• Anonym (Sviken man)

    Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.

    Hej,

    Jag ska försöka sammanfatta min situation kort. Och utan alltför utlämnande detaljer.
    Jag är gift med min fru sedan närmre 10 år, tillsammans mellan 10-15 år.

    Vi har haft två kriser tidigare, som båda handlat i huvudsak om att hon fått känslor för, och agerat på dom... med två olika män. Den ena mer allvarligt. Som hon låg med flera gånger samt sexting mm.

    Efter väldigt mycket funderande, och en massa jobb med familjerådgivning mm. så beslöt jag mig för att ge det en sista chans, och vi fick det efter ett tag mycket bättre. 

    Naturligtvis finns saker i vår relation som gjort att vi också glidit isär lite. Dock inget som ursäktar otrohet. 

    Nu kände jag att något var fel, fick misstankar och ertappade henne med en ny kille, som hon är vän med och svurit att det endast är vänskap. Men de sågs, och jag hittade dom kramandes... 

    Nu blev det såklart kris igen... Jag känner att det är svårt att se att det här ska gå att rädda. 

    Jag har ställt henne lot väggen och sagt att hon måste välja nu om det är oss hon vill satsa på, och försöka rädda nåt. 

    Hon kan inte göra ett tydligt val. Jag längtar efter att skaffa barn, vilket börjar bli lite bråttom i vår ålder... och jag har varit tydlig med att jag söker stabilitet, och familj i mitt äktenskap. Jag tror dock hon önskar mer frihet.

    Så... det logiska är att vi skiljer oss, och både jag och hon kan söka vad vi önskar på annat håll. Detta trots att jag älskar henne än. 

    Men... när jag ställer henne inför det tycker hon att hon inte förstår varför det måste gå så fort, att ta så viktiga beslut. Vi har ju levt så många år ihop. Osv...

    Jag känner att det inte är kort tid, att ställas inför detta val nu, där jag anser att vi måste bestämma oss inom några dagar, en vecka från nu. Hon har redan haft ett par veckor på sig. 
    Dessutom två tidigare kriser, orsakade av otrohet, som nu återkom en tredje gång... (som jag känner till, kan ju funnits fler...)

    Hon har oratat med sin psykolog,  och psykologen tyckte vi skulle dela på oss ett tag, på prov.

    Jag har sagt till frun att jag inte kan ställa upp på det. Om vi delar på oss så är det inte på prov, utan då vill jag vi skils. Jag kan inte gå i limbo, och ovisshet. Låta henne känna sig fram om nån annan är mer intressant...

    Det kan vara sista chansen jag har, innan jag känner mig för gammal, att gå vidare i mitt liv och förhoppningsvis kunna få familjeliv med någon annan. 

    Jag sköter det mesta kring hushållet... trädgård, matlagning osv... samt har ett krävande men ganska välavlönat jobb, med goda utvecklingsmöjligheter... Hon tycker jag är dålig på att ha socialt umgänge utanför vårt förhållande,  och hon känner sig instängd.  
    Hon är kreativ, och spontan... rastlös. 

    Så... min fråga till er i denna situation är: är det så orimligt att jag kräver ett beslut här och nu?

    Med tanke på att detta problem med otrohet (och i samband med det osäkerhet kring känslorna för mig) har återkommit känner jag att jag i själva verket gett henne lång tid... men nu måste jag få ett snabbt avslut... eller ett väldigt övertygande åtagande för oss, från hennes sida.

  • Svar på tråden Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.
  • Anonym (Erfaren_man)

    Vad sysslar du med, TS??
    Man ska aldrig förlåta otrohet. Det är inte svårare än så. 


    Det katastrofalt stora felet du gjort var att du inte kastade ut henne redan första gången hon blev påkommen. 

  • Anonym (Sviken man)
    Anonym (Erfaren_man) skrev 2024-10-01 13:10:57 följande:

    Vad sysslar du med, TS??
    Man ska aldrig förlåta otrohet. Det är inte svårare än så. 


    Det katastrofalt stora felet du gjort var att du inte kastade ut henne redan första gången hon blev påkommen. 


    Det är lätt att vara efterklok. Jag känner kanske inte att din input hjälper. 

    Nu är det var det är, och nu blir det att dela på oss, och lösa med bodelning och allt praktiskt så jag kan gå vidare med livet.  
  • Anonym (Kram)
    Anonym (Sviken man) skrev 2024-10-01 11:33:12 följande:
    Hej,

    Det går skapligt. Har haft samtal om det nu, att jag tycker det är bäst för mig, och kanske för båda, att vi går isär. 
    Hon verkar också förstå och hålla med om att det bästa är att jag behåller huset vid bodelning.  Och det känns hoppfullt att vi kan gå isär under någorlunda vänskapliga förhållanden... 

