Dottern får utbrott av minsta ljud och rörelse

Jag har misofoni, och min spontana reaktion är att jag vill anfalla någon som äter och tuggar normalt eller skär så det skriker i porslinet med besticken bredvid mig i ett annars tyst rum. Jag hade kunnat slita upp deras hals med tänderna för att få slut på det, det gör så ont i min hjärna.

Jag måste gå ut då eller ha hörlurar med ljud som jag kan stå ut med.

Finns det en någorlunda acceptabel ljudmatta eller musik så funkar det, inget problem. 

Detta är alltså en hjärna som inte klarar av att hantera vissa stimuli, och då kan det hjälpa att bli utredd.

Att inte vilja ha hörlurar kan handla om materialet i dem, att det är svettigt och instängt med over-ear, eller in-ear skaver och gör ont, när barnet redan är överkänsligt. Om ni provar lite olika finns det säkert något som fungerar, så att barnet kan slippa de värsta typerna av ljud i denna känsliga fas.

Misofoni förvärras av stress. Det du beskriver med en lillebror som är 10 men förstår som en ettåring gör att hon kanske lever i konstant stress för att han ska göra saker som triggar misofoni. Jag kan i princip inte äta om jag delar bord med en 2-3 åring, som kan kasta tallriken eller besticken på golvet när som helst så att ljudet slår igenom hela mitt nervsystem som en ishacka.