Inlägg från: Anonym (Integritetskränkning) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Integritetskränkning)

    Vad gör de vid en socutredning?

    Vi ska på första mötet på Soc för start av utredning. De ska berätta hur planen ser ut då, men vore skönt att ha en aning i förväg så man kan förbereda sig mentalt typ. Om de tycker att de fått veta vad de behöver veta och att vi inte behöver något stöd, avslutar de utredningen redan då eller är det obligatoriskt att ränna på fler möten et c? 

    Vad brukar de göra under en utredning? (Orosanmälan gjordes av en ganska speciell person, en granne, som har hittat på saker om oss och barnen.) Gör de alltid hembesök? (Handläggaren påstod att de bara gör det om de typ fruktar för barnens säkerhet, men när jag googlar verkar de ju i stort sett alltid göra hembesök). Läser de alltid ens journaler och har man isf rätt att säga nej (har sökt för hemorrojder och för depression tidigare och inget av det vill man att de grottar ner sig i..)

    Brukar de prata med ens vänner, med föräldrar till barnens vänner, med lärare, släkt, arbetskamrater? Vilka brukar de dra in i smeten så att säga? Det känns ju sisådärkul att halva bekantskapskretsen får veta att man utreds av Soc även om det är på falska grunder av någon som börjar bli dement och nog skulle behöva hemtjänst eller jag vet inte vad...jag tror hen har blivit paranoid på något sätt. 

    Så tacksam om någon vill berätta hur sådant här brukar gå till! Önskar verkligen att det bara blir det här mötet och att de ringer ett samtal till skolan bara och sen inget mer. 
  • Svar på tråden Vad gör de vid en socutredning?
  • Anonym (Integritetskränkning)
    Anonym (d) skrev 2024-10-15 10:24:18 följande:
    Nu är det visserligen tio år sedan vi drogs in i detta helvete, kanske saker och ting har ändrats sedan dess men jag ska besvara efter det jag har upplevt.

    Anser de att ni inte behöver någon insats så avslutas allt och ni är av med dem.

    De frågar ut en om i stort sett allt, intressen, umgängeskrets, alkoholvanor... allt. 

    Vi fick hembesök utan att det fanns oro för barnets säkerhet. Det i anmälan hade inget om oss som föräldrar att göra utan barnets beteende. De mer eller mindre besiktade hela vårt hem, speciellt barnets rum. Som privatdetektiver nästan fast utan förstorningsglas.

    Några läkarjournaler läste de inte, vare sig föräldrars eller barns.

    De frågade om de fick kontakta vissa personer men jag sa nej och då gjorde de inte det. ÄVen om de försökte övertala mig att säga ja.
    Skolan kontaktes dock, både lärares och rektors namn finns i utredningen.
    Tack för svaret. Jag hoppas att det h-et ni genomgick tog slut snabbt. Sånt där sätter onekligen sina spår i en. Hoppas det gick bra i slutänden.

    Detta med att de avslutar om man inte behöver någon insats, tror du de kan avsluta redan efter ett möte? Jag har mailat henne typ all info jag kan komma på om oss så det känns som hon har väldigt bra på fötterna redan. Eller är det obligatoriskt med hundra möten liksom? 

    Shit, hoppas det har ändrat sig det där med hembesök. Vi är mitt i renovering lite varstanns i huset och det blir ju rätt kaosigt då hur man än försöker städa. Tre barn, deras kompisar och så en massa husdjur på det så blir det inte pedantiskt till den grad att man vill släppa in någon som ska granska en med kritiska ögon. 

    Känns lugnande att de inte läste journaler iaf :) Om de nämner nåt om det ska jag säga att maken i stort sett aldrig varit hos doktorn och att jag bara typ sökt för hemorrojder (vill inte att de ska få nys om psykiatrijournalerna). 
  • Anonym (Integritetskränkning)
    Anonym (???) skrev 2024-10-15 10:40:11 följande:

    Kortfattat så gjorde soc en utredning pga barnets psykiska ohälsa och höga skolfrånvaro. 

    Soc hade samtal med barnet, mig(mamman) samt barnets pappa. Sedan hade vi ett SIP-möte med soc, skolan och bup. Skolan gjorde flera anpassningar som gjorde att barnet delvis är tillbaka i skolan. Soc lade ned utredningen.


