Orolig för min son

Hej! Alla barn är olika och tar olika lång tid på sig att lära sig. Dock tänkte jag föreslå att du läser lite om grav språkstörning, min son har det och det låter likt det du berättar. 

Jag tycker att det låter som att han har verkliga utmaningar att lära sig läsa. Bra att du ser det och galet att inte läraren tar det på allvar.
Min son hade lite svårt att lära sig läsa, även hans lärare noterade detta, han hade en lättare bok och vi fick jobba en hel del med det. Han hade ungefär den nivå du beskriver, men det var i slutet av ettan. Då tragglade vi läsning hela sommarlovet, och det blev bättre.

Du verkar ju jobba med läsningen med ditt barn på ungefär samma sätt, och om det inte funkar tror jag att det kan finnas en annan svårighet. Dyslexi? 

Försök att stå på dig, du ska ha rätt hjälp till ditt barn! 

Min dotter hade inte kläm på läsningen (hon var 7), hon kunde inte ens alla bokstäver trots att de tragglat det i över ett år. Hon läste första bokstaven och gissade sedan ordet. Det visade sig att hon såg dubbelt när något kom närmare än 40 cm (barn sitter närmare och läser) och kunde anstränga ögonen som en 40åring. Hon gjorde synträning i kombination med läsglasögon. Efter tre månader lossnade det och vi tränade i totalt 6mån. Detta var nu tre år sedan vi började med träningen och hon har inte fått tillbaka sina problem. 
Leta efter en optiker som jobbar med barn och synträning för de kan göra fler tester och se om det är ett problem eller om du ska söka vidare?

Jag tycker inte att det låter som om han kommer att klara målen för år tre, tyvärr! I år ett ska de kunna läsa och återberätta en text av typ denna nivå: "Anna och Sara går till skogen. På vägen dit träffar de en söt hund. Ägaren säger att de får klappa den. När de är i skogen leker de att de har varsin hund."
Nationella proven i år tre är flera A4-sidor med text. Här kan du se en del av ett gammalt prov: www.uu.se/download/18.40583c018b38063b4a744/1697464892214/32023exempeldpBtextuppgifter2017.pdf
Läraren låter lite väl optimistisk, tycker jag. Jag föreslår att du kontaktar skolans specialpedagog eller rektor om dina farhågor. Har ni pratat om hur det gått för sonen på Skolverkets bedömningsstöd, ifall de görs varje termin hos er? Annars kanske tex. specialpedagogen kan göra det med er son? (Läsdelen tar typ en kvart att genomföra)

Det är absolut inte normal nivå i 3:an och nej barnet kommer ju inte nå målen! Vad är det för lärare?!
(jag har tre barn i ungefär den åldern och varken de eller deras vänner är på den läsnivån). Se till att barnet får ordentlig utredning och hjälp! Det kommer bli jättesvårt i alla ämnen annars. Redan i 4:an ökar kraven jättemycket och de ska kunna ta till sig information i olika ämnen som SO och NO. Dessutom ska de ju börja skriva meningar på engelska?
Jag förstår att du kämpar och gör rätt men jag blir upprörd på läraren som viftar bort problemen. Och de får inte skylla på resursbrist, barnet har rättigheter!

Har han kanske dyslexi. de kanske förklarar saken. Ang de andra frågorna , min 4 åringa flicka kan veckodagarna och månaderna. men det är nog eftersom vi sjunger månadsvisan ibland och så, här hemma. 

Du har tyvärr helt rätt i att din son har stora svårigheter med läsningen och att han behöver få rätt stöd. Att skolan inte ger det är fruktansvärt dåligt, men tyvärr är det inte bara i sonens skola det är så. Tidiga insatser är så oerhört viktiga. Direkt man ser att ett barn inte går framåt i läsinlärningen behöver man sätta in insatser. Ja, ibland till och med före det.

