Trivs inte i huset. Sambo förstår ej

Jag förstår honom. Du byggde upp orimliga förväntningar innan ni flyttade dit, och du kommer göra det igen. I grund och botten trivs man nästan vart som helst om man mår bra i sig själv, och tvärt om. Det är orealistiskt på dagens bostadsmarknad att köpa och sälja inom ett år, om man inte har stora resurser 

I början var min fru så här, och var aldrig riktigt nöjd med vart vi än hamnade, och är egentligen så än idag. Skillnaden är att nu har hon självinsikt och har landat mer i sig själv, hon förstår att det är inneboende i sig själv, inte huset det är fel på. De flesta av oss har det här i oss, bara att vi är mer eller mindre medvetna, mer eller mindre benägna att jobba med oss själva

Nä, men ska vi vara sådana så får inte dom köra cross där heller, eftersom det inte är inhängnat för terrängkörning. Det hindrar mig eftersom att jag inte litar på barn som kör motordrivna fordon :)

Du är alltså rädd att bli påkörd? Kan du inte be föräldrarna meddela när ungarna ska köra så kan du ju gå med hunden innan /efter dom kört? Hur ofta kör dom?

För att tillägga så uppskattar jag inte att du mer eller mindre tar förgivet att jag skulle ha 0 pli på min hund. 

Hunden bryr sig inte det minsta om varken vilda djur, andra hundar eller människor, och kommer jättebra på inkall. Den har heller inte visat något intresse för katter egentligen, men det är något jag vill utvärdera längre än såhär innan jag kan veta med all säkerhet.

Du kanske tog förgivet att han skulle vara ouppfostrad för att jag skrev att han kan vara något reaktiv? För isåfall vill jag faktiskt bara inflika, att det hade nog många hundar blivit om de behövde gå efter en landsväg där folk visar 0 respekt och inte ens snuddar bromspedalen när dom kör förbi. 

Ännu ett svar på varför jag inte uppskattar grannarnas cross/fyrhjulingsåkande (såg att du nyss skrev en kommentar om det) :
Hade du uppskattat att du flyttar ut lååångt på landet, och någon genar till skogen precis intill ditt hus? Dessutom gör även pappan i den familjen så ibland. Och jag tycker kanske inte att det är så trevligt heller, om man är nyvaken och står i morgonrock i köket, eller chillar i soffan, att han/dom liksom ser ALLT jag gör i mitt egna hus PÅ LANDET, lååångt ut i skogen.
Och nej, jag kan tydligen inte säga något eftersom grannen tydligen äger världens minsta markplatta precis intill vår tomt, som han använder sig av för att gena med.

Jag bor också långt ut på landet och har inga problem med grannar, svampplockare, ryttare, jägare passerar precis utanför tomtgränsen utan hejar och pratar en stund. Har heller inga problem med att ta mina hundpromenader på andra ställen än skogen när det tex jagas.
Att du har insyn rätt in i ditt hem är ju ändå något som är lätt åtgärdat med gardiner och något du borde uppmärksammat när ni tittade på huset.

Fästingplågan drabbar många. Vi bor i en kustnära stad och har samma problem. Se till att klippa gräset. Köp en robotgräsklippare.

Köra cross och fyrhjuling i skogen får man normalt sett inte göra. Det krävs inhägnat område och markägarens tillstånd. Och så även en vuxen som är där och är ansvarig när verksamheten är igång.

Jag håller inte med om de som skriver här att om man trivs i sig själv och sin relation så trivs man överallt. 

Man föredrar olika typer av boende och ibland vet man inte hur det är förrän man har testat på själv.

Jag har haft boenden där jag vantrivts, och boende där allt faller på plats. Och detta har varit helt oberoende av relationer till andra. 

Jag gillade att bo i radhus när barnen var små, även om jag inte fick nån nära relation med grannarna. Men gud vad mycket man måste ha koll på och kunna när man har hus. Och möss att utrota i förrådet. 

I lägenhet har jag trivts bäst, även om jag dragit nån nitlott. Jag bodde i en svårmöblerad tvåa med silverfisk och grannar som inte tålde ljud. Stormtrivdes i en extremt sliten etta utan fungerande kök. Den var ljusare, låg närmre stan och man SÅG FOLK. Det har jag förstått är viktigt för mig. Jag behöver inte prata med dem, men vill gärna se folk i rörelse. 

Nu bor jag lagom nära stan, lagom stort och väldigt fräscht. Det enda jag saknar är sociala grannar i min egen ålder. Någon som man kan fika med ibland 😁 det är svårt att hitta i lägenhetshus. 

Det viktigaste är väl att han inte ger sina känslor något utrymme. Om jag vore du hade jag gett det ett halvår till, men tydligt förklarat att du har svårt att förlika dig med det här boendet OCH att han inte är ditt bollplank. 

Det där med "inhägnat" är faktiskt ett missförstånd. 
Dit allmänheten inte har tillträde är mer korrekt. Alltså kan du i princip köra på din åker utan inhägnad då åkrar inte innefattas an allemansrätten.  Däremot kan du inte köra i skogen. 

Eller inte. 

Fast jo :)

Kan ni plantera t ex en rad med granar där de genar till skogen precis intill ert hus? For att minska insynen.

Katter kan man ?skrämma? bort med tex olika dofter. 

typ ättika vinäger kaffesump. Det skadar inte katterna. spruta på de platser katterna stör er  släng ut kaffesump på de platser katterna stör er?

kolla upp på nätet där finns flera tips. 

jobbigt med grannar som stör sinnesron. Bäst är att ignorera jobbiga typer  

kan man inte det blir vardagen jobbig  

ni ska inte behöva flytta på grund av era grannar  

vad händer om ni pratar med grannarna  

har grannarna bytt beteende sedan ni flyttade in  

i så fall är det märkligt och man kan tolka det som att de vill jävlas  

då kan man ignorera det också eller starta ett krig ge tillbaka helt enkelt?

men starta ett krig leder sällan till ngt bra   

ingen rolig situation ni har hamnat i?

om tiden bara går och går kan det bli värre   

grannarna kanske vill få en reaktion de vill kanske testa vart gränsen går.

finns många sjuka människor  

 

Ja vi får nog plantera en häck eller dylikt till sommaren. Tråkigt bara, för det är annars mysigt att ha skog så nära inpå..

Sluta gnäll.