• Anonym (Hmm)

    Trivs inte i huset. Sambo förstår ej

    Hej! För ungefär ett halvår sedan köpte jag och sambon ett hus på landet. Vi har grannar, men inte så många.


    Till en början kändes allting bra, lugnt och skönt område med promenadstigar i skogen. Min hund kunde äntligen få vara lös, springa runt fritt och var så lycklig. Vilket också var en anledning till att vi ville köpa just detta hus. Allting kändes så bra helt enkelt. 


    Sen kom sommaren, och vi kunde inte ens gå i gräset hemma utan att hunden hade (utan att överdriva) säkert upp emot 30-40 mini-supersmå fästingar krypandes på sig. Ja visst får man förvänta sig sånt när man bor lantligt, men jag har alltid bott lantligt och aldrig varit med om så mycket fästingar i hela mitt liv. Det blev liksom olidligt tillslut och jag ville inte ens gå ut I gräset. 


    Med tiden märkte jag också mer och mer kattskit längs infarten till vårt hus. Också sånt man får förvänta sig, ja. Men det är inte så kul ändå. Fler och fler katter börjar dyka upp hemma. En av dom försöker dessutom markera revir mot vår hund på vår tomt, det har resulterat i att vi behövt göra en liten inhängnad åt hunden eller hela tiden ha honom i koppel/ lina, eftersom jag inte litar på att han inte springer iväg efter dom. Dessa katter kan ligga i diket när vi kommer från promenad. innan vi ens hinner se dom så börjar dom fräsa och resa rygg mot hunden. 


    Granntanten mitt emot är supernyfiken, och går på riktigt ut för att sitta och glo på mig så fort jag går utanför dörren. Hon granskar verkligen varje steg jag tar, och det känns obehagligt. 


    Grannarna brevid har dessutom barn (det är även deras katt som är värst), dessa barn åker fyrhjuling, cross osv i skogen bakom vårt hus. Och det får dom såklart, men det är också en anledning till att hunden inte längre kan vara lös, och att vi inte heller kan gå i skogen där. Vi måste då gå efter en trafikerad landsväg för att ta oss till en lugnare väg att gå på. Vår hund är något reaktiv och är inte så rolig att gå med intill bilar osv: Detta är så klart bara få av MÅNGA saker som får mig att inte trivas.


    Jag känner mig också väldigt ensam och instängd här. Min psykiska hälsa har verkligen gått ner i botten i detta huset. Och med alla dessa brister som jag nu börjat upptäcka så är det inte längre mitt drömhem. Jag vill verkligen inte bo kvar, och trivs inte alls längre. Alla anledningar till att vi köpte huset har ju försvunnit liksom. Jag har försökt ta detta med sambon, men han upplever inte alls detta och trivs jättebra här. Oftast när jag ens försöker prata om det märks också en stel irritation från hans sida, som att han inte förstår mig. Vår relation når nog helt ärligt också sitt slut snart. Sedan vi flyttade hit har han, inte en enda kväll suttit med mig och tittat på film om kvällen eller så, utan ska alltid gå och lägga sig jättetidigt för att gå upp och greja ute direkt på morgonen. Det är tydligt att han bortprioriterar mig och mina känslor helt här. 


    Vad hade ni gjort i min situation?

  • Svar på tråden Trivs inte i huset. Sambo förstår ej
  • Anonym (Sandra)

    Det finns något lite sorgligt med att landa i det man "ville ha och möta verkligheten". Så antingen är det en sådan liten dipp, eller så är det ett tydligt tecken på att du och din partner faktiskt inte alls har en okej vardag, utan en relation som är tämligen tom och ytlig.

    Det skulle också kunna vara så att det finns andra anledningar till att du just nu inte mår så bra. Och då är ju husköpet mest symptom på det.

  • Jemp

    Det finns ju sätt att hantera det mesta av det du nämner. Frågan är om du vill det?

  • Egon den stora

    Det måste vara jättejobbigt att ha helt olika mål med var man vill bo,  men det sista du skriver om  han bortprioriterar dina känslor kan väl likagärna vändas mot dig i stället.  Om ni bor någon annanstans så kanske han inte trivs medans du gör det? 
    Gällande hunden så hade den ju inte fått springa fritt i vilket fall som helst oavsett crossåkning, det får den inte göra var ni än bor. 

