Är ni singel? Hur länge har ni varit det?

Frivilligt singel i 4 år. Särbo i 5 år innan det. Har just nu inget behov alls av en relation.

1år nu å de e ju de klart bästa , en kan rå om sitt egna liksom:)

Att alla dina karlar har varit något fel på låter väldigt märkligt. Dessutom så är endast du den gemensamma nämnaren i det hela. Du vill få plocka russina ur kakan helt enkelt. Typiskt svenska kvinnligt beteende. Sen kommer det en grek förbi och du blir så blöt att som aldrig någonsin tidigare och t om erbjuder dina barn till honom, allt bara för att få vara med honom säkert. Kvinnlig realitism på högsta nivå.

Jag har varit singel i åtta år. Är 41 och har inga barn. Det är väl inte självvalt direkt, utan det har bara blivit så. Jag saknar närheten och ömheten. 

Några år till 40 och varit singel hela mitt liv tyvärr. Skulle få vilja uppleva en partnerrelation innan jag dör.

Väldigt länge, men jag är immun idag. Och har inget romantiskt intresse för män. Dom flesta uttrycker sig så nedlåtande om kvinnor. Verkar mest kunna prata om kvinnors yttre och vikt. Eller att vi är horor alternativt feminister. Det är inte direkt svårt eller en utmaning att vara utan dom. Om jag säger så. 

Jag har gått igenom så svåra saker i mitt liv på egen hand. Att jag klarar mig själv. När man blir så pass testad. Lär man sig mycket om sig själv. Sköter mig själv, och har skurit bort den delen av mitt liv. Undviker miljöer där jag vet att mycket män rör sig. Men det är ju ingenting som påverkar mig eller dom direkt.

Har ett väldigt fridfullt, okomplicerat liv. Är riktigt skönt. 
Använder inte social media heller. Koncentrera mig på att avancera i mitt yrke. Läser mycket, ser till att få bra med sömn. Äta bra, röra på mig. Rår om mig själv. Jag tror absolut att jag mår mycket bättre psykiskt. Utan all den stress som relationer kräver, och all hets online. Dessutom kan jag inte bli kär eller få intresse för en man heller. Hade ju varit praktiskt om man var lesbisk haha. Men har aldrig haft intresse för det kvinnliga könet heller på det viset.

Överlag går det inte att lita på människor. Det är så mycket falskhet och spel idag. 

Har varit singel i två veckor nu efter en alldeles för komplicerad relation som mest gav stress på slutet så avslutade. Barnens pappa flyttade jag ifrån för 12 år sen, har inte bott med någon sen dess men har haft relationer på ca 2 år i taget. Har aldrig bott själv om man räknar med barnen.

Är otroligt skönt att vara singel för mig när jag är det, är seriemonogam men denna gången har jag fått nog för en tid känner jag. Kanske att det kommer att vara livet ut denna gången, har nästan alltid varit i relationer och är rätt mätt på det helt ärligt. Är högst oklart om jag vill bo med någon igen, min frihet värderar jag mkt högt. Känner för att satsa på vännerna, fritiden och jobbet utan komplikationer. 

11 år är en lång tid! Tror att det finns en risk att man skaffar sig vanor med åren som gör det svårare att bli sambo igen. Tycker mig iaf se det när det gäller medelålders kvinnor runtom mig. 

Själv bodde jag bara ensam i 1 år men så snabbt behöver det ju absolut inte gå.