Orolig för min son

Du har tyvärr helt rätt i att din son har stora svårigheter med läsningen och att han behöver få rätt stöd. Att skolan inte ger det är fruktansvärt dåligt, men tyvärr är det inte bara i sonens skola det är så. Tidiga insatser är så oerhört viktiga. Direkt man ser att ett barn inte går framåt i läsinlärningen behöver man sätta in insatser. Ja, ibland till och med före det.

I Finland testas varje elev i åk 1 alldeles i början av hösten. Specialläraren gör vissa övningar i helklass och så träffar han varje elev enskilt. Det är inget som barnen uppfattar som test eller jobbigt, utan tvärtom brukar många vara besvikna över att de inte får komma fler gånger trots att några klasskamrater får det.
Kan ett barn inte höra om det hörs o i "stol" eller om "segel" och "sol" börjar på samma ljud, då går det inte att lära sig läsa. Alltså sätter specialläraren omedelbart igång att öva enskilt med det barnet. 

I Sverige finns sedan några år en garanti kring att lära sig grundfärdigheterna läsa, skriva och räkna eller snarare en garanti för tidiga åtgärder gällande detta. Tyvärr ser verkligheten alltför ofta annorlunda ut. 

Någon skrev ovan om synen och det är värt att kolla upp. 
Hur fungerar matten för sonen? Det berättar nämligen en hel del om hans svårigheter. 
Hur är det med hans koncentration? Det är självklart svårare att lära sig läsa om man har massa myror i byxan, men mycket går att göra genom lek och spel.

Ta kontakt med specialläraren! Skulle du inte få gehör där eller han också konstaterar att resurser inte finns, så kontakta rektorn. 

Har din son fått någon sorts extra hjälp under de två första skolåren med läsningen? Hjälp av klassläraren, öva med fritidspedagogen under lektionstid, anpassade uppgifter, tips för hur ni kan stödja sonens läsinlärning hemma osv?

Din son borde få riktad hjälp, enskilt eller i grupp med andra på hans nivå och det flera gånger i veckan och varaktigt. Det är vad han behöver för att komma igång med läsningen. Utan det kan han inte komma vidare, då man på lektionerna i årskurs tre inte jobbar med läsinlärning. 

Det är mycket tråkigt att din son inte fått och får hjälp, men det goda är att när han väl får rätt hjälp så kan han komma igång och utvecklas. 

TS, du skriver att sonen måste ljuda sig till även lätta, vanliga ord som jag, bara, dom och kanske. Av dem är ordet jag ett ord man tidigt börjar känna igen, men de andra är inte så lätta. Ordet kanske är lite längre och ljudstridigt. Ordet dom är både ljudstridigt och börjar på d som i likhet med b är en bokstav som är mycket vanlig att blanda ihop. Då är också ordet bara inte så lätt som det ser ut att vara.
Hur är det med följande ord: att, man, men, kan, ser, och, min, du, sa, är, mamma, pappa?

Är sonen säker på hur alla bokstäver ser ut, både de små och stora? Kan han skriva dem? Hurdana ord kan han skriva själv?

Några skriver att sonen borde få välja spännande böcker eller läsa Kalle Anka. Det är sant att det är mycket viktigt att man läser sådana böcker man gillar, men när man är på stadiet att man precis knäckt läskoden och ljudar alla ord, då funkar inte det. Då är det väldigt viktigt att en lärare presenterar böcker som är lämpliga och försöker hitta sådana barnet är intresserat av och gärna att barnet får välja mellan några böcker. Även efter det allra första steget är det viktigt att ha rätt nivå. En del tänker att man lär sig mer av böcker med svårare text, men så är det inte. En text barnet ganska lätt kan ta sig igenom är bäst. Det är också mycket viktigt för läsglädje och självförtroende. 

Som förälder är det inte lätt att hitta riktigt lättlästa böcker. På alltför många böcker står det att de är lättlästa, trots att de egentligen inte är det. Mängden text är visserligen liten, men själva orden är inte alls anpassade efter nybörjarläsaren. Serien Extra lätt att läsa är böcker med enbart stora bokstäver, men tyvärr är många av dem inte alls extra lätta att läsa. Jag bläddrade nu i en av dem och hittade bl.a. orden sjuk, rädd, säg, djuraffären, tvättbjörnen och husvagn som alla är mycket svårlästa ord.
Att det är enbart stora bokstäver är dessutom en nackdel då barnet inte kan använda sig av ordbilder det lärt sig, alltså att känna igen de vanligaste småorden. Då behöver man minnesbilderna av bokstäver som går upp på vinden eller ner i källaren.