Men personalen då?

Tack för att du läste mitt inlägg.

Är detta ditt vanliga sätt i livet, ditt sätt hur du brukar förhålla dig till problem? Typ att fokusera på problemet, hindren och svårigheterna? Att sträva efter att finna hinder och fel i någon annans idéer, utan att komma med något eget konstruktivt?

Du läste uppenbarligen mitt inlägg men missade detta stycke:
- ?Om någon vill svara på detta inlägg, försök åtminstone komma med något konstruktiv, i stället för att söka fel och problem och därmed släppa fram din vilja att kapitulera inför problemet? .

Jag skrev inte att mitt exempel var mitt förslag.
Utan det jag skrev var ett exempel på ett ändrat sätt att tänka, med mål att vara konstruktiv, att konstruktivt överbrygga hinder och för att finna lösningar på problem.
Exemplet handlar alltså om att öppna för nya sätt att tänka, då det visat sig att de gamla sätten inte fungerar.

Ditt svar när du citerar mitt inlägg ger intryck av att du kan vara en av alla dessa människor som tillhör de vanliga, de allra flesta, som oftast inte ens har förmåga att förstå kraften i dessa få människor som är eldsjälar och som är de verkliga samhällsbärarna.

Det finns självfallet massor av exempel, historiskt och i hela världen, hur man har lyckats lösa väldigt mycket större problem än denna personalfråga.
Håller du inte med om det?
De som har lyckats bidra till lösa de stora och viktiga problemen i världen och i historien är ett relativt mycket litet fåtal människor av kött och blod, det är människor som mycket tydligt skiljer sig från de allra flesta och den stora majoriteten.

Men om alla alltid hade valt den enkla vägen, om dessa speciella människor hade valt att gå i samma fålla som den stora majoriteten, valt att fokusera på att se hinder, att kapitulera och ge upp inför ett problem,
i stället för att vara konstruktiva och sträva efter att eliminera hindren och lösa problemet,
var hade då mänskligheten befunnit sig i dag???

Notera att jag vänder mig till dig, men såväl du som andra borde se att jag vänder mig till dig mera som ett generellt exempel, för att det ska bli tydligt. Jag anklagar inte dig personligen för någonting utan jag menar mera att ditt sätt att svara på mitt inlägg mera visar rent generellt hur den stora majoriteten ofta väljer att se på problem, t ex genom att mest se hinder, i stället för att sträva efter att komma med konstruktiva idéer.

Om alla skulle välja att jobba på detta sätt, om alla skulle välja den enkla vägen, så skulle hela totala samhället sluta fungera väldigt snabbt.

Ett övergripande problem jag ser i ditt resonemang och tankar Anonym (Kapitulera inför ett problem?), är att en övertro på att man löser problem kan resultera i ett osunt experimenterande och skapande av problem. Lösningen ligger oftast i att undvika att problemen uppstår från början, därför att i efterhand lösa uppståndna problem kostar resurser, vilket i sig också är ett problem, eftersom i stort sett alla resurser är ändliga.

Därmed säger jag inte att man ska kapitulera inför problem utan att försöka lösa dem, utan mitt inlägg handlar mer om att man ska förstå vilka problem man står inför och förstå hur och varför problemen uppstod. Annars riskerar problemlösning att tappa i mening, då vi skapar fler problem än vi löser.

Ta ut ledartyperna bland de intagna gängkriminella och ge dem fördelar mot att de blir kapos för de andra gängkriminella. 

Vanliga svenska brottslingar får såklart sitta i våra egna fängelser som fungerar enligt normala principer med anställda svenskar som kriminalvårdare. 

Såg en YT-video som handlade om fängelset för de värsta brottslingarna. Det var stora trevliga lokaler där de kunde studera, träna, hobbyrum, bibliotek och fina samlingslokaler. Det såg ut som en större skola där alla kunde gå omkring fritt. Dessutom så kan de styra kriminella handlingar från fängelset. 

På boenden, med unga tonåringar, är det svängdörrar. Det är bara att sjappa när man känner för det. Och sedan så går de under jorden, och fortsätter med sina kriminella liv. Den unga killen som hade mördat tre oskyldiga räknade med att han skulle bli släppt. "Då ska jag rymma, och fortsätta med droger och tjäna pengar. Eller så bröstar jag en 4 för att bli en 100 gubbe. Jag har inte bestämt mig än".

Ser man filmer från andra länder så ser det lite annorlunda ut, och ställen dit man aldrig någonsin vill komma tillbaka till. Men i Sverige verkar det inte vara särskilt avskräckande.