• Anonym (Mamsell)

    Skuldkänslor över förskolan

    Har en snart 2,5 årig storebror och en 3,5 månaders lillebror hemma. Gjorde kanske ngt opsykologiskt som skolade in storebror när lillebror var knappt två månader. Det kanske blev för mkt omställningar. Inskolningen tog fyra veckor inkl en veckas förkylning. Fröknarna tycker det går bra men han är fortfarande ledsen när jag lämnar på morgonen och säger hela morgonen innan vi kommer dit att han ej vill vara där. Han är okej snabbt efter vi sagt hejdå enl fröknarna men det känns ändå jobbigt. Är där 6h /d. Det har nu gått 7 v totalt på förskolan. 


    Lillebror i sin tur har kolik som kanske börjar gå över men sover fortfarande bara på mig/ i sele vilket gör det extra svårt att ha två hemma. 


    Tycker det är så svårt att ha storebror på förskolan när han så tydligt säger att han inte vill vara där även om fröknarna tkr det går bra men jag orkar samtidigt inte ha båda hela dagarna.


    Hur ska jag tänka? Ngn som haft det liknande? Har det blivit lättare? 

  • Svar på tråden Skuldkänslor över förskolan
  • Anonym (Morgan)
    Anonym (Mia) skrev 2024-10-29 09:39:20 följande:
    Konstigt att inte ens de män såg hur det låg till. Varför steppade männen inte in tidigare?

    Aldrig förstått detta, att man låter sin partner krasha och bara står vid sidan om och inte gör något. Har folk inga nätverk längre, ingen att fråga om avlastning? 
    Alla har vi olika bagage och ryggsäckar som vi bär på.

    När min minsta var 5 månader och kolik så lämnade/smet min f.d fru hem till
    sina föräldrar i Luleå och var borta i 5 månader.
    Jag var själv med en 5 mån och en treåring.
    Det bara fick lov att gå. Jag hade ju inga val.
    Att krascha var ju inget alternativ.  
  • Anonym (Beata)
    Anonym (P) skrev 2024-10-29 10:26:29 följande:
    De gjorde det. De klev in och tog så mycket ansvar de kunde, under förutsättningen att de också var hemifrån nästan tio timmar per dag. Också de behövde lite sömn, för att hålla ihop. Den ena släpade för övrigt sin fru till läkaren för att få henne sjukskriven så att han själv kunde ta över föräldraledigheten, så fort han såg vartåt det barkade. Hon stretade emot länge, bland annat på grund av kvinnor som i den här tråden, som helt saknar förmåga till sympati och förmågan att se någon annans perspektiv än sitt eget.

    I det ena fallet insjuknade tyvärr nära släktingar nära inpå och strax efter att barnet föddes (vilket så klart spädde på mammans mående). Nätverket och möjligheten till avlastning krympte snabbt.

    Jag har aldrig förstått mig på människor som tror att livet är statiskt och att alla har det precis som de själva.

    Men varför skaffar man flera barn under sådana omständigheter? Pappan hade kunnat gå ner i arbetstid. Det säger sig ju självt att det är skitslitigt att vara ensam med småbarn i tio timmar per dag. Jag vet att barn ibland blir till av misstag och då är det ju som det är. Men jag tycker faktiskt att man har ett ansvar som förälder att ordna sin tillvaro så att den passar barn innan man skaffar dem. Och jag talar av egen erfarenhet. Jag väntade själv längre än jag egentligen ville med att få barn pga att jag inte hade den ekonomiska stabiliteten som behövs för det. 

  • Anonym (P)
    Anonym (Beata) skrev 2024-10-29 10:37:15 följande:

    Men varför skaffar man flera barn under sådana omständigheter? Pappan hade kunnat gå ner i arbetstid. Det säger sig ju självt att det är skitslitigt att vara ensam med småbarn i tio timmar per dag. Jag vet att barn ibland blir till av misstag och då är det ju som det är. Men jag tycker faktiskt att man har ett ansvar som förälder att ordna sin tillvaro så att den passar barn innan man skaffar dem. Och jag talar av egen erfarenhet. Jag väntade själv längre än jag egentligen ville med att få barn pga att jag inte hade den ekonomiska stabiliteten som behövs för det. 


    Förlåt, nio timmar per dag. De flesta människor arbetar ungefär åtta timmar om dagen och har också lite restid. Det här inträffade också långt innan pandemin, och då fanns binte hemifrånarbete i branschen. Att en förälder arbetar heltid under föräldraledigheten är verkligen inte ovanligt. I de flesta lite mer avancerade arbeten, är det här med deltid inte heller en möjlighet. På papper kanske, men inte belastningsmässigt. 

    Och hur tänker du att de skulle veta att släktingarna skulle insjukna i cancer och att avlastning skulle försvinna?

    I familjen som du just nu klankar ner på, gick pappan alltså hem så fort han bara kunde. De levde på ungefär en halv inkomst, jämfört med vad de vanligen tjänade, under ett år, utan att pappan funderade på att låta mamman ta ansvaret själv. Men ingen av dem hade kunnat förutspå att de skulle få ett barn som vrålade dygnet runt i fem månader och att nära släktingar samtidigt skulle drabbas av allvarlig sjukdom. 


    Det är verkligen vidrigt hur du kan gå på som du gör! Jag hoppas verkligen att det finns en medförälder som kan ge barnen lite mer sympati än vad du kan!

