Han vill göra vasektomi...

Det krävs två ja för att något ska bli. Men det krävs bara ett nej för att det inte ska bli.

Visst kan det sätta relationen på prov, men det är kanske värt det för TS man. Han är säker på att han inte vill ha fler barn. Och om han ändrar sig så är det hans ansvar att hantera det. 

Att ha barn är inte bara att skaffa, det är ett livslångt ansvar som kräver engagemang och resurser. Om TS man vet att han har detta för de två barn han har, men inte för ett tredje barn så är det klokt av honom att se till att det stoppar nu. Och varje barn bör få vara välkommet och efterlängtat, inte en eftergift för att hålla frugan nöjd. 

Hans val, TS. Ditt val är att förhålla sig till det.

Ni har också redan två barn och du blir inte yngre heller. Vad om det tredje barnet har någon kromosomavvikelse pga dig? 

Oavsett så är din tanke om tre som nån slags magisk siffra bara en tanke, ni har två barn tätt - de kan bli varandras bästa vänner genom livet. En trea kan ju lika gärna komma och störa det som att bli bra. Många får inte barn alls, du har två(!). 

Och oavsett vad, din man vill inte ha barn. Hur skulle du känna att bli tvångsgravid om det vore omvänt?

Som mamma med hormoner (om yngsta är 1,5 har du massor av den varan än) av barn och graviditet är det lätt att fastna i bebisbubblor med - se det fina ni har istället. Ni har en familj med två små barn och två föräldrar som kan finnas där för barnen, ni kan alltid fokusera helt på ett barn var. Det är en rätt fin sak att kunna ge sina barn - närvaro och tid. Tänk på det med.

Man kan ju aldrig tvinga någon att skaffa /fler/ barn, utan det måste vara ett personligt beslut. Likaså kan man varken hindra någon eller tvinga någon att sterilisera sig (dock är personen skyldig att upplysa om att han eller hon har gjort det, om man är i en relation). 

Småbarnsåren är alltid jobbiga, för alla, och jag kan tänka mig att din man bara vill se slutet av tunneln, och att världen ska börja växa med barnen igen. Och inte börja om från början igen. Ska du vara gravid igen, så innebär det ju också att han måste ta mer arbete med de barn ni redan har samt hushållet. 

Jag tycker faktiskt att människor som steriliserar sig är ansvarstagande... det är de som inte kontrollerar sin fruktsamhet som skapar problem i världen. FÖRUTSATT då att att de gör det av egen fri vilja och inte för att partnern tjatar om det. Men i detta fall är det ju din mans egen vilja. 

Du får försöka se fördelarna. Om han skulle göra ett snedsteg, så behöver du i alla fall inte oroa dig över att han ska bli underhållsskyldig till något främmande barn, eller att barnet ska vara hos er varannan helg och DU måste samarbeta med den före detta älskarinnan om detta barn... Hur många fruar lever inte i den otrevliga situationen..?

Och om ni skulle skilja er, så kommer du alltid att vara speciell för honom som den enda modern till hans barn, vilket gör att du hela livet (om han är normal) kommer att kunna räkna med praktisk och ekonomisk hjälp från honom, om du skulle behöva det. Detta brukar minska eller upphöra, när mannen skaffar en ny familj. I värsta fall fasas även de tidigare barnen ut. Så det FINNS fördelar för dig också!

Ja, detta är ju tyvärr vanligt... Om jag var man, skulle jag aldrig våga lita på en kvinna i den frågan. Den är för stor för att man ska kunna lita på någon annan. 

Jag hade nog ändå velat att han behöll möjligheten att få fler barn, även om han var bombsäker NU.

Vi var faktiskt HELT säkra på att det inte skulle bli fler barn när vi hade två. Våra var också täta i ålder, 12 månader mellan dem. Efter att jag hade fött andra barnet var jag så säker på att jag inte ville ha fler barn, att jag gärna hade sett att min man steriliserade sig. Vi pratade om det, men vi var fortfarande så pass unga att vården helst väntade ett tag med sterilisering.

Tur var väl det, för vi ångrade oss... När våra barn var 3 och 4 ville vi så gärna ha ett till barn. Och TVÅ till blev det.