I Finland testas varje elev i åk 1 alldeles i början av hösten. Specialläraren gör vissa övningar i helklass och så träffar han varje elev enskilt. Det är inget som barnen uppfattar som test eller jobbigt, utan tvärtom brukar många vara besvikna över att de inte får komma fler gånger trots att några klasskamrater får det.
Kan ett barn inte höra om det hörs o i "stol" eller om "segel" och "sol" börjar på samma ljud, då går det inte att lära sig läsa. Alltså sätter specialläraren omedelbart igång att öva enskilt med det barnet. 

I Sverige finns sedan några år en garanti kring att lära sig grundfärdigheterna läsa, skriva och räkna eller snarare en garanti för tidiga åtgärder gällande detta. Tyvärr ser verkligheten alltför ofta annorlunda ut. 

Någon skrev ovan om synen och det är värt att kolla upp. 
Hur fungerar matten för sonen? Det berättar nämligen en hel del om hans svårigheter. 
Hur är det med hans koncentration? Det är självklart svårare att lära sig läsa om man har massa myror i byxan, men mycket går att göra genom lek och spel.

Ta kontakt med specialläraren! Skulle du inte få gehör där eller han också konstaterar att resurser inte finns, så kontakta rektorn. 

Har din son fått någon sorts extra hjälp under de två första skolåren med läsningen? Hjälp av klassläraren, öva med fritidspedagogen under lektionstid, anpassade uppgifter, tips för hur ni kan stödja sonens läsinlärning hemma osv?

Din son borde få riktad hjälp, enskilt eller i grupp med andra på hans nivå och det flera gånger i veckan och varaktigt. Det är vad han behöver för att komma igång med läsningen. Utan det kan han inte komma vidare, då man på lektionerna i årskurs tre inte jobbar med läsinlärning. 

Det är mycket tråkigt att din son inte fått och får hjälp, men det goda är att när han väl får rätt hjälp så kan han komma igång och utvecklas. 

Numera är det så mycket som distraherar barn, all teknik, mobiler, spel, plattor etc. Förr fanns inte så mycket annat att göra än att läsa, så på så vis hade vi det lättare, vi som är äldre, tror att man ska komma ihåg det.                                                                                                                                                                                             När jag började skolan på 50-talet kunde många av oss  läsa, sagoböcker och äventyrsböcker hade vi redan stiftat bekantskap med. TV fanns inte ännu, men böcker fanns i de flesta hem. Nog var man nyfiken på vad som kunde finnas innanför de där pärmarna och nyfikenheten var drivkraften till att lära sig läsa. Alla ord förstod man inte så då fick man fråga.                                                                                                                                                                                                                                     TS son ligger efter med läsandet, det är uppenbart. Har synen kollats ordentligt? När det gäller läsning tror jag det är viktigt att hitta böcker som han gillar, de måste vara spännande så han håller intresset uppe. Det funkar inte i detta läget att ge honom litteratur som en vuxen valt, träningen måste vara lustbetonad. Han ska själv välja böcker. Han ska heller inte behöva bli recenserad, det vill säga bli utfrågad om innehållet, det blir bara en ytterligare press på honom. Det måste vara lustfyllt med läsandet och inte kännas som ett arbetspass.

Men du, pojken kan ju överhuvudtaget inte läsa en bok eller ens ett par meningar själv ännu, så det hjälper inte att välja själv utifrån vad som är spännande! Han behöver mycket mer basal läsinlärning och inte lästräning. Och böcker finns nog ännu fler i de flesta hem idag än vad det gjorde förr, med tanke på hur tillgängligt och billigt det är idag i jämförelse. Även i ts hem, uppenbarligen. Och min uppfattning är åtminstone att ganska många barn även nuförtiden läser innan skolstart, särskilt om man med skolstart menar i första klass och inte förskoleklass som ju i praktiken är skolstarten idag.

Tycker han om serietidningar? För att han ska tycka det är roligt att läsa och vilja göra det utan "tjat" skulle ni ju tex kunna köpa hem en massa serietidningar. Exempelvis premunera på Kalles.