    Ska besluta väldigt snart, och i så fall skicka in gemensamt om skilsmässa.  Så vi kan börja bodelning och så. 

    Känns otroligt tungt, samtidigt som den här riktningen nu gjorde att jag kände lite lättnad ändå. 
    Bra framsteg ändå, men förstår att det känns tungt. Du gör rätt i att fokusera på och prioritera ditt eget välmående. Hoppas att hon finner en lösning med eget boende snarast, det kommer hjälpa dig enormt i din egen bearbetning.

    Minns första helgen ensam i huset, jag kunde inte somna på kvällarna. Det var en förtvivlad men upprymd känsla som fyllde mig. Stannade uppe halva första natten och storstädade, det var som att jag ville "nollställa" huset efter honom. Målade om sovrummet på söndagen. Hade beställt en ny säng, nya sängkläder och handdukar som levererades dagen efter den första helgen. Det var bara mitt och jag ville att det skulle kännas så!

    Efter några veckor byttes upprymdheten mot en ensamhet, vill att du ska förbereda dig mentalt på den fasen. Jag blev överraskad över att känna en saknad, inte efter honom men efter tvåsamhet och att dela vardagsrutiner. Den fasen går också över (till viss del). Jag har valt att leva ensam, det är över två år sedan separationen och först nu kan jag börja längta efter partnerskap, att få dela vardagen och livet med någon igen. Längtar efter att känna mig förälskad och älskad Glad
  • Anonym (Signerad mig)
    Anonym (Erfaren_man) skrev 2024-10-01 13:10:57 följande:

    Vad sysslar du med, TS??
    Man ska aldrig förlåta otrohet. Det är inte svårare än så. 


    Det katastrofalt stora felet du gjort var att du inte kastade ut henne redan första gången hon blev påkommen. 


    En gång kan man förlåta, särskilt om den otrogna berättar om det själv, och verkligen ångrar sig.

    En gång kan man förlåta om den otrogna blir påkommen, men verkar ångra sig ( här blir det dock svårare än i fallet ovan).

    I övriga fall är risken för upprepning stor.
  • Anonym (Signerad mig)
    Anonym (Sviken man) skrev 2024-10-01 13:28:38 följande:
    Det är lätt att vara efterklok. Jag känner kanske inte att din input hjälper. 

    Nu är det var det är, och nu blir det att dela på oss, och lösa med bodelning och allt praktiskt så jag kan gå vidare med livet.  
    Finns det någon möjlighet att hon kan övertala dig om att inte skiljas nu?
    Om du känner minsta tvekan är det nog bäst att hålla dig borta från henne så mycket som möjligt.

    Vad som än hänt är en separation sällan enkel, och om den andra börjar sätta emot och lova saker kan det bli svårt att genomföra skilsmässan.Hon kanske är skicklig på att manipulera, för jag antar att hon lovat att aldrig vara otrogen igen när hon blivit påkommen med?
  • Anonym (Sviken man)
    Anonym (Signerad mig) skrev 2024-10-01 14:17:14 följande:
    Finns det någon möjlighet att hon kan övertala dig om att inte skiljas nu?
    Om du känner minsta tvekan är det nog bäst att hålla dig borta från henne så mycket som möjligt.

    Vad som än hänt är en separation sällan enkel, och om den andra börjar sätta emot och lova saker kan det bli svårt att genomföra skilsmässan.Hon kanske är skicklig på att manipulera, för jag antar att hon lovat att aldrig vara otrogen igen när hon blivit påkommen med?
    Bra fråga. 

    Kanske hade det kunnat finnas nåt som skulle göra att jag vacklar. Men... Jag känner inte alls att jag får såna vibbar av henne.
    I mitt intellekt har jag bestämt mig. Men det är klart att det finns saker som skrämmer med att bli ensam också. 
    Tror dock det är nödvändigt för att ge mig själv en chans att kunna må bra, och möjlighet att träffa nån annan. 

    Jag tror hon också gett upp att det skulle gå att rädda. 
    Jag tror inte heller hennes känslor för mig är starka nog längre, så som jag uppfattar det, för att göra den oerhörda satsning som skulle behövas för att ens ha en chans rädda det här. 

    Alla mina nära och kära stöttar, men de finns på långt avstånd,  vilket skrämmer mig lite. Ifall ensamheten kommer bli överväldigande i början. 
  • Anonym (Sviken man)
    Anonym (Kram) skrev 2024-10-01 14:01:58 följande:
    Bra framsteg ändå, men förstår att det känns tungt. Du gör rätt i att fokusera på och prioritera ditt eget välmående. Hoppas att hon finner en lösning med eget boende snarast, det kommer hjälpa dig enormt i din egen bearbetning.

