Ni som lever utan sex i ett äktenskap.

Vad menar du med orsak, men inte djupgående orsak? 
Vad är skillnaden?
Ge exempel på något som är en orsak, jämfört med en djupgående orsak.

Behov, menar du ett fysiskt behov, en drift liksom? 

Fast om det är ett fysiskt behov borde ju räcka att runka.

Om det bara handlade om det fysiska behovet skulle det räcka. Jag har inte sagt att det räcker. Tvärtom tror jag sex, särskilt i relationer, handlar om så mycket mer, att känna sig älskad och åtrådd.

 TS ville inte ha några djupgående svar, men jag tror inte det funkar så.

Man kan ju fundera på varför kvinnor, som inte vill ha sex, inte känner samma saknad, och det finns olika svar på det. Jag tror det finns många olika svar men de två nedan är nog rätt vanliga. 
 
1.Det handlar om brister i relationen. Ibland har kvinnan tappat känslorna för mannen, och det hjälper inte vad än mannen gör. De kan trivas ihop som familj, någon typ av vänner, och ändå inte vilja skiljas.
Eller så finns det uppenbara brister, bråk, och missnöje med vardagslivet på flera sätt. I vissa fall kanske man här kan lösa en del problem.

2.Kvinnan får inte ut tillräckligt av sex, och har mest gillat det i början då förälskelsen gjorde så att lusten fanns. Därefter har sex helt enkelt inte gett tillräckligt. Hon har inte sällan  börjat ställa upp och tappat bort sin lust. Hon, till skillnad från mannen, känner tvärtom sig inte älskad eller åtrådd av sex. Utan känner tvärtom att det handlar om hans behov, och hon kan känna att han inte bryr sig om henne som människa, utan bara ser henne som ett sexobjekt, en kropp.
Kvinnor är mer vana vid att vilka män som helst kan vilja ha deras kroppar. Det behöver liksom inte handla om dem som personer. 

Tack! Frågan är vad som är orsaken. Har hon tappat känslorna är det nog inte så mycket att göra. 
För att hitta tillbaka till varandra kan vara att göra något nytt tillsammans. Det kan vara bra att uppleva något nytt och se sin partner i ett annorlunda sammanhang än det vanliga

Har hon sagt att hon känner prestationsångest när du rör henne, får ni väl prova jobba med det. 
Du skulle ju kunna säga att du saknar att ni inte har någon närhet. Om hon sagt att hon känner prestationsångest kan du fråga henne hur hon tycker att ni ska gå vidare. 
Du kan tex säga att du inte trivs när det är så här och fråga vad hon tycker att ni ska göra. Om hon svarar, lyssna, ställ följdfrågor. Ibland kan ju samlagsförbud öppna upp för en annan närhet, ett annat sex, som kan vara lite lättare att njuta av. Fast nu låter det ju som att det inte bara är sex som saknas .
. 
Jag tror inte det handlar så mycket om "behov"
Jag tror ofta att sexlivet speglar relationen. Det behöver inte vara någon som gör något "fel" . Du känner dig ensam. Är ni inte nära varandra känslomässigt heller? I så fall är det mycket som ligger bakom, och sexlivet är snarare ett symtom på att relationen inte är bra. 

Med känslomässig närhet menar jag att man både vill och kan prata om både djupa och lättsamma saker, och kan berätta hur man känner, men också att man bryr sig, och undrar, hur den andre mår och tänker.

Alla människor behöver vara själv ibland och det är naturligt att vilja ha egentid, men ändå, det bör finnas en vilja att göra saker tillsammans, att man vill dela glädje och sorg. (sorg vill man ju inte ha, men om man drabbas är det bra att kunna luta sig mot varandra) När jag ser något roligt eller är med om något jobbigt vill jag dela det med min man. (Självklart finns det ju speciella saker, pga intressen eller erfarenheter, som passar bättre att dela med en vän, ett syskon, eller en förälder) 
 
I min förra relation slutade jag berätta saker som jag tyckte var jobbigt, tex på jobbet. Jag kände att han inte var intresserad. Jag vet knappt om han lyssnade. Om jag oroande mig över något sa han bara "tänk inte på det". Det har dock alltid funkat bra att prata om barnen, och när vi hade något gemensamt problem/arbete med hus och hem, eller hade någon uppgift att lösa, var vi bra "kollegor".