Ni som lever utan sex i ett äktenskap.

Hon vet ju om min inställning, och jag vill ge henne en fin ring bla och hon är speciell för mig. Om man är överens funkar det.

Jag har väl alltid velat mer. Utom möjligen första perioden före vi gifte oss. Förstår när barn osv kommer mellan men förstår inte hur man kan vilja leva utan närhet och sex. Vi är jämställda och det är snarare så att jag tar mer av "familjearbetet". Så det beror inte på praktiska saker.

En fin ring kan du väl ge henne utan att det behöver betyda att ni ska gifta er?
Om du hellre vill ha en annan kvinna så är det kanske bättre att du och den hör kvinnan bara är vänner.

Huvudet på spiken. Håller med om att den här mannen bör välja vänskap i första hand. Framförallt behöver killen öppna upp om skälen till varför han avstår intimiteter med kvinnan han dejtar. Kvinnan behöver nog vetskap om vad den fysiska eller sexuella distansen beror på. 

Om det bara handlade om det fysiska behovet skulle det räcka. Jag har inte sagt att det räcker. Tvärtom tror jag sex, särskilt i relationer, handlar om så mycket mer, att känna sig älskad och åtrådd.

 TS ville inte ha några djupgående svar, men jag tror inte det funkar så.

Man kan ju fundera på varför kvinnor, som inte vill ha sex, inte känner samma saknad, och det finns olika svar på det. Jag tror det finns många olika svar men de två nedan är nog rätt vanliga. 
 
1.Det handlar om brister i relationen. Ibland har kvinnan tappat känslorna för mannen, och det hjälper inte vad än mannen gör. De kan trivas ihop som familj, någon typ av vänner, och ändå inte vilja skiljas.
Eller så finns det uppenbara brister, bråk, och missnöje med vardagslivet på flera sätt. I vissa fall kanske man här kan lösa en del problem.

2.Kvinnan får inte ut tillräckligt av sex, och har mest gillat det i början då förälskelsen gjorde så att lusten fanns. Därefter har sex helt enkelt inte gett tillräckligt. Hon har inte sällan  börjat ställa upp och tappat bort sin lust. Hon, till skillnad från mannen, känner tvärtom sig inte älskad eller åtrådd av sex. Utan känner tvärtom att det handlar om hans behov, och hon kan känna att han inte bryr sig om henne som människa, utan bara ser henne som ett sexobjekt, en kropp.
Kvinnor är mer vana vid att vilka män som helst kan vilja ha deras kroppar. Det behöver liksom inte handla om dem som personer. 

Positivt att ni tycks passat varandra som handsken rent sexuellt innan giftemålet. Ett gott tecken enligt mig för då har ni något att falla tillbaka på i er sexuella karriär så att säga. Pusselbiten som fattas er i nuet är avgörande att finna, som du nämner är närhet och sex a och o. Super att du gör din andel och stundtals mer i praktiska uppgifter hemma. Då kan vi lägga den aspekten på hyllan. Har din hustru givit dig någon ledtråd eller hint till sin sexuella olust. Jobbiga förlossningar? Förlossningsdepression? Hormonrubbningar? 

Bra analys. Läst en del av dina andra inlägg och du bär på erfarenhet och vishet 🙂

Finns givetvis saker jag kan jobba på men ibland känns det bara som det hänger på mig. Men jag känner ändå att det är värt att försöka.

Inte något av det sistnämnda alls. Hon känner prestation när jag rör vid henne och tror att jag tror att det skall leda till sex. Jag tror själv att grunden finns i att vi successivt slutat beröra varandra. Men jag har saknat det, känt mig ensam. Och när jag försökt närma mig så vill hon inte. Då har jag tröttnat. Är inte en person som sitter i soffan och fricker öl så det finns annat praktiskt runt familj och boende som tagit upp tiden. Vet inte varför hon inte sagt något. Kanske inte har samma behov som jag. Tiden går och familj och barn skall skötas...

