Trivs inte i huset. Sambo förstår ej

Jag håller inte med om de som skriver här att om man trivs i sig själv och sin relation så trivs man överallt. 

Man föredrar olika typer av boende och ibland vet man inte hur det är förrän man har testat på själv.

Jag har haft boenden där jag vantrivts, och boende där allt faller på plats. Och detta har varit helt oberoende av relationer till andra. 

Jag gillade att bo i radhus när barnen var små, även om jag inte fick nån nära relation med grannarna. Men gud vad mycket man måste ha koll på och kunna när man har hus. Och möss att utrota i förrådet. 

I lägenhet har jag trivts bäst, även om jag dragit nån nitlott. Jag bodde i en svårmöblerad tvåa med silverfisk och grannar som inte tålde ljud. Stormtrivdes i en extremt sliten etta utan fungerande kök. Den var ljusare, låg närmre stan och man SÅG FOLK. Det har jag förstått är viktigt för mig. Jag behöver inte prata med dem, men vill gärna se folk i rörelse. 

Nu bor jag lagom nära stan, lagom stort och väldigt fräscht. Det enda jag saknar är sociala grannar i min egen ålder. Någon som man kan fika med ibland 😁 det är svårt att hitta i lägenhetshus. 

Det viktigaste är väl att han inte ger sina känslor något utrymme. Om jag vore du hade jag gett det ett halvår till, men tydligt förklarat att du har svårt att förlika dig med det här boendet OCH att han inte är ditt bollplank.