Anonym (Sviken man) skrev 2024-10-18 10:43:51 följande:
Läskigt... tar över lånen och löser en del av det sista hos banken idag...
hon har dessutom fått lånelöfte beviljat, så hon kan köpa lägenhet. Ska på ett par visningar inom kort.
Hon är ledsen för att hennes föräldrar inte stöttar direkt, känslomässigt... känner sig dum och ifrågasatt av dom.
Då vet de ju ändå inget om orsakerna bakom, vilket jag inte tycker är min sak att berätta heller.
Jag vet att föräldrarna tycker om mig mycket, och ser allt jag gjort för henne, för vår relation genom åren. Att jag investerat I den, och varit väldigt mån om henne. Tror kanske jag varit en trygg punkt för henne. Hennes mamma har vid flera tillfällen sagt: vad skulle vi gjort utan honom,om mig, när jag hjälpt till med både det ena och det andra.
Jag förlorade själv min mor alldeles för tidigt, så min ingifta familj har blivit viktig för mig också. Det är en sorg att mista den kontakten också.
Jag blir ändå lite ledsen att frun inte får riktigt det stöd hon skulle behöva.
Efter alla år ihop med henne är det så svårt att sluta finnas där som någon form av stöd... men jag får ändå försöka tänka på mitt bästa.
Hon får ändå rätt bra support av andra än föräldrarna i familjen, så alltid nåt.
Wish me luck, med banken, lantmäteriet osv...
Låter bra, det går framåt.
Jo, det finns en sorg i vad man mister även utanför förhållandet.
Att inte längre vara ett stöd kan även det vara svårt men jag tänker att det är något man får släppa. Det kan vara lätt att vara såpass empatisk att man känner även för dom som inte visat omsorg om en själv, men du ska sätta dig själv först. Hon kommer inte att kunna plocka russinen ur kakan. Tänk på att om hon har den där "omsorgsplatsen" i ditt hjärta så hindrar det att någon annan kan ta den platsen istället.