    Ok, tack för svaret. Det låter ju ändå som att det blev bättre i slutändan och att Soc hjälpte er att få gehör från skolan om anpassningar. Men skitjobbigt att gå igenom hur som helst. 
  • Anonym (Integritetskränkning)
    Anonym (d) skrev 2024-10-15 10:47:23 följande:
    Nej, det tog inte slut snabbt. Vi hade de i hasorna i flera år. Ju mer de höll på desto värre blev det för barnet. Barnet var lite äldre så korsförhördes också av soc, och triggade det destruktiva beteende SÅ mycket. Vilket jag sa till dem men det viftade de bara bort.
    De försökte tvinga på barnet "behandlingar" som varje gång slutade med att de ringde och sa att jag fick hämta barnet när jag knappt ens hunnit av parkeringen.

    De inbillade sig att jag skulle gå någon föräldrarutbildning, när jag sedan tidigare har flera barn som inte haft något med soc att göra.  Det gjorde jag inte.
    Ibland verkar det som att de hittar på en massa skit bara för att utöva makt, samt förnedra människor de är där för att hjälpa. 

    Att ni har lite renoveringskaos är nog inget problem, det har jag svårt att tro. Mitt hem var inte heller pedantiskt men visst gjorde jag i ordning. Vi bodde i lägenhet med en hund i familjen. Haha, soctanterna vågade knappt gå in när de fick se min gigantiska jättehund! Det var rätt kul mitt i eländet.

    Jag har hört på radio att soc ska få samköra olika register, men tror inte att det ingår läkarjournaler där. Det var nog främst polisen och FK som det gällde.

    Inleder de ingen utredning så blir det bara ett möte.

    En ska ska du veta, allt soc skriver i sina utredningar stämmer inte alltid. Vi har så här många år efter detta läst utredningarna tillsammans, barnet och jag, och det är mycket som inte alls har hänt eller är verklighetsförankrat på något vis.

    Skriv aldrig under något utan att lusläsa varje, varje bokstav de skrivit. För gör du det så blir det automatiskt en sanning i förlängningen.
    Shit vad jobbigt att ha dem efter sig så länge och att de bara gjorde allt värre. De har ju sån makt över ens liv när de väl får klorna i en verkar det som. Det är en sån skräck. 

    De har beslutat att inleda utredning trots att vi var på ett bedömningssamtal där de handläggarna absolut inte ansåg att det behövdes. De var dock alltid tvungna att lyfta fallen vid teammöte och så hade deras chef sista ordet, och då beslutades det om utredning i alla fall utifrån ett påstående som inte var sant. När jag har påpekat att grannen inte är tillräknelig längre säger de bara att de "inte lägger någon vikt vid det". Så dagens möte är första mötet i en utredning, där de ska presentera hur utredningsplanen ser ut. 

    Kan tänka mig att de blev lite skrajja för hunden, vi har bara en chihuahua så den skrämmer ju inte bort nån tyvärr ;) 

    Tack för tipset om att lusläsa, ska absolut inte släppa nåt ur händerna utan att ha läst det riktigt himla noga efter vad du beskrivit. 
  • Anonym (Integritetskränkning)
    Anonym (???) skrev 2024-10-15 10:58:01 följande:

    Allmänt gällande socialtjänsten så är det bra att komma ihåg att missnöjda människor brukar höras mest (på nätet). De som har fått bra hjälp har nog inte samma behov av att diskutera det. Har man något problem hemma har de tjänster som t ex föräldrastöd, boendestöd och avlastning att erbjuda. 


    Ja, de är en jättebra instans också när det fungerar. Det jobbiga är dels att höra vad den här lögnaktiga människan tycker och tror om vår familj (mycket kränkande) och att bli granskad och att skolan får veta om att vi utreds. Vi har mått skit över detta i flera veckor nu och tanken på att utredningen kan hålla på i flera månader.... :(( 

    Sen är det ju otäckt i de fall där det verkligen går fel, när t ex barn omplaceras till familjer där de vanvårdas (hände en bekant) eller som i fallet med tonårsflickan som till och med dog pga en lunginflammation under en placering. Exemplen är många. Samtidigt är det nog som du säger att man inte hör lika mycket om de fall där det varit bra. Alla som blivit räddade från en farlig uppväxtmiljö och de föräldrar som verkligen behövt avlastning som fått det et c. 
  • Anonym (Integritetskränkning)
    Anonym (Alicia) skrev 2024-10-15 11:09:45 följande:
    Jag undrar om du har missuppfattat något. Det låter jättekonstigt att de redan bestämt sig för att starta en utredning, när den enda information de har nu är en orosanmälan från en granne.