Nu säger jag inte att din man någonsin kommer vilja ha fler barn, men vill han verkligen kapa möjligheten helt? En mix av hormonspiral, pessar och kondom kanske kan vara ett jäkligt säkert alternativ? Om han fortfarande verkligen inte vill ha fler barn om... ja... 5 år? DÅ kanske sterilisering kan vara aktuellt. Då är ju du dessutom 40 och det kanske börjar kännas orimligt att börja om ändå.

I slutändan är det såklart hans kropp och hans val, men det kan vara smart att ni båda har samsyn ändå.

Säger du samma åt kvinnor som vill sterilisera sig för att de verkligen inte vill vara oroliga för att få barn?

Och om svaret är JA, han vill kapa möjligheten helt?

Handen på hjärtat,  om det var DU ts som ville sterilisera dig hur hade du resonerat då? 
Högst troligt hade detta inte ena blivit en diskussion överhuvudtaget?  Du hade bara gjort det utan att en blinka med hänvisning till att det är din kropp och ditt val

Varför är det då skillnad denna gång?

Varför är hans kropp inte lika viktig som din?  

Det finns mängder med kvinnor som ångrar en sterilisering men det talas det tyst om märkligt nog utan det är männens ånger som skapar stora rubriker och får kvinnor att gå bananas... 

Varför är det sån skillnad? 

HAN. VILL. INTE. 

RESPEKTERA DET. 

HANS KROPP OCH HANS VAL
 PUNKT. 

Haha, vissa svar är rent utav galna. "Tänk om han gör ett snedsteg och råkar göra älskaren gravid, det vet du att du slipper om han gör en vasektomi" eller "du blir inte yngre, tänk om barnet får en kromosomavvikelse pga dig?", "Vad skulle du sagt till en kvinna som ville sterilisera sig?! HANS KROPP HANS VAL!!!!" samt "jag skulle ALDRIG lita på en kvinna som vill ha barn verkligen håller det och inte luras och blir gravid ändå!!"

Ja, herregud vad ska man säga... Intressant med olika infallsvinklar ändå.

Jag vill tacka er som svarat sakligt och rimligt, även delat med er av era historier om hur det gick för er, både de män som ångrat sig och inte. Väldigt intressant att höra.

Jag och mannen hade ett mycket bra samtal i lugn och ro angående detta. Vi båda fick berätta hur vi kände och tänkte kring allt och det var ömsesidigt respekt. Just nu är planen att jag sätter in spiral och mannen avvaktar med en vasektomi, då han är mån om att det ska kännas bra för oss båda. Precis som jag också är mån om att det ska vara ett gemensamt beslut att skaffa ett till barn. Så får vi se vad tiden leder till för beslut helt enkelt.

Bra att han tar ansvar. Vill han inte ha fler barn, så vill han inte. Inget du ska pressa på om!

Om det inte handlar om att hon rent medicinskt inte bör bli gravid igen - så ja, såklart? Även vården ställer ju frågor för att verkligen försäkra sig om att beslutet inte är det minsta förhastat. Svägerskan fick svara på frågor i linje med:

- Om de barn ni har nu dör, skulle du inte vilja ha möjligheten att försöka bli gravid då?
- Om ni går skilda vägar eller din man avlider och din nya skulle vilja ha barn, skulle du inte vilja ha kvar möjligheten då?
- Du är fortfarande nog ung att kunna få barn naturligt i säkert 10 år till, vill du verkligen ta bort den möjligheten permanent?
O.s.v.

Och då hade hon alltså tre barn vid tillfället och tanken var att sterilisera under ett kejsarsnitt.

Jag tycker det är fullt rimligt att verkligen gå igenom alla andra alternativ (tillsammans med sin partner) innan ena steriliserar sig.

Så har jag en vän där mannen steriliserade sig efter två barn. HAN ville egentligen ha 4-5 barn, men han såg hur fruktansvärt dåligt frun mådde under graviditeterna och hur hennes förlossningsskador plågade henne, så han steriliserade sig för hennes skull. Det var helt enkelt inte rekommenderat att hon någonsin skulle bära barn igen, och han tyckte inte att hon skulle behöva stå ut med mer, så han steriliserade sig.

Jag är alltså inte EMOT sterilisering, men jag tycker att det kan vara läge att fundera på andra alternativ när man är i en relation där man inte har samsyn (än). Vilket även TS man verkar hålla med om, per TS senaste svar.

Och din sista kommentar. Om svaret är JA, han vill kapa möjligheten helt - ja, då gör han ju som sagt det. Jag skrev ju att det såklart ytterst är hans val, hans kropp.