Vad gör de vid en socutredning?

Ok, tack för svaret. Det låter ju ändå som att det blev bättre i slutändan och att Soc hjälpte er att få gehör från skolan om anpassningar. Men skitjobbigt att gå igenom hur som helst. 

Nej, det tog inte slut snabbt. Vi hade de i hasorna i flera år. Ju mer de höll på desto värre blev det för barnet. Barnet var lite äldre så korsförhördes också av soc, och triggade det destruktiva beteende SÅ mycket. Vilket jag sa till dem men det viftade de bara bort.
De försökte tvinga på barnet "behandlingar" som varje gång slutade med att de ringde och sa att jag fick hämta barnet när jag knappt ens hunnit av parkeringen.

De inbillade sig att jag skulle gå någon föräldrarutbildning, när jag sedan tidigare har flera barn som inte haft något med soc att göra.  Det gjorde jag inte.
Ibland verkar det som att de hittar på en massa skit bara för att utöva makt, samt förnedra människor de är där för att hjälpa. 

Att ni har lite renoveringskaos är nog inget problem, det har jag svårt att tro. Mitt hem var inte heller pedantiskt men visst gjorde jag i ordning. Vi bodde i lägenhet med en hund i familjen. Haha, soctanterna vågade knappt gå in när de fick se min gigantiska jättehund! Det var rätt kul mitt i eländet.

Jag har hört på radio att soc ska få samköra olika register, men tror inte att det ingår läkarjournaler där. Det var nog främst polisen och FK som det gällde.

Inleder de ingen utredning så blir det bara ett möte.

En ska ska du veta, allt soc skriver i sina utredningar stämmer inte alltid. Vi har så här många år efter detta läst utredningarna tillsammans, barnet och jag, och det är mycket som inte alls har hänt eller är verklighetsförankrat på något vis.

Skriv aldrig under något utan att lusläsa varje, varje bokstav de skrivit. För gör du det så blir det automatiskt en sanning i förlängningen.

Allmänt gällande socialtjänsten så är det bra att komma ihåg att missnöjda människor brukar höras mest (på nätet). De som har fått bra hjälp har nog inte samma behov av att diskutera det. Har man något problem hemma har de tjänster som t ex föräldrastöd, boendestöd och avlastning att erbjuda. 

Vi ska på första mötet på Soc för start av utredning. (...) Orosanmälan gjordes av en ganska speciell person, en granne, som har hittat på saker om oss och barnen. 

Ja, de är en jättebra instans också när det fungerar. Det jobbiga är dels att höra vad den här lögnaktiga människan tycker och tror om vår familj (mycket kränkande) och att bli granskad och att skolan får veta om att vi utreds. Vi har mått skit över detta i flera veckor nu och tanken på att utredningen kan hålla på i flera månader.... :(( 

Sen är det ju otäckt i de fall där det verkligen går fel, när t ex barn omplaceras till familjer där de vanvårdas (hände en bekant) eller som i fallet med tonårsflickan som till och med dog pga en lunginflammation under en placering. Exemplen är många. Samtidigt är det nog som du säger att man inte hör lika mycket om de fall där det varit bra. Alla som blivit räddade från en farlig uppväxtmiljö och de föräldrar som verkligen behövt avlastning som fått det et c. 

Jag undrar om du har missuppfattat något. Det låter jättekonstigt att de redan bestämt sig för att starta en utredning, när den enda information de har nu är en orosanmälan från en granne.

Har grannen utgett sig för att ha en väldigt nära relation till er på något vis, eller varför låter de annars hens ord väga så tungt?

Shit vad jobbigt att ha dem efter sig så länge och att de bara gjorde allt värre. De har ju sån makt över ens liv när de väl får klorna i en verkar det som. Det är en sån skräck. 

De har beslutat att inleda utredning trots att vi var på ett bedömningssamtal där de handläggarna absolut inte ansåg att det behövdes. De var dock alltid tvungna att lyfta fallen vid teammöte och så hade deras chef sista ordet, och då beslutades det om utredning i alla fall utifrån ett påstående som inte var sant. När jag har påpekat att grannen inte är tillräknelig längre säger de bara att de "inte lägger någon vikt vid det". Så dagens möte är första mötet i en utredning, där de ska presentera hur utredningsplanen ser ut. 

Kan tänka mig att de blev lite skrajja för hunden, vi har bara en chihuahua så den skrämmer ju inte bort nån tyvärr ;) 

Tack för tipset om att lusläsa, ska absolut inte släppa nåt ur händerna utan att ha läst det riktigt himla noga efter vad du beskrivit. 

Ja, de är en jättebra instans också när det fungerar. Det jobbiga är dels att höra vad den här lögnaktiga människan tycker och tror om vår familj (mycket kränkande) och att bli granskad och att skolan får veta om att vi utreds. Vi har mått skit över detta i flera veckor nu och tanken på att utredningen kan hålla på i flera månader.... :(( 

Sen är det ju otäckt i de fall där det verkligen går fel, när t ex barn omplaceras till familjer där de vanvårdas (hände en bekant) eller som i fallet med tonårsflickan som till och med dog pga en lunginflammation under en placering. Exemplen är många. Samtidigt är det nog som du säger att man inte hör lika mycket om de fall där det varit bra. Alla som blivit räddade från en farlig uppväxtmiljö och de föräldrar som verkligen behövt avlastning som fått det et c.