Är jag helt orimlig som vill få egna jultraditioner?

Din mamma kanske trodde att hon inte var bjuden? Bjud in alla de som brukar fira ihop hem till dig så blir det mysig och kul för alla.

Kanske skönt för dina föräldrar att inte behöva laga en massa mat och hålla på. 

Ja men då tycker jag att du ska prata med dina föräldrar och förklara att både du och barnen helst vill vara hemma och inte alltid åka iväg på jul, du kan även ta upp att nu har ju föräldrarna flyttat till mindre och det blir trångt hos dom med alla.
Du kan igen säga att dom är välkomna och att nu har ju dom fixat varje jul så nu vore det väl skönt för dom att slippa ordna allt och du och barnen ordnar jul, givetvis kan föräldrarna hjälpa till om dom vill och ta med julmat dom tycker är viktigt att ha med osv. 
Troligtvis blev din mamma bara ställd och var inte beredd på ändringen men när dom får smälta det och tänka till kanske dom tom uppskattar att få komma till er och inte behöva fixa.

Brukar ditt syskon med familj om det finns komma till dina föräldrar på jul?
Kanske dom inte kan komma till er om syskonet kommer till dom eller
vart firar syskonet?

Nej TS, du är inte orimlig. Om du inte gör det så riskerar julen att bli ett sorgligt kapitel framöver.
Vi är tre syskon, vi två äldre som flyttat långt från föräldrahemmet turades om att fira med våra föräldrar och våra barn. Den jul vi firade med bara vi och våra barn blev det snabbt egna traditioner.
Min yngre bror som bodde nära firade alltid med våra föräldrar, även sedan han skillt sig så firades julen alltid hos våra föräldrar. När hans barn var i nedre tonåren avled våra föräldrar med några månaders mellanrum. 

Det påverkade min yngre brors familj barn väldigt mycket.. Barnen sa att det aldrig blev en riktig jul igen. De hade ju aldrig firat jul i sitt eget hem..

Det låter som ett utmärkt tillfälle att ändra traditionen nu när dina föräldrar skaffat nytt boende. Klart att det blir en omställning för dem men du har all rätt att fira jul som du vill. I synnerhet när barnen är med på det. Tycker de att det är jobbigt att resa? 

Ujujuj...alltså vissa mödrar LEVER för att förbereda julen och laga mat, det är absolut det värsta om någon skulle säga att deras tjänster där inte skulle behövas mer.

Och det var jättejobbigt att övertyga min svärmor att släppa julen fast hon inte ens kan laga mat! För det skulle göras på hennes vis, och med det porslinet, och de tomtarna, och den ringklockan för att sjunga en snapsvisa eller rimma till gröten.

Och sen klagade hon alltid både före och efter att det var såååå jobbigt, och hon gick dubbelvikt och dukade ibland för hon hade sååå ont i ryggen efter alla förberedelser...

Vi hade då jul hos oss och bjöd in alla men hon surade på det i flera år. Det gilldes helt enkelt inte om man inte firade jul i hennes hus.

Ja, de får ju gärna resa hit om de vill eftersom de är pigga. Den dagen de inte är det tänker jag om men jag tänker att det är just den här perioden med mina sista jular när barnen kommer vara mellan 11-19 som kommer kulminera i att mina föräldrar även kommer vara för åldrade för att resa så då kan jag fira med dem men nog vill jag hinna får 3 egna jular med mina barn.

Jämfört med de som firat jul hemma i en hållbar familj och liksom fått varje jul med sina barn och fått skapa sin egen barndom för barnen så känner jag att 3 jular inte är mycket begärt och redan sent omsider när barnen redan är 11 och 14.

 

Nej, jag hoppas att det sjunker in men min mamma är omedveten om sin omedvetna kritik som dock för mig är väldigt tydlig. Så det blir som det brukar, ingen säger nåt men det är underförstått och det finns en underläggande känsla hos mig av dåligt mående.

Mina föräldrar är fina men dåliga på att uttrycka känsla. Jag hade föredragit att mamma säger "okej, då vet vi men jag är lite besviken" för då hade jag kunnat prata med henne om det men när hon blir besviken får jag ett "Ok.." Och nångång senare kanske ett "Ja vi utgick ju från att du skulle komma.." och såna saker

Vilket för mig skapar en massa tolkningar och mest tunga känslor.

Ja jag bjöd in dem och de är varmt välkomna. Nu bor ju vi i Sverige och mina föräldrar och mitt syskon i Finland. Syskonet bor 6h längre bort i Finland än mina föräldrar. Även hen är skild och exets släkt bor hyfsat nära mina föräldrar så för hen är det ju mer naturligt att det alltid åks åt det hållet kring jul för de har kunnat dela på julafton/juldagen eller liksom kunnat flexa lite medan jag som bor i Sverige inte kunnat ha att vi har julafton i Finland och juldagen hos pappa i Sverige utan för oss är det mer det ena eller det andra.