  • Anonym (Kia)

    15 h per vecka brukar ju vara det kommuner vanligtvis erbjuder barn med föräldralediga föräldrar. 6 h per dag låter mycket, å andra sidan hade han väl gått det minst om ni båda jobbat. Finns flera aspekter i det här. Så mycket som skrivs om hur förskolor håller på att gå under och stora barngrupper och hur man jagar föräldrar som gör ett litet ärende efter jobbet och inte genast hämtar för att avlasta pedagogerna så tycker jag det är anmärkningsvärt att föräldrar som är föräldralediga ens får ha ena barnet i barnomsorg så mycket. Men är det det som är tillåtet och är det du orkar med så är det ju så det är och då får du släppa det dåliga samvetet. Du behöver den avlastningen för att orka vara en bra förälder. När koliken släpper så kan ni kanske minska förskoledagarna om det behövs. Men barnet kommer säkert inte ta någon skada hur som helst. Att man får ha ena barnet på förskola beror ju inte i första hand på avlastning för föräldern utan för att barnet inte ska tappa kontakt med kompisar och kunna ta del av den pedagogiska verksamheten. 

  • Anonym (Va)
    Anonym (Beata) skrev 2024-10-29 09:26:45 följande:
    Snarstucken idag? Jag skammar inte, jag frågar för att få veta, för att kunna ge relevanta svar. Hur TS kan göra beror ju till stor del på varför det äldre barnet är i förskola. 
    Nej jag är inte snarstucken men det är ju inte direkt okända fakta att antal h man får ha äldre barn på förskola varierar över landet.
  • Anonym (Va)
    Anonym (Mia) skrev 2024-10-29 09:39:20 följande:
    Konstigt att inte ens de män såg hur det låg till. Varför steppade männen inte in tidigare?

    Aldrig förstått detta, att man låter sin partner krasha och bara står vid sidan om och inte gör något. Har folk inga nätverk längre, ingen att fråga om avlastning? 
    Vilka tänker du är nätverket? Männen kanske måste arbeta pga att familjen faktiskt behöver pengar och att man måste ansöka 2 mån i förväg om föräldraledigt. 

    Folk har nätverk. De kallas förskolor.
  • Anonym (Va)
    Anonym (Mia) skrev 2024-10-29 09:41:48 följande:
    Är det bättre att det blir en ekonomisk konsekvens bara för mamman då? 
    Va?
  • Anonym (Beata)
    Anonym (P) skrev 2024-10-29 10:44:42 följande:

    Förlåt, nio timmar per dag. De flesta människor arbetar ungefär åtta timmar om dagen och har också lite restid. Det här inträffade också långt innan pandemin, och då fanns binte hemifrånarbete i branschen. Att en förälder arbetar heltid under föräldraledigheten är verkligen inte ovanligt. I de flesta lite mer avancerade arbeten, är det här med deltid inte heller en möjlighet. På papper kanske, men inte belastningsmässigt. 

    Och hur tänker du att de skulle veta att släktingarna skulle insjukna i cancer och att avlastning skulle försvinna?

    I familjen som du just nu klankar ner på, gick pappan alltså hem så fort han bara kunde. De levde på ungefär en halv inkomst, jämfört med vad de vanligen tjänade, under ett år, utan att pappan funderade på att låta mamman ta ansvaret själv. Men ingen av dem hade kunnat förutspå att de skulle få ett barn som vrålade dygnet runt i fem månader och att nära släktingar samtidigt skulle drabbas av allvarlig sjukdom. 


    Det är verkligen vidrigt hur du kan gå på som du gör! Jag hoppas verkligen att det finns en medförälder som kan ge barnen lite mer sympati än vad du kan!


    Men nu beskriver du ju en helt annan situation. Du skrev att pappan var hemifrån tio timmar. Nu plötsligt var han hemma. Det är väldigt stor skillnad. 
  • Anonym (Va)
    Anonym (Beata) skrev 2024-10-29 10:37:15 följande:

    Men varför skaffar man flera barn under sådana omständigheter? Pappan hade kunnat gå ner i arbetstid. Det säger sig ju självt att det är skitslitigt att vara ensam med småbarn i tio timmar per dag. Jag vet att barn ibland blir till av misstag och då är det ju som det är. Men jag tycker faktiskt att man har ett ansvar som förälder att ordna sin tillvaro så att den passar barn innan man skaffar dem. Och jag talar av egen erfarenhet. Jag väntade själv längre än jag egentligen ville med att få barn pga att jag inte hade den ekonomiska stabiliteten som behövs för det. 


    Varför tror du att det alltid är så enkelt. Partnern kan ju ha haft ett jobb som funkar bra för att familjen ska gå runt. 8 h jobb + 1 h enkel resväg är verkligen inte ovanligt, alla kan inte jobba hemma. De kanske inte heller tänkte gå ned i arbetstid innan behov sågs, och att gå ned i tid någon h per dag är inte ens säkert det skulle hjälpt.

    Varför är alla så vansinnigt fientliga mot förskolor och daghem men alla andra slags avlastning går hur bra som helst/? 
  • Anonym (Va)
    Anonym (Beata) skrev 2024-10-29 11:09:41 följande:
    Men nu beskriver du ju en helt annan situation. Du skrev att pappan var hemifrån tio timmar. Nu plötsligt var han hemma. Det är väldigt stor skillnad. 
    Pappan var borta 9-10 h i vanliga fall. När de fick avbryta det och sjukskriva mamman och ha pappan hemma på fl var han hemma. Men mamman sjukskriven och familjen på en halv lön. Låter det som ett bättre resultat för den familjen än att tex ha kunnat ha äldre barnet på förskola, mamman inte sjukskriven och familjen med en ekonomi som funkade?
Svar på tråden Skuldkänslor över förskolan