Tack! Frågan är vad som är orsaken. Har hon tappat känslorna är det nog inte så mycket att göra. 
För att hitta tillbaka till varandra kan vara att göra något nytt tillsammans. Det kan vara bra att uppleva något nytt och se sin partner i ett annorlunda sammanhang än det vanliga

Har hon sagt att hon känner prestationsångest när du rör henne, får ni väl prova jobba med det. 
Du skulle ju kunna säga att du saknar att ni inte har någon närhet. Om hon sagt att hon känner prestationsångest kan du fråga henne hur hon tycker att ni ska gå vidare. 
Du kan tex säga att du inte trivs när det är så här och fråga vad hon tycker att ni ska göra. Om hon svarar, lyssna, ställ följdfrågor. Ibland kan ju samlagsförbud öppna upp för en annan närhet, ett annat sex, som kan vara lite lättare att njuta av. Fast nu låter det ju som att det inte bara är sex som saknas .
. 
Jag tror inte det handlar så mycket om "behov"
Jag tror ofta att sexlivet speglar relationen. Det behöver inte vara någon som gör något "fel" . Du känner dig ensam. Är ni inte nära varandra känslomässigt heller? I så fall är det mycket som ligger bakom, och sexlivet är snarare ett symtom på att relationen inte är bra. 

En fin ring kan du väl ge henne utan att det behöver betyda att ni ska gifta er?
Om du hellre vill ha en annan kvinna så är det kanske bättre att du och den hör kvinnan bara är vänner.

Huvudet på spiken. Håller med om att den här mannen bör välja vänskap i första hand. Framförallt behöver killen öppna upp om skälen till varför han avstår intimiteter med kvinnan han dejtar. Kvinnan behöver nog vetskap om vad den fysiska eller sexuella distansen beror på. 

Frågan är om kvinnan du kanske gifter dej med vet något om orsaken till din önskan om avhållsamhet med just henne? 

 

Låt oss säga att hon vet en del, men inte hur stark min inre känsla är. Men som jag sa-jag ska tänka ett varv extra. Kanske avstår vigsel, men jag vill i alla fall på något sätt visa offentligt hur mycket jag uppskattar henne. Men det finns andra sätt.

Tack! Frågan är vad som är orsaken. Har hon tappat känslorna är det nog inte så mycket att göra. 
För att hitta tillbaka till varandra kan vara att göra något nytt tillsammans. Det kan vara bra att uppleva något nytt och se sin partner i ett annorlunda sammanhang än det vanliga

Har hon sagt att hon känner prestationsångest när du rör henne, får ni väl prova jobba med det. 
Du skulle ju kunna säga att du saknar att ni inte har någon närhet. Om hon sagt att hon känner prestationsångest kan du fråga henne hur hon tycker att ni ska gå vidare. 
Du kan tex säga att du inte trivs när det är så här och fråga vad hon tycker att ni ska göra. Om hon svarar, lyssna, ställ följdfrågor. Ibland kan ju samlagsförbud öppna upp för en annan närhet, ett annat sex, som kan vara lite lättare att njuta av. Fast nu låter det ju som att det inte bara är sex som saknas .
. 
Jag tror inte det handlar så mycket om "behov"
Jag tror ofta att sexlivet speglar relationen. Det behöver inte vara någon som gör något "fel" . Du känner dig ensam. Är ni inte nära varandra känslomässigt heller? I så fall är det mycket som ligger bakom, och sexlivet är snarare ett symtom på att relationen inte är bra. 

Hur menar du med nära varandra känslomässigt? Vi pratar sällan om känslor. Försöker minnas hur och när det hände 😀. Vet inte heller vad som är " normalt ". Jag tror att jag börjat bära det mesta av mina innersta tankar helt själv. Saknar väl någon att dela dem med. Pratar väl lite jobb och så, typ om någor jobbigt hänt eller något speciellt är på gång som påverlar känslor i stort, men inget djupare. 

Med känslomässig närhet menar jag att man både vill och kan prata om både djupa och lättsamma saker, och kan berätta hur man känner, men också att man bryr sig, och undrar, hur den andre mår och tänker.

Alla människor behöver vara själv ibland och det är naturligt att vilja ha egentid, men ändå, det bör finnas en vilja att göra saker tillsammans, att man vill dela glädje och sorg. (sorg vill man ju inte ha, men om man drabbas är det bra att kunna luta sig mot varandra) När jag ser något roligt eller är med om något jobbigt vill jag dela det med min man. (Självklart finns det ju speciella saker, pga intressen eller erfarenheter, som passar bättre att dela med en vän, ett syskon, eller en förälder) 
 
I min förra relation slutade jag berätta saker som jag tyckte var jobbigt, tex på jobbet. Jag kände att han inte var intresserad. Jag vet knappt om han lyssnade. Om jag oroande mig över något sa han bara "tänk inte på det". Det har dock alltid funkat bra att prata om barnen, och när vi hade något gemensamt problem/arbete med hus och hem, eller hade någon uppgift att lösa, var vi bra "kollegor".