 

Men nu efter att de sålde barndomshemmet där vi alla rymdes ser jag inte det längre eller så ligger det i mig att jag rest många år med småbarn och vill bara få känna lugnet kring jul och på nåt vis lära känna mina barn och vad de önskar kring jul när bara vi 3 är hemma. Barnen vill vara hemma men jag känner mig egoistisk som inte hellre vill åka och klämma in mig och katterna i en 2:a än att vara hemma där de också ryms. Och lite egoistisk i att jag vill ha mina barn för mig själv och klura ut med dem i år vad de skulle uppskatta att ha för traditioner.

 

De har älskat jularna hos mormor och morfar i huset och de är jag så tacksam över och där var vi alla 9 flera år men förutsättningarna har ändrats nu iom att de flyttade.

Jo jag har förstått att det är så med vissa.

Min mamma hatar också att laga mat dock eller pyssla så det är inte därför. Hon älskar alltså inte julen eller vill att vi kommer hem för att få hela familjen samlad för mys om man säger så utan det är nog mest som jag konstaterat tack vare tråden att hon är van vi det och har haft sina barn hemma på jul i över 40 år och t.o.m barnbarn senaste 14 åren. Så jag börjar känna att det nog är de som måste inse att saker förändras mer än att jag ska ha dåligt samvete över att vilja fira hemma för en gångs skull.

Hon har mer en anklagande grej kring att det "hör till" att jag ska komma hem.

Sen de flyttade har hon flera ggr även påpekat hur jag inte kommit och hälsat på dem ensam utan barnen ens en gång vilket hon aldrig nånsin sagt medan de bodde i huset. Okej, hon kanske vill få rå om mig och umgås och visa upp lägenheten, men jag bor i ett annat land, jobbar inom vården och är bara ledig på helger när jag har barnen och allt detta vet hon ju. Så varför säga så när hon vet att det i princip är omöjligt för mig att åka iväg ensam. Man är ledig en dag här och en dag där..

 

Åh, jag beklagar sorgen för både er och din yngre brors del. <3

Jag förstår hur du menar. Mina barn har ju också bara firat jul på min sida genom att aldrig vara hemma så det finns inget "juligt" att knyta an till för att jag inte haft möjlighet att skapa det. Vet inte om det är för sent nu när de är 11 och 14 men bättre nu än aldrig. Mina föräldrar är 70+ vilket gör att det blir sånt dilemma att både "hinna" skapa eget men också "hinna" umgås med dem. Hur gör folk för att få till pusslet?

Nej inte vad jag vet, de reser och åkte hit varannan månad i flera år när barnen var små, en båtresa över bara.

Mamma kanske slits själv med att mitt syskons barn är några år yngre än mina så hon tänker att det är där hon ska finnas. Sen är hon tightare med mitt syskon på så vis att de är väldigt lika så om hen ändå är i närheten så vet jag inte om de vill åka iväg för att fira hos mig. Men då är det ju deras val..och det är väl därför mamma hellre skulle vilja att jag kom dit i stället för att hon ska känna att hon gör ett val. Men ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om ifall jag inte är med. Jag bryr mig mer om mina barn och att vi får det mysigt och att mina barn får en jul de själva önskar. :)

Inser nu att du kanske syftade på barnen, om de tycker att det är jobbigt att resa. Inte förr, men definitivt nu. Ingen av dem vill åka vilket jag fattar, tween och teen vill aldrig åka nånstans nu, de vill vara hemma med sina egna grejer, rutiner och kompisar. Ibland får de såklart härda ut med att resa och de tycker ju det är kul att träffa mormor och morfar men de trivs bäst hemma.

 

Jag föreslog för mina föräldrar och mitt syskon att vi kunde skapa en egen helg som vi ses på som inte är så svår att vara ledig på för mig. Mamma tyckte då att det var så perfekt just vid jul för att alla är lediga på jul men det gäller ju bara alla utom jag. Då hade jag precis innan skrivit långt och förklarat hur stressigt jag upplevt det kring jul i många år pga att jag som är inom vården får kämpa mig blodig för att få igenom ledigheter på tider som "alla" vill vara ledig på. Jag har fått ligga på, tjata, ta till gråt ibland för att få ledigt när barnen är hos mig. Allt för att få till en "bra" jul. Och jag är den som fått släpa en 2 och 5-åring genom snöstorm med 3 resväskor kl.05.30 för att ta lokalbuss för att hinna till anslutningsbuss till färja. Och sen 4 och 7-åring , 6 och 8-åring osv osv..Inte bara kring jul utan varje gång vi ska resa dit och i alla åldrar, med eller utan katt men resväskor i oändlighet och alltid ensam eftersom jag varit själv sen jag skilde mig.