    Minns första helgen ensam i huset, jag kunde inte somna på kvällarna. Det var en förtvivlad men upprymd känsla som fyllde mig. Stannade uppe halva första natten och storstädade, det var som att jag ville "nollställa" huset efter honom. Målade om sovrummet på söndagen. Hade beställt en ny säng, nya sängkläder och handdukar som levererades dagen efter den första helgen. Det var bara mitt och jag ville att det skulle kännas så!

    Efter några veckor byttes upprymdheten mot en ensamhet, vill att du ska förbereda dig mentalt på den fasen. Jag blev överraskad över att känna en saknad, inte efter honom men efter tvåsamhet och att dela vardagsrutiner. Den fasen går också över (till viss del). Jag har valt att leva ensam, det är över två år sedan separationen och först nu kan jag börja längta efter partnerskap, att få dela vardagen och livet med någon igen. Längtar efter att känna mig förälskad och älskad Glad
    Tack. Jag förstår vad du menar med rädslan för ensamheten som kommer infinna sig... tror inte jag kan förbereda mig på det. Läskig tanke...!

    Särskilt som släkt och vänner mest finns flera timmar bort... Jag tror kanske min hobby och att resa iväg ibland, till släkt, kan vara räddningen. 
    Just nu är jag skör, samtidigt som beslutsamheten växer.

    Jag får ingen känsla av att hon gör nån ansträngning att försöka rädda. Så nu är det bäst att lösa det här medans vi är rätt så sams. 
    För att nu ge mig chans att starta mitt nya liv, senare än jag borde tagit det beslutet. 

    Jag får försöka se det positivt att perioden efter förra krisen till denna nu... gav mig en bra utveckling på jobbet, med många nya erfarenheter och ansvarsområden. Dessutom bra löneutveckling. Så läget kanske är bättre nu, på så sätt. 

    Även om jag ska söka mig närmre släkt och vänner.

    Men ja... Jag hoppas såklart min framtid innehåller nån kärleksfull, trogen, kvinna dom vill ha barn och trevligt familjeliv. 
  • Anonym (Mini)
    Anonym (Sviken man) skrev 2024-10-02 12:19:35 följande:
    Alla mina nära och kära stöttar, men de finns på långt avstånd,  vilket skrämmer mig lite. Ifall ensamheten kommer bli överväldigande i början. 
    Det *kan* också bli så att du känner en tyngd som lyfts från dina axlar. Det är svårt att veta innan hur man reagerar. För mig var det en blandning av sorg och lättnad den första tiden, det var oväntat. Den friheten när man känner att man har lagt en otrogen inte helt trevlig partner bakom sig genom en medveten handling, den är obeskrivbar. Jag kände att framtiden var helt öppen, att allt var möjligt. Du som inte har barn med henne kan bara lämna henne bakom dig. Glädjas åt bra minnen med och du kommer att skapa nya. Antagligen bättre minnen eftersom du är klokare nästa gång och vet vad som passar just dig.
  • Anonym (Sviken man)
    Anonym (Mini) skrev 2024-10-02 14:24:55 följande:
    Det *kan* också bli så att du känner en tyngd som lyfts från dina axlar. Det är svårt att veta innan hur man reagerar. För mig var det en blandning av sorg och lättnad den första tiden, det var oväntat. Den friheten när man känner att man har lagt en otrogen inte helt trevlig partner bakom sig genom en medveten handling, den är obeskrivbar. Jag kände att framtiden var helt öppen, att allt var möjligt. Du som inte har barn med henne kan bara lämna henne bakom dig. Glädjas åt bra minnen med och du kommer att skapa nya. Antagligen bättre minnen eftersom du är klokare nästa gång och vet vad som passar just dig.
    Jag kan ju hoppas det kan bli bra..! Att en tyngd lättar från mina axlar. 

    Sen har vi levt tillsammans så länge, och flyttat hit tillsammans och allt... Så jag vet inte riktigt vem jag är utan henne. 

    Jag har nog en hel del att erbjuda nån annan, iofs... men hoppas jag lärt mig att ta vara lite mer på mig själv. 
  • Anonym (Ja)

    Du får skilja dig eller så får ni ha sex med andra tillsammans. Isåfall får ni prata en god del om hur ni vill ha det, par, kille eller annat?.Ett sådant samtal kan vara bättre än en psykolog? Ensam får hon inte knulla runt? att hon är är en kåt tjej är jo något bra iallafall? se på det som et pluss? 

Svar på tråden Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.