  • Dexter dot com

    Jag hade hägnat in tomten så hunden inte kan jaga katterna , borstat hunden när den varit ute samt gett bravecto, lärt hunden att komma på inkallning så du kan ha den lös i skogen.

  • Anonym (hej)
    Anonym (Lantis) skrev 2024-10-17 19:47:57 följande:

    Låter lite som min uppväxt Jag hade älskat det! 

    Ang fästingar - det finns hjälp och medel. Det finns bra medel till hundarna som gör att fästingarna inte är så många. Sedan ser ni till att klippa gräs och sådant ordentligt. Själv skulle jag ju inte gå barbent i högt gräs ex om jag visste att det var ett fästingtätt område. 

    Katter är tyvärr ett problem var man än bor. Bor numera i ett villaområde med grannkatter som skitit i pallkragar med jordgubbar och rätt på gräsmattan. Ett tips kan ju vara att skaffa en katt själva och se till att den blir kompis med hunden. Gå sedan dagliga promenader runt tomten och låt hunden markera revir. Varje gång du ser en grannkatt så öppna fönstret och låt eller skaffa en vattenpistol och skjut vatten på katten. Inget av det sistnämnda är farligt för katter och de lär sig av det. 

    Har grannkatter som går runt vår tomt efter att jag i nåt år öppnat fönstret så fort de varit inne på tomten. En annan grannkatt som vi inte ville ha på vår altan använde vi vattenpistol till. Tre gånger så var katten smart nog att undvika altanen. 

    Min mamma gjorde som ovan med sin hund, en liten sak knappt större än katterna själva. Det hjälpte också till då det var hans revir och inte deras. 

    Var glad för nyfikna grannar! Det brukar vara till hjälp och stopp mot inbrott. Kanske läge att plantera en häck? Eller något annat insynsskydd. Låt grannen hållas. Det kommer gå över. Baka en sockerkaka och gå över, säg något i snygg stil som "jag såg du satt och tittade, tänkte du behövde sällskap så har du kaffe har jag kaka". 

    Grannarna som åker cross - och om det är tillåtet... Det beror ju på vems skog det är. Är det er skog så nej, inte om ni inte tillåter det. Ska man vara riktigt petnoga så är det faktiskt förbjudet med terrängkörning om man inte har ett inhängnat område. Nu kanske det är en dum sak att bråka med grannen med, men det kanske är lättare att snacka med grannen. Be dem skicka en pling när de ska ut med crossen Då kan du låta hunden vara lös övrig tid. Helt enkelt ge och ta. 

    När det gäller sambon så får ni helt enkelt ta kalendern och boka tider för varandra. Lördag morgon - långfrukost och promendad. Torsdag kväll - laga middag ihop 18-21 osv. Precis som när ni inte var sambo - dejtar helt enkelt. Jag vet precis hur det är, det är en del av min uppväxt. Ni måste kompensera båda två. Dessutom låter det som du behöver hitta ett eget projekt. Slipa möbler, sjunga i kör eller vad som där du hittar sådana som liknar dig. 


     Många bra tips här tycker jag... Håll ut i huset, och jobba lite på relationen så kanske det andra känns överkomligt också? :)
  • fröken88
    Anonym (Hmm) skrev 2024-10-17 19:30:40 följande:
    Tyvärr har jag inga vänner. Men kan tänka mig att det hade hjälpt en del att bjuda över dom om dom fanns (haha)
    Hej ts! Du har såklart rätt till dina känslor, men kan det vara så att du blandar ihop saker och ting? Jag menar är problemet verkligen huset eller är det att du inte har några vänner och så gör de olika sakerna med huset att du mår sämre och förstärker de negativa känslorna? Eller att just flytten och förändringen i kombination med att du inte har några vänner får dig att må dåligt? 

