Hur känns det att du kommer dö för att aldrig någonsin vakna upp igen?

Jag ser döden mer som ett avslut, en låt som klingar ut på en LP, och livet, spåret, kommer för evigt existera, ett avtryck I tid-rymden, även om det aldrig kommer spelas igen. Livet är inte meningslöst för att det tar slut, tvärt om. Låtar är inte meningslösa för att de har slut. 

Ok, det var kvällens metafor. Fråga mig igen imorgon, då har jag säkert en ny syn på saken. 

"A last note from your narrator: I am haunted by humans.". - Döden, ur Boktjuven, av Markus Zusak.