Men personalen då?

Ja, personalfrågan är och kommer att bli ett problem.

Är det ett problem som vi ska sträva efter att lösa?
Eller är det ett problem som innebär att vi ska kapitulera?

Ska vi fortsätta acceptera och fortsätta tillåta kriminaliteten att sprida sig genom det svenska samhället?
Allt för att vi har ett praktiskt problem att lösa?

Ska vi fokusera på problem och bortförklaringar?
Eller ska vi fokusera på att lösa problemen och fokusera på att ta fram konstruktiva förslag till hur problemen ska lösas?

Det finns självfallet hundratals, eller tusentals, sätt och idéer på hur personalproblem och andra problem kan lösas, om vi bara sätter som mål att ägna oss åt att vara konstruktiva,
i stället för att bara kapitulera inför ett problem.

Det finns självfallet massor av exempel, historiskt och i hela världen, hur man har lyckats lösa väldigt mycket större problem än denna personalfråga.

Men om alla alltid hade valt den enkla vägen att kapitulera och ge upp inför ett problem,
i stället för att vara konstruktiva och sträva efter att lösa problemet,
var hade då mänskligheten befunnit sig i dag???

Det är många som utifrån har idéer och ibland även makt att pröva dessa, som sedan visar sig inte fungera, vilket mer erfarna påpekade innan.

Tror att man behöver släppa hur det har sett ut och fungerat och göra förändringar i själva grunden. Svenska anstaltsplatser är väldigt dyra och personalkostnaderna är en stor del av utgifterna. Man har redan gett en löneökning och jag vet inte hur mycket hågre det är rimligt att gå. Snarare orimligt att ha den mängden personal på plats.

"många ... som sedan visar sig inte fungera..."

Men jag hävdar många fler och mycket större och viktigare saker som sedan har visat sig fungera.
Under förutsättning att man fokuserar på att lösa problemet i stället för att kapitulera.

De allra flesta människor lutar ofta åt att fokusera på problem och har lätt för att kapitulera inför ett problem.

Medan några få människor, dessa som bl a är de verkliga samhällsbärarna, ofta de som är verkliga eldsjälar, ofta riktiga entreprenörer, dessa kapitulerar aldrig inför ett problem.
Desto större problem, desto mer motiverade blir dessa få människor.

Men alla dessa som tillhör de vanliga, de allra flesta, har oftast inte ens förmåga att förstå kraften i dessa få människor som är eldsjälar och som är de verkliga samhällsbärarna.

Det finns självfallet massor av exempel, historiskt och i hela världen, hur man har lyckats lösa väldigt mycket större problem än denna personalfråga.

Men om alla alltid hade valt den enkla vägen att kapitulera och ge upp inför ett problem,
i stället för att vara konstruktiva och sträva efter att lösa problemet,
var hade då mänskligheten befunnit sig i dag???

Något jag också tänker på är säkerhetsfrågan för personalen. Det verkar vara ett utsatt arbete i flera situationer. Det har tidigare varit så mycket prat om fångars rättigheter och jag tror att vi behöver tänka om och se till personalens arbetsmiljö i högre utsträckning. Behövs t ex handfängsel eller teknik för att skydda personal i vissa situationer så kan det vara en lösning. För när jag tänker efter är det säkerhet och utsatthet som jag själv avskräcks med

Bara som ett exempel av många;
genom att använda offentliga upphandlingar, som följer vårt svenska regelverk, anlitar vi i dag i många fall utländska företag, resurser i andra länder, för att sköta vår offentliga service.
Se t ex bara på kollektivtrafik och liknande som vi idag i många fall lägger ut på utländska företag och betalar med våra svenska skattemedel.

På liknande sätt borde det vara fullt möjligt lösa också en del av dessa problem. Och genom upphandling, lika som nu har blivit vanligt i många fall, lösa det till en lägre kostnad för samhället och skattebetalarna, genom att använda resurser från andra länder och i andra länder.

Jag ser många fördelar med att förlägga många fängslade kriminella i länder där vi kan få det utfört till lägre kostnad än i Sverige,
och dessutom kan vi hjälpa länder som verkligen behöver dessa arbetstillfällen, genom att låta dem få fördel av alla de svenska skattepengar som krävs för att fängsla alla dessa kriminella.

Det borde vara möjligt att i något fall minska svenskt bistånd till något land om vi i stället låter dem ta del av dessa resurser, till stor fördel för både Sverige och det andra landet.

Om vi förlägger fängelseplatser i andra länder så behöver vi inte svensk personal till dessa fängelseplatser och då frigörs personal i Sverige för bl a vården.

Och självfallet finns många fler fördelar. Att förlägga fängslade kriminella i andra länder skulle också få effekt att motverka den fortsatta ökningen av kriminaliteten i Sverige.

Om någon vill svara på detta inlägg, försök åtminstone komma med något konstruktiv, i stället för att söka fel och problem och därmed släppa fram din vilja att kapitulera inför problemet.

Kom ihåg att detta bara är ett enda litet exempel där det säkerligen finns tusentals andra exempel, både bättre och sämre, på hur vi ska kunna lösa problemet.
Vilka konstruktiva förslag har du?

Gör de förbjudet att springa runt å va gäng kriminell.
Kan du springa runt å skjuta folk å bete sig som en idiot i samhället,  så kan du ta ett döttstraff så blir de en idiot mindre plus billigare fö skattebetalare å så kan man hjälpa någon som vill ha de !
Sen kan ja lärarna kolla vilka som skolkar från skolan 2 varningar drabbas hela familjen.

Har du någon erfarenhet av arbete inom kriminalvård?

Alla länder har sina sina standarder vad det gäller lokaler, sanitära förhållanden, arbetsmiljö, säkerhet, ordning, regler, hur personal ska agera och hur interner ska hanteras. Det är inte som vilken bransch eller industri som helst, som har uppdraget att leverera en produkt.
Att fängsla människor innebär också ett stort ansvar och det ansvaret kräver att man har stor insyn och kontroll i verksamheten.
Detta gör att ditt förslag är svårt att genomföra.

Det borde vara en stor fördel om man får in intresserade och kompetenta personer som INTE har tidigare erfarenhet av att arbeta med kriminalvård.

De som finns där sedan tidigare, särskilt personer i ledande ställning, har uppenbarligen inte lyckats göra några betydande förbättringar utan verkar under lång tid ha varit inne på fel spår och bara fortsätter i samma spår.

För att komma ur gamla hjulspår behövs nya och klokare krafter, som inte präglats i dessa gamla hjulspår.

Det finns flera exempel på att i vissa lägen har det gått så långt i vissa ickefungerande organisationer så att de som har erfarenheter inte bör bli lyssnade på, eller åtminstone inte bör styra eller ens påverka förbättringsarbetet.

Den gamla ledningen och därmed de flesta medarbetare i vissa organisationer kan vara så djupt nedkörda i gamla hjulspår så det är omöjligt komma ur dessa spår som leder på fel väg.

Man måste ta tjuren vid hornen, skaffa ny kompetens, börja om på plan yta utan några som helst hjulspår, för att börja bygga sin nya väg som leder rätt. 
Självfallet finns ofta risk att det först blir ännu sämre innan det blir bättre. Men om man inte gör detta, om man inte ser till att ta tjuren vid hornen och gå igenom ett tillfälligt stålbad, så kommer det aldrig någonsin att kunna bli bättre.

Ingen organisation kan fungera bättre än dess ledning.
Som utomstående kan man inte konstatera annat än att ledningen för kriminalvården måste ha fungerat bristfälligt, minst sagt.