    Har grannen utgett sig för att ha en väldigt nära relation till er på något vis, eller varför låter de annars hens ord väga så tungt?
    Ja, men orosanmälningar kommer ju ofta in från privatpersoner som grannar eller bekanta så det är ju inget konstigt tänker jag. 

    De låter det nog väga tungt för att hen skriver så allvarliga saker i anmälan, påstår att vi skriker på dem så det hörs till deras hus (inte sant) och att de är ute till midnatt (absolut osant) och att hen tyckt att jag "sett påverkad ut" vid några tillfällen (jag jobbar natt) osv osv 
  • Anonym (Integritetskränkning)
    Anonym (Toker) skrev 2024-10-15 12:24:17 följande:

    Acceptera och respektera soc-tanterna, de gör bara sitt jobb. Var lugn och saklig i vad saken gäller. Inte brusa upp, eller börja anklaga dem för att bedriva häxjakt osv. Var öppen för att ta emot hjälp. Typ något sådant så går det säkert bra.


    Ja, bra tips. Går givetvis in med den inställningen, för det är ju faktiskt inte deras fel att jag behöver gå dit utan grannens, eller det bristande skyddsnätet kring en gammal människa som inte mår bra.

    Jag hoppas att det är en vänlig socsekreterare som låter oss ge vår sida av saken och är villig att lyssna, för de har ju mycket makt om de får för sig någonting och spelpjäserna är det dyrbaraste vi har. Det är skitotäckt. Allt detta för en sinnessjuk (?) persons vanföreställningars skull. Ska själv ringa kommunen och be dem göra hembesök till grannen och se om hen inte skulle behöva bo på äldreboende eller åtminstone få hemtjänst, det lär ju vara en misär där inne...

    Skönt att du ändå kan ta drevet du utsätts för med sådant lugn. Det är inte alltid lätt att vara man heller alltså. Känns ju närmast som förtal det du råkar ut för. Och konstigt att handläggaren sa till dig "Inga fler anmälningar nu" typ som om det var du som gjorde dem själv...
  • Anonym (Integritetskränkning)
    Anonym (Insatt) skrev 2024-10-15 13:23:59 följande:

    Tror du har missförstått. Det är nog ett bedömningssamtal ni ska på. De allra flesta läggs ner efter det. Utredning startar enbart om soc gör bedömningen att det behövs. Som lärare i utsatt område har jag genom många år sett många fall. Jag kan nog inte erinra mig mer än ett fall där utredning enligt mitt tycke var obefogad. Men många fall som lagts ner efter första bedömningssamtalet som verkligen hade behövt utredas. Kom ihåg att det inte handlar om att det ska vara perfekt för barnen. Det handlar om att det ska vara drägligt. Det är när det inte är det som stöd och hjälp behövs. 


    Nej, vi var på bedömningssamtal för en vecka sedan där de skulle bestämma om de skulle göra utredning eller ej. De socsekreterarna vi träffade då sa att de inte ansåg att utredning behövdes, men att de alltid måste ta upp fallet i hela sin grupp innan definitivt beslut togs av deras chef. Som nu alltså gick emot deras bedömning och ansåg att utredning behövdes, varför vi ska på första mötet idag för att höra hur utredningen ska gå till :( 

    Våra barn har det inte perfekt, för det har ingen och perfekt hade varit tråkigt, men de har det mycket bra och det säger skolan också (jag berättade för dem om bedömningssamtalet och frågade vad de ansåg om saken, så vet de ifall soc ringer dem). I utsatta områden är det nog vanligare att utredning är befogat kan jag tänka mig, (utifrån vad du sa om att de utredningar som gjordes alltid var befogade) med tanke på socioekonomiska faktorer, eventuella trauman från krig osv även om det förstås görs utredningar i alla samhällsskikt. 
Svar på tråden Vad gör de vid en socutredning?