Dottern får utbrott av minsta ljud och rörelse

Ungen har ju rätt i att det är jobbigt med folk som sitter och hoppar med benet, smaskar högt eller knäcker med fingrar med mera. Skolmiljön är ju en ofta helt bedrövlig med höga ljud. Sedan är hon tonåringen och har det inte så lätt med att kunna hantera alla känslor och reaktioner. Vissa tonåringar är bättre på det medan andra lätt får utbrott och säger ogenomtänkta saker. Det går över med tiden.

Eller så är det faktiskt så att ljudmiljön omkring henne inte är bra. Det kan säkert gå vilt till och låta en hel del på högstadieskolor. Man behöver inte vara överkänslig för att må dåligt av att vara i en sådan miljö.

Ts tar ju upp flera andra situationer och normala ljud

Man kan ha HPS.
Ha en inre stress som pågått under lång och som nu visar sig med att helt plötsligt ha blivit ljuskänslig.
Jag orkar inte med ett endaste ljud när jag behöver koppla av, ett resultat av att jag har högre press än jag mäktar med tex med hög belastning på jobbet samt tidspress med olika deadlines.
Ja något är det som påverkar dottern.
Ta kontakt med VC.

Jag har misofoni, och min spontana reaktion är att jag vill anfalla någon som äter och tuggar normalt eller skär så det skriker i porslinet med besticken bredvid mig i ett annars tyst rum. Jag hade kunnat slita upp deras hals med tänderna för att få slut på det, det gör så ont i min hjärna.

Jag måste gå ut då eller ha hörlurar med ljud som jag kan stå ut med.

Finns det en någorlunda acceptabel ljudmatta eller musik så funkar det, inget problem. 

Detta är alltså en hjärna som inte klarar av att hantera vissa stimuli, och då kan det hjälpa att bli utredd.

Att inte vilja ha hörlurar kan handla om materialet i dem, att det är svettigt och instängt med over-ear, eller in-ear skaver och gör ont, när barnet redan är överkänsligt. Om ni provar lite olika finns det säkert något som fungerar, så att barnet kan slippa de värsta typerna av ljud i denna känsliga fas.

Misofoni förvärras av stress. Det du beskriver med en lillebror som är 10 men förstår som en ettåring gör att hon kanske lever i konstant stress för att han ska göra saker som triggar misofoni. Jag kan i princip inte äta om jag delar bord med en 2-3 åring, som kan kasta tallriken eller besticken på golvet när som helst så att ljudet slår igenom hela mitt nervsystem som en ishacka.

Det låter som hon är så som en tonåring kan vara, men hon kanske behöver få prata med någon. Jag tvivlar inte på att du inte ger henne allt du kan men jag antar att lillebror kräver mycket och hon är i en känslig ålder där man inte vill vara annorlunda samt har massa känslor i kroppen som man inte kan hantera. 

Min 12åring hamnade i en konflikt på skolan och betedde sig mycket illa mot sin kompis, hon låg och skrek i sängen efter det och kunde inte sluta sktika. Det är tufft som förälder för man borde bara lyssna om hon vill prata och låta henne vara, men man vill bara skrika tillbaka att hon får skärpa sig och det är normalt att man inte kan hantera känslorna. Efter diskussion här hemma har min dotter har bett om att få prata med kuratorn.

Hade jag varit i din sits så hade jag (i samråd med dottern) pratat med skolhälsoteamet eller ringt första hjälpen.

Hoppas verkligen att det löser sig 

Ja hon kan ju ha blivit överkänslig på grund av att ljudmiljön i till exempel skolan och i hemmet inte är ok. Det är nog inte sällan det faktiskt är för mycket ljud för att man ska orka och då kan vissa bli överkänsliga i situationer som de inte annars hade reagerat på. 

Jag har ett syskon med Autism och jag förstår din dotter.
Många inom Autism har mycket ljud för sig, allt från skratt, ljud, stimmande m.m

Hjärnan blir full av de ljuden och tillslut rinner bägaren över. Man vill ha tystnad, man vill att folk sitter still. Hjärnan blir överbelastad och ljud är något man inte kan komma ifrån.
Skolan är full av störande små ljud.

Det låter som om din dotter behöver ett avbrott i vardagen, ett miljöombyte för att kunna orka med.
Som syskon så ska man tyvärr vara tyst och acceptera vardagen. Det är lättare för en förälder att få ledigt eller ett avbrott i vardagen och vara själv ett par timmar för att få avlastning av ljud m.m

Det kan inte ett syskon göra, det är skolplikt och man måste hela tiden visa förståelse för andra.
Se om hon jan få en kontaktperson 
Sova en helg då och då hos en släkting
Få vara hemma själv en timme då och då.

Det finns ju många möjliga förklaringar

Hon har säkert autism. 

Varför har ni inte lämnat bort ungen som är som en 1-åring i huvudet på ett korttidsboende?