Hon kanske kan få någon arbetsterapeut eller liknande via psykiatrin (eller boendestöd via kommunen) om hon verkligen är motiverad att förbättra detta. Men jag tror bara att du ska räkna med viss dels förbättring, för hon har ju en diagnos av en anledning. Kan ju vara värt att ta med i beräkningen eftersom du inte tror dig orka många år av detta. Tänk på det om ni skulle börja tänka på barn, att då kommer det bli väldigt mycket värre än nu. Plus att det är mycket hög ärftlighet. Det säger jag inte för att vara elak på något sätt men jag vet att det ofta leder till utmattning hos båda parter.
Anonym (Anhörig) skrev 2024-09-10 16:10:50 följande:
Ja hon medicinerar. Vilket gjort att hon har börjat funka på sitt jobb och det är ju superbra. Jag älskar henne men känns kanske inte som att jag kommer orka detta i 30-40 år till. Men försöker att leva i nuet.
Just prokrastinering är ju ett (av många) symtom på ADHD.
Goneril skrev 2024-09-10 16:46:40 följande:
Nej, någon som stökar ner hela tiden och skapar ideligt kaos skulle jag aldrig orka leva med, ständig frustration och slöseri med tid. Dessutom är jag estet och skulle aldrig kunna ha det fult eller rörigt. Jag skulle aldrig flytta ihop med någon, eller ens umgås sporadiskt med någon, som inte vill ha det fint och prydligt. Det finns också en del lättja bland slarvpellar, jag tror att åtskilliga skyller på sin diagnos. Nu förstår jag ju att vissa faktiskt har ett funktionshinder och behöver stöd, men det tror jag inte gäller alla, särskilt inte de som bara kan städa när de får "feeling". De stökiga som jag någon gång har träffat har ett ständigt uppskjutarbeteende, prokrastinering, "jag gör det sen". Detta ogillar jag skarpt, ett självbedrägeri utan dess like! Gör saker nu, på en gång! Sortera och stryk tvätten direkt efter tvätt! Diska efter varje måltid! Bär ut soporna när disken är avklarad! Förbered dina kalas i god tid, handla, duka, laga maten!