    Jag bara frågar av nyfikenhet för det skulle inte spela någon roll hur fint hus jag hade om jag inte hade några vänner. Jag skulle må väldigt dålig. 
  • Anonym (Hmm)
    Egon den stora skrev 2024-10-18 11:52:14 följande:

    Det måste vara jättejobbigt att ha helt olika mål med var man vill bo,  men det sista du skriver om  han bortprioriterar dina känslor kan väl likagärna vändas mot dig i stället.  Om ni bor någon annanstans så kanske han inte trivs medans du gör det? 
    Gällande hunden så hade den ju inte fått springa fritt i vilket fall som helst oavsett crossåkning, det får den inte göra var ni än bor. 


    det hade den visst fått, eftersom vi äger många hektar häromkring och den egentligen får springa precis som den vill på vår mark.
  • Anonym (Hmm)
    fröken88 skrev 2024-10-18 16:23:24 följande:
    Hej ts! Du har såklart rätt till dina känslor, men kan det vara så att du blandar ihop saker och ting? Jag menar är problemet verkligen huset eller är det att du inte har några vänner och så gör de olika sakerna med huset att du mår sämre och förstärker de negativa känslorna? Eller att just flytten och förändringen i kombination med att du inte har några vänner får dig att må dåligt? 

    Jag bara frågar av nyfikenhet för det skulle inte spela någon roll hur fint hus jag hade om jag inte hade några vänner. Jag skulle må väldigt dålig. 

    Det är nog kanske en bidragande orsak och en kombo till allt att vara ensam. Och allting hade känts bättre med vänner. Eller iallafall en.. Jag har tidigare haft två nära vänner, där den ena skaffade en pojkvän, flyttade väldigt långt till honom. Den andra bor faktiskt nära, men vi tappade kontakten (vet inte varför det blev så). Har försökt få upp den igen flera gånger för senast 1,5 år sedan utan någon som helst respons. Saknar dom båda väldigt mycket. Jag vet hur det är att ha vänner, och då blir det nog jobbigare att inte ha några. Saknar dom båda väldigt mycket och mår såklart dåligt över att inte ha några, men har vant mig lite.


    Men när man redan är ensam känns det nog bara sämre att bo såhär. Man ser liksom inga människor, bara den nyfikna tanten i fönstret, barnen intill och några bilar efter vägen. Hade man bott mer centralt hade man ändå mött på folk på promenader osv.. 

  • Dexter dot com
    Anonym (Hmm) skrev 2024-10-19 06:21:20 följande:
    det hade den visst fått, eftersom vi äger många hektar häromkring och den egentligen får springa precis som den vill på vår mark.
    Även om du är markägare måste du ju fortfarande ha en 100% inkallning på hunden så den inte stör viltet och springer fram till andra människor och hundar. Jag förstår inte varför att några barn åker cross skulle hindra dig från att gå i skogen med hunden?

    Känner du dig ensam så bjud över granntanten som förmodligen är lika ensam som dig. Hon kanske är jättetrevlig .
  • fröken88
    Anonym (Hmm) skrev 2024-10-19 06:34:55 följande:

    Det är nog kanske en bidragande orsak och en kombo till allt att vara ensam. Och allting hade känts bättre med vänner. Eller iallafall en.. Jag har tidigare haft två nära vänner, där den ena skaffade en pojkvän, flyttade väldigt långt till honom. Den andra bor faktiskt nära, men vi tappade kontakten (vet inte varför det blev så). Har försökt få upp den igen flera gånger för senast 1,5 år sedan utan någon som helst respons. Saknar dom båda väldigt mycket. Jag vet hur det är att ha vänner, och då blir det nog jobbigare att inte ha några. Saknar dom båda väldigt mycket och mår såklart dåligt över att inte ha några, men har vant mig lite.


    Men när man redan är ensam känns det nog bara sämre att bo såhär. Man ser liksom inga människor, bara den nyfikna tanten i fönstret, barnen intill och några bilar efter vägen. Hade man bott mer centralt hade man ändå mött på folk på promenader osv.. 


    Jag förstår. 

    Det är inte helt enkelt att träffa vänner när man är vuxen, men jag skulle rekommendera att du fokuserar på just det att hitta människor och aktiviteter som du mår bra av.

    Kanske prata med en psykolog (man kan ses digitalt)? 

    Men svårt om du inte har körkort och bil. Är det något du skulle kunna ta (körkort) så att du kan ta dig till olika platser och träffa människor och gå på aktiviteter?
Svar på tråden Trivs inte i huset. Sambo förstår ej