Hur känns det att du kommer dö för att aldrig någonsin vakna upp igen?

TS, du har ju startat denna tråd utifrån ett ultra ateistiskt synsätt. Var beredd på att många inte har samma livsåskådning..

Ärligt talat är jag likgiltig inför det. Jag ser det lite som att fråga hur jag ser på stt jag inte fanns innan jag föddes. Inget känner väl ångest inför alla möjligheter man missat? Då är jag desto mer orolig att drabbas av kroniska sjukdomar som orsakar lidande. Lidande är inte så trevligt.

Man kan vända på det och fråga hur något kan kännas meningsfullt om det aldrig tar slut? Hur vore en barnfödsel och ett giftermål eller en första dejt med din livs kärlek som varar för evigt? Det låter bara underligt. Det som gör det meningsfullt är just att det tar slut ich hade kunnat inte ske alls.

Jag ser döden mer som ett avslut, en låt som klingar ut på en LP, och livet, spåret, kommer för evigt existera, ett avtryck I tid-rymden, även om det aldrig kommer spelas igen. Livet är inte meningslöst för att det tar slut, tvärt om. Låtar är inte meningslösa för att de har slut. 

Ok, det var kvällens metafor. Fråga mig igen imorgon, då har jag säkert en ny syn på saken. 

"A last note from your narrator: I am haunted by humans.". - Döden, ur Boktjuven, av Markus Zusak. 

Känner inget speciellt för det. Det enda jag önskar är att inte lida när dödsdagen kommer och vill inte dö i förtid. Är mer rädd att förlora min man och mina barn än att själv dö faktiskt. Sen tror jag på andlighet, reinkarnation osv... Så jag tror inte att vi bara dör och aldrig mer vaknar. 

Han är säkert med på ett hörn. men sen alla andra nära och kära som gott bort.

Fast du har ju nått att förhålla dig till nu ju. Innan du fanns så existerade inget. Nu har du ett liv och existerar i allra högsta grad. Och det kommer snart ta slut. 

Det är en intressant synvinkel, fast jag tror, är mer eller mindre övertygad, om att existensen fanns innan den av dig citerade personen fanns till. Annars, för att svara mer på kedjans början, vad är en evighet, mer än en mänsklig konstruktion och matematisk abstraktion? Vad är ett jag och om en evighet väntar, finns det inte då också oändligt många sannolikheter att jaget uppstår oändligt många gånger? Eller skulle det endast vara en engångskod, hur får du i så fall ihop det matematiskt? Föränderliga evigheter som har oändligt många begränsningar kanske? Eller avsaknad av oändligt många potentialer och möjligheter?

Att inte uppleva något är inte skrämmande alls, det är ens föreställningar om det som kan vara det. Mening är något vi skapar, varför skulle mening stå i motsats till döden och en påstådd evighet?

Att döden är lik tiden innan man fanns är mycket riktigt.

Jag tror att man kanske existerat, men att det går många år mellan man föds på nytt. Jag har haft rädslor/fobier i livet som är helt ologiska, så jag vill tänka att något sånt hänt mig i tidigare liv. 

För övrigt är jag bara glad om man slipper återfödas. En lättnad att slippa detta ekorrhjul. Tänk alternativet att jobba tills man är 500 år 😬
Sen tycker jag bara att det finns så mycket skit på jorden och det blir bara värre.
Människor blir bara hårdare, kallare och mer cyniska. Förstör planeten, plågar djur, tänker bara på sig själva, pengar och materiella saker?och nej, finns inget lockande med att stanna längre än MAX 100 år.

Vilken bra fråga om man vill framkalla ångest hos folk. Suck

Det får mig att leva ännu mer.

Ta en drink på en tisdag, äta choklad, ha sex utomhus, flexa ut för att äta glass en solig dag eller springa två mil i vacker natur.

För vem vill sitta på hemmet och tänka på allt man kunde gjort som yngre eller halvgammal men aldrig fick tummarna loss till?