 

Man gör det, men jag skulle bara önska lite förståelse från min mamma nu kring att jag gjort det jäkligt bra hittills men att det nu är okej att jag fokuserar på mina egna barn och våra egna behov. 

<3

Man brukar inte sluta att fira jul med sina barn eller föräldrar bara för att man flyttar hemifrån. Visst kanske barnen firar med en partner något år, men vartannat kommer barnen ta med sin partner hem till dig eller pappan. Och då ta hänsyn till att du jobbar hälften av alla jular och planera efter det. 
Att sluta fira med föräldrar helt bara för man är 20 verkar väldigt ovanligt och udda och då finns ofta en anledning, som problem i familjen.

Jag firar alltid med släkten på antingen mammas eller pappas sida och jag är 39🙂, jätteskönt att åka iväg och kul att träffa fler släktingar än bara den egna familjen!

Om däremot dina föräldrar bestämmer allt, tom maten, tycker jag att du ska tala med dem om att involvera er mer i planerandet av mat och vad som ska göras.
Så att det känns mer som er jul tillsammans och inte enbart föräldrarnas.

Otroligt generaliserande, så tror jag inte alls att det är. Hur det brukar vara och vad du bedömer som udda.

Vi har exakt noll problem i min ursprungsfamilj.
Men jag har alltid varit väldigt mån om mitt egna så direkt när jag och min kille (numera man) flyttade ihop som 20-åringar ville vi har några år att sätta just våra egna traditioner.
Klart att vi sågs med familjerna NÅN gång under alla de dagar som ju jul-och nyårshelgerna ändå omfattar. Kanske blev det en adventsfika hos hans familj och att vi sen sågs på annandagen och så åt vi juldagsfrukost hos mina föräldrar.  Ett par år reste vi utomlands och jag vet att vi drog iväg till landet och firade helt själva några år också. Själva han och jag eller ihop med kompisar (ej familj).

Vilket jag personligen tycker är skönt. Att julafton inte måste vara den enda dagen. Senare skilde sig mina föräldrar så nu har vi tre ställen (mamma + man, pappa + fru samt min mans föräldrar) att på något sätt väva in, men det är så skönt att just julafton inte är helig. Och att det inte är några "interna strider" om att vi minsann alltid är hos farföräldrarna på julafton och att mina föräldrar får "nöja sig" med att vi ses på juldagen. ... eller nyår för den delen. 

Jag tycker att du har rätt att göra precis hur du vill oavsett vilka skäl du har. Det är trist att din mamman försöker skuldbelägga dig för att du vill leva ditt eget liv.  Och du kanske har svaret på varför hon gör det.

Men nu när du bestämt att du vill göra en förändring så får hon vänja sig vid det och hantera det på sitt sätt. Du har inte mer ansvar för hennes känslor än dina egna och dina barns. 

Livet förändras och det gäller ju även din mamma.

Sen är det säkert så att du och dina barn kommer att få flera jular tillsammans även när de blivit vuxna och flyttat hemifrån. De flesta vuxna firar väl i alla fall delvis med sin ursprungsfamilj, även om de kanske även firar med partner/partners familj. Och då är det ju fint om ni har lite egna jultraditioner hemma hos dig som dina vuxna barn kan få komma hem till när de inte bor hemma längre.  

Så TS barn ska fira med sina vuxna barn, men inte TS föräldrar??

Jag tillhör kanske undantagen som tycker det är självklart att fira ihop alla som kan och vill men självklart kan TS flytta firandet till sitt eget hem. 

Ja, om det är det hon och de vill. Varför inte? De är ju helt olika personer, i helt olika skeden i livet. 

Om TS inte vill fira med sin mamma - helt okej.

Om TS barn vill fira med TS när de är vuxna - helt okej. 

Och TS har ju inte uteslutit sin mamma från firandet, bara sagt att hon nu vill fira hemma hos sig och skapa egna traditioner. Om mamman då inte vill komma så är det ju hennes val, och ett helt okej val utifrån hennes liv och önskemål.

Det som däremot inte är okej är att mamman skulle kräva att TS kommer och firar julen och/eller skuldbelägger TS för att hon vill ändra hur hon själv och hennes barn firar julen. 

Jag försökte uppmuntra ts med hur det oftast är, att hennes barn inte kommer att sluta fira jul med henne bara för att de fyller 18. Även om de firar på andra platser någon jul.
Att du och flera andra avviker från det är självklart och inte konstigt. De flesta firar ändå med föräldrar eller partners föräldrar. Julen är en familjehögtid för de allra flesta. Du säger ju även själv att du träffar föräldrar någon dag under julen.

Min erfarenhet är att det kommer automatiskt med tiden.

Vi firade alla hos mina föräldrar, även när vi barn blivit vuxna och fått egna barn.

Men sedan blir föräldrarna äldre och har mindre ork, samtidigt som den yngre generationen har boende för att fira en hel familj (+) tillsammans, så då börjar vi fira där...