade tänkt göra slut med i flera månader medan jag hade ett eget förhållande som var på väg att rinna ut i sanden. När vi hade haft "the talk" bestämde vi oss för att helt göra slut med våra respektive, och så blev det. Mitt ex blev ledsen men accepterade det, medan hennes man hade svårare att acceptera läget. När vi väl blev exklusiva bestämde vi oss för att ta allt väldigt lugnt. Vi började som särbos och träffades på stan eller hemma hos någon av oss (jag hade bytt jobb). Det fungerade fantastiskt så efter ett och ett halvt år bestämde vi oss för att flytta ihop. Men det var först då jag började märka av dessa beteenden hos henne. I början ignorerade jag dessa för att jag tänkte att det var tillfälligt men nu efter en tid har jag insett att detta är hennes personlighet. Hon kan ena dagen vara världens mest kelsjuka och mysiga människa för att andra dagen vara totalt likgiltig inför mig eller rentav hatisk av de mest banala orsakerna. Ett exempel var när jag kom hem från jobbet och satte igång en fotbollsmatch direkt. Hon kom in i vardagsrummet och var fly förbannad över något jag faktiskt inte förstod vad det var. När jag väl frågade gick hon bara skrikande in i sovrummet och surade i över två timmar. Jag kunde inte gå in för då hade hon blivit fly förbannad.

    Såhär håller det på. Jag kan fatta små irritationer över exempelvis disk och städning, men i dessa fall handlar det inte om att jag inte städar utan det handlar om att jag inte städar så som hon vill. I princip måste jag anpassa hela mitt beteende till henne för annars exploderar hon i total ilska. Det är detta som gör mig så frustrerad, frånsett ambivalensen i hennes beteende. Och eftersom jag investerat så otroligt mycket i den här relationen känns det så fel att bara lämna den om det existerar hjälp att få. För OM hon har borderline betyder det att det finns terapi. Jag vet bara inte hur jag ska tala om det för henne...
  • Anonym (4)
    Mrs Moneybags skrev 2024-11-04 07:28:05 följande:

    Oavsett om hon har borderline eller inte så måste du ju fundera på om du vill ha det så här. Det låter väldigt jobbigt!

    En diagnos kommer ju inte förändra något. Det är ju bara ett ord. 


    Det har jag försökt säga i evigheter. 

    Varför då tvinga/pracka på folk diagnoser de inte vill ha? Om det ändå inte gör någon skillnad? 
  • Anonym (Borderline?)
    Anonym (4) skrev 2024-11-04 16:24:45 följande:
    Det har jag försökt säga i evigheter. 

    Varför då tvinga/pracka på folk diagnoser de inte vill ha? Om det ändå inte gör någon skillnad? 
    Vart har du fått ifrån att det inte gör någon skillnad? Du kan, om du får en diagnos, få rätt behandling eller eventuellt rätt medicin om du har en diagnos. Min kusin har ADHD och tack vare diagnosen har fått hjälp att få ordning på sitt liv.
  • Anonym (Autism)

    Hon har inte autism då?

  • Anonym (Tt)

    Om hon har borderline eller ej är omöjligt att svara på baserat på det du skriver. I såna här trådar ser man oftast just diagnosen borderline när det handlar om kvinnor som är känslosamma. Det krävs en hel del för att få den diagnosen. 
    Du kan väl lite försiktigt uppmuntra henne att gå och prata med någon? Är ju väldigt vanligt att man gör idag, inga konstigheter.

  • Anonym (4)
    Anonym (Autism) skrev 2024-11-22 09:33:26 följande:

    Hon har inte autism då?


    Suuuuuck.

    Varför ska alla sätta diagnos autism? 
  • ResanTillMelonia
    Anonym (Borderline?) skrev 2024-11-04 16:08:14 följande:
    Just nu vet jag faktiskt inte alls vad jag ska göra. Hon och jag har alltid småtjafs om småsaker, som disk och städning. Problemet är bara att hon blir oproportionerligt arg över såna saker,vilket stör mig enormt.

    Men oavsett så är hon kvinnan jag älskar och ända sedan dagen vi träffades har jag varit störtkär i henne. Kan berätta att hon och jag träffades på jobbet. Vi jobbade tillsammans i många år innan vi började umgås privat. För min del var det kärlek vid första ögonkastet medan hon gick från att bara attraheras av mig till att bli storkär successivt. När det väl blev vi var det väldigt turbulent. Hon var tillsammans med en man hon hade tänkt göra slut med i flera månader medan jag hade ett eget förhållande som var på väg att rinna ut i sanden. När vi hade haft "the talk" bestämde vi oss för att helt göra slut med våra respektive, och så blev det. Mitt ex blev ledsen men accepterade det, medan hennes man hade svårare att acceptera läget. När vi väl blev exklusiva bestämde vi oss för att ta allt väldigt lugnt. Vi började som särbos och träffades på stan eller hemma hos någon av oss (jag hade bytt jobb). Det fungerade fantastiskt så efter ett och ett halvt år bestämde vi oss för att flytta ihop. Men det var först då jag började märka av dessa beteenden hos henne. I början ignorerade jag dessa för att jag tänkte att det var tillfälligt men nu efter en tid har jag insett att detta är hennes personlighet. Hon kan ena dagen vara världens mest kelsjuka och mysiga människa för att andra dagen vara totalt likgiltig inför mig eller rentav hatisk av de mest banala orsakerna. Ett exempel var när jag kom hem från jobbet och satte igång en fotbollsmatch direkt. Hon kom in i vardagsrummet och var fly förbannad över något jag faktiskt inte förstod vad det var. När jag väl frågade gick hon bara skrikande in i sovrummet och surade i över två timmar. Jag kunde inte gå in för då hade hon blivit fly förbannad.

