Anhörig tror att hemtjänsten stjäl mat

Hade tagit upp det med hemtjänsten så att det inte förstoras upp. Ev stölder lär ju upphöra då. Du kan ju säga att du inte vet om det är sant eller beror på forvirring.

Jag är orolig för att det skulle kunna påverka bemötandet. Jag vet inte om de tar upp sådant med personalen om man kontaktar chef.

Att tro att folk stjäl är mycket vanligt bland folk med demens. Hade inte gjort en stor grej av det (om ens något alls).

Det finns inte konstaterad demens men det är ganska snurrigt emellanåt. Jag är tveksam till att någon faktiskt stjäl men min anhörig är väldigt upprörd över detta. Jag tycker att det är svårt att bemöta.

Att den inte är konstaterad säger ju tyvärr ingenting. Många går odiagnostiserade. Ja, de brukar bli väldigt upprörda och ja, det är fruktansvärt svårt att bemöta. Tyvärr är det bara början.

Du tror väl inte att det är så? Det där är väldigt typiskt vid demens. Jag har jobbat i hemtjänsten när jag studerade, och vi hade sånt ganska ofta. En av mina kollegor blev beskyld, han skulle ha stulit kastruller. En annan skulle ha tagit en pälsmössa. En kvinna berättade också för mig att maten försvinner. Hon misstänkte då inte personal, det bara försvann på något magiskt sätt. Jag frågade henne, vad hennes son säger - han bodde hos henne tillfälligt. Då påstod hon att hans mat också försvinner. 

Min mamma var också dement. Men jag minns inga försvinnanden där. Istället var det antigen att pappa skulle vara otrogen, eller att han var en främling. 

En sak har jag lärt mig när det gäller dementa människor - försök inte motbevisa, försök inte att övertyga dem att det inte är så. I alla fall inte när de är ganska dementa. Istället - bekräfta känslorna, personen är ledsen, upprörd - trösta personen, men gå inte in på vad som har hänt exakt. 

Känner du någon eller några i personalen som är fast anställda som du tror du kan prata med, någon av dem som jobbat lite längre och är trygga i sin arbetsroll.
Passa på om du kan vara där när hon har besök av hemtjänsten och är det då någon av dem så gå iväg och prata enstört eller följ med ut i trappan och prata så att anhörig inte kan höra. 
Berätta som det är att din anhörig påstår att färdigmat försvinner och att du är osäker på vad du ska tro... att du inte vill misstänka någon personal men undrar om hon/han sett att maten försvinner. Om den personalen då säger att jag ser inte att det har försvunnit något eller jag ska hålla koll eller jag märker att din mamma har slängt mat och tagit fram nytt flera gånger tex... 
Då får du själv lite koll på läget, ni kan tillsammans prata om hur ni bäst kan bemöta din mamma. Om det verkar stämma med mat inköp o inte att någon skulle stjäla mat så är det bra om ni kan säga samma sak till din mamma.
Att du kan säga jag har pratat med eva o fredrik i hemtjänsten och dem håller koll, du behöver inte vara orolig det är ingen som stjäl mat, det kan vara lite svårt och komma ihåg bara men det är därför som du får hjälp med att handla o värma maten. Så försök lugna, om inte det går, säg att du ska prata med personalen snarast. Ta personens känslor på allvar, men försök inte själv bli orolig.
Så får väl hemtjänsten ha lite koll också om du pratar med dem vad hon vill ha handlat så att det finns det som hon vill ha. Jag har märkt att dementa ibland säger ja till inköp av saker som dom inte vill ha och så kan dom ju glömma säga det som dom vill ha inköpt tyvärr. Så bra om personalen lär sig. Har sett att dom sparar föregående inköpslistor som checklistor. 
Så mitt råd är våga ringa hemtjänsten, våga prata med dom om hur ni ska samarbeta, dem måste ju förstå att en person som är förvirrad oavsett diagnos eller inte, kan känna sig osäker när det kommer hem personer man inte känner i ens hem. Förhoppningsvis lär personalen känna henne och hon kan bli trygg med dem som vet ur just hon vill bli bemött, och kan börjar känna igen vissa av personalen i alla fall. Men att dom kanske behöver presentera sig....
Beröm hemtjänsten visa tacksamhet för det dem gör, för dem har så mycket uppgifter pålagda som dem ska hinna med....
Dem vill göra ett bra jobb som oftast men tiden finns inte där.

Det kanske skulle vara bra om hon fick remiss för utredning. Prata med hennes sjuksköterska, kanske kan få tid hos läkare på VC och att dem sen kan remittera för minnes utredning eller vad det heter. 

Jag tycker början av en demens verkar vara det svåraste stadiet. Misstänksamheten, "de stjäl från mig" och sedan verkar man lugna ner sig när man blir mer dement. (Obs enbart vad jag observerat)

Här ställs det diagnoser ser jag, medan ingen ens övervägt möjligheten att det faktiskt har skett stölder.