    Såhär håller det på. Jag kan fatta små irritationer över exempelvis disk och städning, men i dessa fall handlar det inte om att jag inte städar utan det handlar om att jag inte städar så som hon vill. I princip måste jag anpassa hela mitt beteende till henne för annars exploderar hon i total ilska. Det är detta som gör mig så frustrerad, frånsett ambivalensen i hennes beteende. Och eftersom jag investerat så otroligt mycket i den här relationen känns det så fel att bara lämna den om det existerar hjälp att få. För OM hon har borderline betyder det att det finns terapi. Jag vet bara inte hur jag ska tala om det för henne...
    Ok! Som vanligt med män så var det dig det handlade om och hur du vägrar bemöta hennes krav som får henne att tappa känslor för dig. Då sätter ni sådana här diagnoser på tjejer.

    kan du inte testa en hel månad att städa som hon vill? Jag lovar att hon kommer vara glad och följsam.

    folk med borderline är väldigt intensiva och lovembombande. De är allmänt klängiga och rädda för att bli övergivna. Allt ska gå snabbt. Du pratar om att hon behövde flera år på sig för att ens närma sig dig. det här låter inte som borderline. hon är besviken över din insats i hemmet
  • Anonym (4)

    Borderline är inte ens en riktig diagnos. 
    Det är bara en slaskdiagnos som används för att sätta på personer med självskadebeteende. 

  • Anonym (Borderlina)

    En av de värsta sakerna med borderline enligt mig är att det är svårt att vara där för min man på samma sätt som han är för mig när livet är tufft. 

    Om han är sjuk eller ledsen så blir jag så illa berörd att han behöver trösta mig. Trots att det är han som skulle behöva mig istället för vice versa. Jag tar liksom över.

    Kan jag inte sexa bort hans problem...så är jag bara en börda.

  • Hjelm

    Omöjligt att säga utan att en ordentlig utredning görs. Visst låter det du beskriver som ganska typiska, om än generella och grova, drag för borderline. Men det är fullt möjligt att ha liknande personlighetsdrag eller beteenden utan att ha borderline. En utredning vore givetvis bra för att ha fakta på bordet. Om hon faktiskt har den störningen (ja, det beskrivs som just en störning på medicinskt språk och är inte tänkt att menas som nedsättande) finns det ju hjälp att få för att mildra symptomen, vilket främst är för hennes egen skull. Många med borderline mår fruktansvärt dåligt pga det.

    Diagnos eller inte: oavsett vilket så blir du lika lidande av att leva ihop med en människa som har det beteendet. Bara du kan bestämma om det är värt det. Men att vara "fruktansvärt kär" i någon kvittar om relationen får en att må dåligt och tappa sig själv.

  • Anonym (Borderline?)
    ResanTillMelonia skrev 2024-11-22 20:46:43 följande:
    Ok! Som vanligt med män så var det dig det handlade om och hur du vägrar bemöta hennes krav som får henne att tappa känslor för dig. Då sätter ni sådana här diagnoser på tjejer.

    kan du inte testa en hel månad att städa som hon vill? Jag lovar att hon kommer vara glad och följsam.

    folk med borderline är väldigt intensiva och lovembombande. De är allmänt klängiga och rädda för att bli övergivna. Allt ska gå snabbt. Du pratar om att hon behövde flera år på sig för att ens närma sig dig. det här låter inte som borderline. hon är besviken över din insats i hemmet
    Jaså? Du vet alltså hur vi har det med städningen? Säg mig då, hur ser det ut hemma hos oss? Vem bäddar? Vem tar hand om disken? Och för den delen, vem lagar mat? Om du inte kan svara på detta, hur kan du veta att det är min städning det är fel på? Och dessutom, har hon tappat känslorna för mig? Intressant! Vad baserar du det på?
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    Anonym (Borderline?) skrev 2024-11-26 19:00:15 följande:
    Jaså? Du vet alltså hur vi har det med städningen? Säg mig då, hur ser det ut hemma hos oss? Vem bäddar? Vem tar hand om disken? Och för den delen, vem lagar mat? Om du inte kan svara på detta, hur kan du veta att det är min städning det är fel på? Och dessutom, har hon tappat känslorna för mig? Intressant! Vad baserar du det på?
    Kan du inte skriva någonting somtyder på borderline?  För av det jag har läst av det du skrivit så fnns det inget som skulle tyder på det.
  • Anonym (Borderline?)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-11-26 19:36:39 följande:
    Kan du inte skriva någonting somtyder på borderline?  För av det jag har läst av det du skrivit så fnns det inget som skulle tyder på det.
    Varför? Ska jag hitta på saker som tyder på borderline för att få svaret "ja"? Nej, tyvärr tänker jag inte göra det.
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    Anonym (Borderline?) skrev 2024-11-26 20:01:56 följande:
    Varför? Ska jag hitta på saker som tyder på borderline för att få svaret "ja"? Nej, tyvärr tänker jag inte göra det.
    Så kalla henne inte borderline då, du använder en allvarlig diagnos för att beskriva en person trots att INGET du skrivet tyder på det.
  • Anonym (Borderline?)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-11-26 20:49:10 följande:
    Så kalla henne inte borderline då, du använder en allvarlig diagnos för att beskriva en person trots att INGET du skrivet tyder på det.
    Jaså har jag kallat henne borderline? Är det inte så att jag frågat om hon har borderline? Har läst igenom min TS tio gånger och det enda jag sett är det och ingenstans har jag sagt att hon har Borderline. Dessutom, en tjejkompis till mig har borderline. Hon är inget monster utan en vanlig tjej med vissa emotionella problem. Varför tabubelägger du hennes diagnos?
Svar på tråden Sambo med borderline?